Internetrevolutionen : Kapitel 3

Kapitel 3

9407 Algonet: Colaburkar kyler modem bäst

Fotbolls-VM 1994 är en lycklig tid i många svenskars minne. Dock inte i Mark Comerfords eller Ragnar Lönns. Natten när Sverige tar brons sitter de båda uppe med helt andra saker i händerna än fjärrkontroller till TV-apparater.

Ragnar Lönn har våren 1994 presenterat en affärsidé för tidningsförlaget Semics VD ?Torsten Larsson. Ragnar vill, av någon anledning, att Semic ska bli en Internetleverantör. Och av någon outgrundlig anledning går dessutom Torsten Larsson med på idén. Larsson har förvisso tittat en del på amerikanska online-tjänster som AOL och Compuserve, men att han utan att blinka hoppar på Internet är förvånande. Ragnar Lönn förklarar dock att Internet faktiskt är som en online-tjänst, fast bättre. Torsten Larsson sväljer det med orden:
– Det kan väl vara värt ett försök.

Ragnar är billig och han begär heller inte så mycket pengar för investeringar. Projektet döps internt till Internetbolaget på våren och Ragnar Lönn, teknisk guru och Internetanvändare sedan 1989, får plats anvisad i Semics lokaler i Sundbyberg. Trångt, blir det. För han och hela hans Internetbolag trycks in i en skrubb på 26 kvadratmeter intill ekonomiavdelningen.

Strax intill ligger Spindelmannens redaktion. Ingen kommer dock på att skämta om nät och webb och sånt. För det blir snabbt mycket att göra. Den första juli börjar Ragnar Lönn påta med projektet som kommer att kallas Algonet, av ingen och tusen anledningar. De funderar på flera namn, bland annat Micnet och Nordnet, men namnen visar sig redan vara upptagna, så det får blir Ragnars föräldrars hemvist Älgö som vägleder till namnet Algonet.

Fotbolls-VM-månaden juli är precis lika varm på Semics ekonomiavdelning som på Mark Comerfords hackarrum på JMK på Karlavägen, strax över 30 grader. Men stackars Ragnar, som ju är nyanställd, vill inte jobba på nätterna utan vill visa sig duktig. Så han kommer till jobbet tidigt, låter hjärnan koka medan han stirrar i väggen och inte riktigt har ork att göra något alls, för att börja jobba ordentligt när eftermiddagens svalka infinner sig.

Algonet köper en fast lina av Tele2s Internetföretag Swipnet och när Tele2 hör att Algonet ska syssla med uppringda Internet-abonnemang blir de överlyckliga.
Äntligen någon som kan ta hand om alla privatpersoner!

För Tele2 har börjat få väldigt många förfrågningar från unga, panka, Internetfrälsta. Tele2 tar 1500 spänn i månaden för sina uppringda abonnemang och vänder sig till företag. Att sänka avgiften och plocka in vanligt folk är inte riktigt aktuellt.

Den fasta linan tar dock tre månader att leverera, vilket är på tok för lång tid för Algonet. Så de börjar med en temporär anslutning via ett 14.4-modem, som är fast uppkopplat över en telefonlinje. En lösning som visar sig fungerar ganska bra, speciellt med tanke på att Algonet inte har kapacitet för mer än maximalt 8 samtidiga användare. Och de flesta av dem har modem som inte är snabbare än 2400 bps.

I lokalerna sitter även en Internetintresserad kille vid namn Patrik Nilsson. Han är egentligen där för att dra igång en musiktidning som heter Number One och börjar senare påta med en Internetsajt för hela Semic-förlaget. Patrik Nilsson börjar intressera sig för Algonet och får Ragnar Lönn, som är Unix- och Internet-fantast av den gamla skolan, att installera programmet The Internet Adapter så att användarna kan köra annat än UNIX-terminalläge. Sedan hjälper han även till att installera en POP-server för e-post.

Men hettan i lokalerna gör att modempoolen kärvar. Modemen, samma typ av vanliga modem som alla användare har vid sin dator, står ovanpå varandra och på golvet ligger en enorm härva av sladdar och batterieliminatorer. Hettan gör att modemen slutar fungera. Panik!

Nöden är uppfinningarnas moder och Ragnar kommer på ett finurligt sätt att få användning för alla de tomma Coca-Cola-burkar som börjat torna upp sig mot väggarna. Stampar man på cola-burkarna, lägger dem emellan modemen och sedan slår en bit tejp runt modempacken cirkulerar det tillräckligt mycket luft runt modemen för att de inte ska överhettas.

I mitten av augusti släpps de första användarna på, för att testa systemet i större skala. För dessa första lyckliga blir det gratis och redan efter två veckor visar Algonet sig fungera alldeles utmärkt och man öppnar tjänsten officiellt. Och nu kan man också ta betalt. Runt 60 personer nappar, och alla får finfina adressen fornamn@algonet.se Algonet har nämligen inte räknat med fler än runt 400 användare under det första året och då behövs ju ingen byråkratisk namngivningspolicy.
– Folk får heta vad de vill, säger Ragnar.

Redan efter sex månader har Algonet 1500 användare. Och efter valet 1994 har media börjat skriva en hel del om Internet. När media skriver om Internet blir det ganska snabbt så att Algonet blir det företag som figurerar i texterna, Algonet är en av de få Internetleverantörerna i Sverige. Vilket bara ökar kundtillströmningen till Algonet.

När tidningen ?MacWorld i början av augusti 1994 börjar en Internetskola i åtta avsnitt finns två företag med i deras listning över rena Internetleverantörer. Det ena är Swipnet som kostar 1000 kronor i anslutning, 800 kronor i månaden och 90 kronor per timme och det andra är Telia, som tar 40 000 kronor i anslutningsavgift och 30 000 kronor per kvartal, men då handlar det enbart om fast 64 kpbs-anslutning. Telia säljer inget annat – då.

När ?MacWorld kommer med del tre finns Algonet med i listan. Då kostar uppkopplingen 150 kronor i månaden med obegränsad anslutningstid. Inte konstigt att kunderna flockas kring Ragnar Lönns Unix-maskin. Algonet jobbar dygnet runt för att utöka kapaciteten, i början av januari 1995 är de tre, plus VD Bo Wänghammar som ligger på golvet och klistrar kuvert för fakturor och abonnemangsbekräftelser
Våren 1995 står de inför ett val – antingen kasta ut Spindelmannen-redaktionen och ta över dess lokaler – eller flytta. Det senare blir beslutet, ett ödesdigert sådant. För i flytten brakar förstås alla smådjävlar lösa. Flytten av Algonets servrar är dåligt planerad och naturligtvis blir kunderna drabbade. Men trots det är kunderna hyggligt förstående, för Algonet är en hjälte, en välgörare som dykt upp med billig Internetanslutning åt folket. Sådana företag kan man förlåta. Åtminstone ett tag.

Anstormningen av kunder fortsätter och i mars beslutar Algonet sig för att inse sina begränsningar och inför totalstopp för nya kunder. Efter det blir tillgängligheten sakta men säkert bättre och Algonet hyllas igen, för att de vågade tänka på sina befintliga kunder.

Den viktigaste händelsen för Internetrevolutionen i Sverige är, när den inträffar, egentligen en ganska oansenlig händelse. Åtminstone är det ingen som tänker på vidden av Riksskatteverkets, Tele2s och KTH:s samarbete hösten 1994.
För hösten 1994 är det val, som vanligt tredje söndagen i september. Inför detta evenemang planerar de tre organisationerna att se till att valsiffrorna landar hos media snabbare än vanligt. Med hjälp av Internet och e-post ska media få snabbast möjliga sammanräkningsrapporter under valnatten. Allt media behöver är en e-postadress, så får de rapporterna helt gratis.
– Vad fan är en e-postadress, frågar sig dussintals redaktionssekretretare på svenska tidningar samma dag som de får pressmeddelandet från Riksskatteverket i sin hand. 80 tidningar samt alla lokalradiostationer i Sverige ska få direktrapporterna, om de vill ha dem.

Ansvariga för KTH:s räkning är ?Lars-Johan Liman, ?Assar Westerlund och Patrik Fältström som arbetar med de tekniska bitarna, vilket dessutom resulterar i en webbserver tänkt att vara öppen för alla. På http://www.nada.kth.se/val94/ ska valresultatet uppdateras hela valnatten.

Som sagt, händelsen är inte så stor, men den leder till stora saker. För hösten 1994 börjar medier i Sverige att koppla upp sig, vissa av dem direkt på Internet via Internetleverantörern, många andra via BBSer. Och svenska medier börjar använda Internet.
Vilket ofelbart leder till att de nyfikna journalisterna börjar gilla Internet och antalet artiklar som handlar om digitala medier och Internet ökar. Från hösten 1994 fram till hösten 1995 skrivs det fler artiklar om digitala tjänster och Internet i svenska dagstidningar än det skrivits om Internet i samma tidningar under de 15 föregående åren. Medierna gillade Internet och ville att läsarna skulle få del av denna fantastiska uppfinning.

Val. Sådana händelser är viktigare än man kan tro. Vare sig man röstar eller ej.

Samtidigt som Ragnar Lönn svettas på Algonets lilla kontor på Semic i Sundbyberg, jobbar Oscar Swartz och framför allt ?Thomas Eriksson också på att bli Internetleverantörer. Företagets namn är Bahnhof, platsen är Uppsala.

Bahnhof satsar inte lika stort som Algonet. Visionerna bygger mer på Internetkultur än som i Algonets fall ekonomisk välgång. Semic vill tjäna pengar, Bahnhof vill ge folk tillgång till detta fantastiska redskap för kulturellt utbyte.

Oscar Swartz gick ut Handels 1984, doktorerade och flyttade till New York. Och det är där han kommer i kontakt med Internet för första gången. Swartz är kulturellt och politiskt intresserad. Under 1993 ser han hur allt fler roliga typer som författare, skribenter, konstnärer och trendnissar kopplar upp sig. I första fasen handlar det om BBSer, det hetaste heta. Den viktigaste BBSen på östkusten heter Echo, den viktigaste på västkusten heter The Well.

Swartz kopplar upp sig mot Echo, East Coast Hang-Out, och upptäcker en digital salong med bas i Greenwich Village med mycket intressanta diskussioner mellan tillika intressanta personer. När Echo får Internetkontakt ramlar hela Internetvärlden in. Med diskussionsgrupperna på Usenet och e-post i första hand, men senare även Gopher, ftp och Telnet.

När rena Internetleverantörer, småföretag, dyker upp i New York under slutet av 1993 och början av 1994 vänder Oscar Swartz blicken mot Sverige. För att bara kolla om samma saker händer här. Det gör de inte, vad Swartz ser.

Oscar Swartz återvänder hem och börjar undersöka vad en Internetleverantör egentligen behöver och hur det egentligen fungerar. Via en bekants bekant hittar han en person som visar sig ha en uppringd anslutning via ett företag som heter Swipnet. Bekantens bekant heter Thomas Eriksson, är ingenjör och driver ett ljudteknikföretag i Uppsala. Tele2s Swipnet-tjänst är främst tänkt för företagskunder, men den marknadsförs inte alls. Tele2 tjänar ändå en slant på kunderna som betalar runt 1500 kronor i månaden för att få tillgång till Internet. Och Telia verkar inte ha fattat något.

Tillsammans startar Swartz och Thomas Erikssons företag, HBL Ljud- och Ljusanläggningar, Internetleverantören Bahnhof Data AB. Affärsidén är att erbjuda uppringd Internetanslutning. Erikssons företag har redan lokal, rutiner för redovisning och en fungerande infrastruktur som Bahnhof drar nytta av.
Eriksson sköter stor del av inkörningsarbetet under sommaren 1994, men Swartz intresserar sig också för tekniken. Av Swipnet köper de en 64 kilobits fast anslutning, en Unix-server ställs upp med 10 modem och Gopher (den textbaserade föregångaren till www) är det huvudsakliga gränssnittet mot kunderna. För att koppla upp sig använder kunderna en terminalanslutning, vilket inte är helt enkelt för gemene man att använda. Ändå strömmar en hel del kunder till, framför allt Swartz egna kompisar och kontakter.

Bahnhof lever sitt eget, ganska stilla liv under ett och ett halvt år, med en stadigt ökande ström av kunder, även om företaget inte räknas till de stora. Jon Karlung, före detta ansvarig utgivare för porrtidningen Aktuell Rapport, anställs som VD för Bahnhof i april 1996 och under 1996 höjer Bahnhof sin profil ytterligare, för att sedan hamna bland de fem största Internetleverantörerna i Sverige.
Det lönar sig att vara ute i god tid.

Algonet å sin sida, köps upp av norsk-dansk-engelska Telenordia den 12 mars 1996.
– Vi är mycket nöjda över köpet av Algonet, som är känt som en kvalitetsleverantör inom sitt affärsområde, säger Telenordias VD Daniel Johannesson i pressmeddelandet.

Det är förstås inte sant, åtminstone inte hela sanningen. Algonet har, tvärtemot vad Daniel säger, månaderna före köpet haft värre problem än vanligt. Ragnar Lönn, skapare av Algonet får dock en rejäl påse pengar för att följa med i köpet. Det väljer han att göra.

Det lönar sig att vara ute i god tid.