Detta är nog det mest populära stället att börja sitt Sarekäventyr på. Man åker buss till Ritsem och tar färjan över Akkajaure till Ännonjalme. Det blir en vandring på Padjelantaleden innan man antingen tar av vid Akka eller fortsätter till Kisurisstugorna. Detta är nog det enklaste/snabbaste sättet att nå fjällen i Sarek. Båtfärden över Akkajaure kostar runt 150:-/ person om man inte är medlem i STF.

En nackdel är att man härifrån inte har så många olika färdvägar att välja på. Det mest naturliga är att fortsätta söderut genom Ruotesvagge ned till Skarja. En annan möjlighet är att vandra väster om Kisuris genom Sierkavagge eller Kuopervagge, och sedan fortsätta genom Ruotesvagges södra del. Har man inte besökt Ruotesvagges vackra dal är något av dessa alternativ ett perfekt ställe att börja med. 

När jag själv vandrade här 2000 så tog vi av från Padjelantaleden och vandrade öster om toppen på Sjnjuftjutis och sedan rakt mot Niak. Vi fick detta tips i en av Claes Grundstens böcker. Detta kortade av färdvägen men tvingade oss till två vad, dels över Rakkasjåkkå och det svårare vadet över Suottasjåkkå. Vi slapp dock den jobbigare terrängen norr om Kisuristoppen och hamnade på ”rätt” sida av Niakjåkkå eftersom vi ville göra en toppbestigning av Niak om vädret tillät.

Från Stora Sjöfallet

Jag tror att det sommartid  fortfarande går att åka båt från Sjöfallsstugan till nationalparken men ring och kolla för säkerhets skull. Man måste i så fall forcera en bit svår terräng innan man når kalfjället. Ett vanligare sätt är att fortsätta med bussen till dammen vid Sourva och börja där istället.

Fördelen med Sourva är att man snabbt kommer upp på fjället. Även om man ännu inte är i Sarek så är fjällen i Stora Sjöfallet inte fy skam heller. Det är ett par kilometer tråkig grusväg över dammen som följs av en kort men brant stigning från ett rengärde innan kalfjället breder ut sig. Se bara upp vid den branta stigningen. Det är bitvis ganska risigt och lerigt så man får se upp med var man sätter fötterna.

Sedan är det ungefär en dagsmarsch innan man når bron över Kukkesvakkjåkkå och äntligen är i Sarek. Bron är en av de tre enda tillåtna broarna i Sarek. Härifrån är det vanligast att fortsätta ut mot väster till den vackra Pielaslätten, men man kan även vandra norrut i Kukkesvagge.

Från Kvikkjokk

Att ta sig till Sarek från söder lämnar två alternativ. Jag har själv vandrat från Kvikkjokk på Kungsleden där vi tog av mot Pårekstugorna. Sträckan på Kungsleden är tråkig och det finns inga bra tältplatser innan man har lämnat skogen och når en vidsträckt hed på väg mot Pårek. Man är i Sarek väldigt snabbt, faktiskt medan man ännu befinner sig i den låglänta skogen. Tyvärr får man ingen riktig fjällkänsla förrän man har passerat Pårek och är på väg till bron över Kåtojåkkå vilket tar lite drygt en dag. Se upp med den klippiga och svårnavigerade skogen runt samevistet i Pårek! Det är lätt att gå vilse om man inte har tagit ut en kompasskurs i förväg eller känner till området. Det finns fragmentariska stigar som är bra att följa.

Vid bron har man sedan hela Piellorieppemassivet framför sig, med gott om höga toppar att bestiga. Man kan även genom Lullihavagge eller Kaskasvagge ta sig ned till Sarvesvagge eller Rapadalen. Den västra och norra delen av Piellorieppe som vätter mot Sarevesvagge och Rapadalen är extremt svårframkomlig. Den består av manshöga videsnår med snåriga rotsystem och blockig terräng. Jag rekommenderar inte denna väg om man inte har tålamod, positiv inställning och gillar utmaningar.

Från Kvikkjokk kan man även följa Padjelantaleden till Tarraluoppalstugorna och nå Njåtjosvagge eller Sarves-vagge norrut. Ett tredje alternativ är att istället vandra genom Tarradalen om man vill vara mer ostörd och se den vackra naturen där.

Från Aktse

Aktse ligger i Rapadalens mynning i sydöstra Sarek. Via Kungsleden eller med båt kan man ta sig från Aktse till Rapaälvens norra strand. Man får på nära håll se den vackra toppen Skierfe och klippformationen Namatj innan allvaret börjar. Tyvärr är terrängen och vegetationen runt Rapaälven jämförbar med tropisk djungel. Som tur är finns det en upptrampad stig (delvis spångad) som gör passagen mot Låddepakte relativt enkel. Man får ändå ställa in sig på tät skog och mygg under två dagar innan man når fram. 

Fördelen är att man här inte är lika ”låst” som när man vandrar runt Piellorieppe. När man väl har nått Låddepakte så har man fler valmöjligheter och lättare väg att ta sig hem igen. Jag har själv inte vandrat denna sträcka, så jag rekommenderar alla som är intresserade att läsa mer i någon av de böcker som finns om Sarek för att få en bättre insikt i området.

Från Staloluokta

Staloluokta är ett litet sameviste som ligger vid en sjö mot den Norska gränsen. Padjelantaleden passerar här på sin väg från Kvikkjokk. Från Staloluokta kan man vandra rakt österut och nå Alkavagge som mynnar ut vid Skarja. Eftersom det i Padjelanta är förhållandevis platt bör man ta ut en kompasskurs så att man hittar rätt dalgång från början. Passa gärna på att besöka det gamla kapellet som står kvar från 1600-talet då man bröt silver här.

Nackdelen med Staloluokta är att det ligger väldigt avsides. Man vill inte börja vandra från Kvikkjokk och spendera en till två dagar innan man kommer till Stalo för att sedan behöva vandra ytterligare en dag innan man är i Sarek. Alternativet är att göra som vi och ta en helikopter från Stora Sjöfallet. Se till att vara flera som åker samtidigt så blir det inte så dyrt. Räkna ändå med mellan 800-1000:-