Vidskepelse

Brydde sig inte om Nåsborna?

Dan Andersson skrev ett par fiktiva men mycket autentiska berättelser från bönemöten. I Det kallas vidskepelse från 1916 heter berättelsen "Bönemötet på Kavelås". Här räcker inte logen till hos Hermanson. Till detta höstliga möte upplåts i stället tre rum på stugans nedre botten.

Anderssons trollkarlar

I Dan Anderssons skrift "Kolarhistorier" (1914) finns ett kapitel (VIII) som har rubriken "Trollkarlar". Han följer där fadern Adolf Anderssons anteckningar, vilka han benämner "Den Gamles bok".

Fysikprofessor sågar slagrutan

John Vallin avfärdar slagrutan. Det finns inte heller något vetenskapligt stöd för att folk som flyttar ut i skogen blir botade från elallergi. Teorierna om slagrutor och strålning är inte vetenskap. Det är vidskepelse, säger fysikprofessorn.

”DD borde publicera Muhammed-bilderna”

I kampen mellan vidskepelse under namnet religion och vår frihet att uttrycka vår ärligt menade åsikt har du egentligen tagit ställning.

Brev till ledarsidan

Trots din vädjan i lördags om en karikatyrfri dag, vill jag ta upp några tankar. Sällan har talesättet "Så vind och skörd storm" fått en tydligare illustration än effekten av Jyllandspostens karikatyrer.

Från ängel till fjäril

* * En ängel går genom rummet. Det heter så när en plötslig tystnad infinner sig.

Vem törs tro på framtiden?

Först fnissar man lite. Framtiden på museum. Där hör vanligen historien hemma. Men projektet heter "Framtidstro" och då blir det genast allvarligare. Tillståndet idag kännetecknas snarast av brist på utopier, av osäkerhet och maktlöshet. "Framtidsoro" är kanske ett adekvatare projektnamn, för att nu tillkännage en personlig åsikt.

Vad hände egentligen?

Livet går vidare
Älvdalen och Rättvik efter de stora häxprocesserna
1668-1671
Marie Lennersand och Linda OjaGidlunds förlag 2006

Alltsammans började en höstmorgon år 1667, då en gosse i en Älvdalsby till sin häpnad fick se en flicka ute på sjön. Det märkliga var att hon inte hade någon båt, utan hon gick på vattnet. Han kände igen jäntan, som var från en grannby och sprang genast hem och berättade för sina föräldrar om den märkliga synen. Inom kort hade historien nått kyrkoherdens öron.
Ett halvår...

Svartnäs kyrkaminner om fornstora da´r

Det konstaterar Nils Almegård i boken "Svärdsjö i våra hjärtan". Och säkert är det många som vill instämma i det påståendet. Det vackra, vita och på Hillersbacken skönt belägna finnmarks-templet hör inte till dem som prunkar i prål och prakt. Men därinne möter enligt samme sagesman i gudstjänstrummets tystnad en skön plats att meditera över tillvaron i.