Publicerad 29 september 13:41
Provkörning: Seat Altea Freetrack XL 2,0 TDI
Pigg familjebil med sportig interiör
En familjebil med fyrhjulsdrift och hög markfrigång. Med sin runda och mjuka formgivning slipper Seat Altea Freetrack möjligen elaka blickar från suv-hatarna. Bekväm och säker är den i alla fall.
Det verkar som om formgivarna på Seat haft svårt att bestämma sig för en nisch, eller så har man medvetet avstått. Altea Freetrack är stor och rymlig som en familjebil men med en ratt och stolar som man associerar till sportbilar. Fyrhjulsdriften och markfrigången gör att den, i likhet med sina suv-bröder, klarar besvärlig skogsterräng utan problem.
Den är överraskande trevlig att köra, med bra och tajt styrning och pigg reaktion på trycket mot gaspedalen. Bränsleförbrukningen i TDI-dieseln är också tilltalande - den drar i snitt 6,8 liter per 100 kilometer. Det förutsätter dock att föraren behärskar sin snålkörning på höga växlar - i aggressiv stadskörning och vid snabba accelerationer rasslade det snabbt upp i 10-12 liter/100 km vid vår provkörning.
Att dieselbilar numera är utrustade med partikelfilter är i det närmaste en självklarhet, men Altea Freetrack ligger för högt på koldioxidutsläppen för att kunna klassas som en miljöbil - den släpper ut 179 gram per kilometer.
Vilka är då fördelarna? Det är gott om utrymme i kupén med mängder av fack att stoppa undan saker i. Förvaringsfack finns i såväl taket som under och mellan stolarna samt givetvis i dörrarna. I baksätet kan den yngre delen av familjen roas med dvd-filmer eller spel på en 7-tums bildskärm som fälls ner från taket (dvd-spelare får man dock hålla sig med själv).
Seats Altea fick fem stjärnor i Euro-Ncap och säkerheten får betraktas som god. Sex krockkuddar, esp, farthållare, regnsensor, parkeringshjälp och däcktryckskontroll gör att man känner sig trygg i bilen. Det går också att stänga av passagerarkudden fram om man vill ha en barnstol där.
Bagageutrymmet är fullgott för stora resväskor men testet med golfbagen som har extra långa klubbor gick inte lika bra. Golfspelaren får nog räkna med att förvara de längsta klubborna i baksätet, om man dessutom ska klämma in stora trunkar därbak.
Den sexväxlade lådan svarar fint i fartförändringarna. Sportstolarna är hårda och rätt bekväma men vid lång färd kan man få lite ont i axlarna som trycks framåt av "vingarna" i stolen.
På skogsvägar med stora vattenfyllda gropar möter Altean utmaningen utan dunsar. Fyrhjulsdriften från Haldex är automatisk, vid normal körning driver främst framhjulen.
Ett aber - precis som i många andra bilar av den här typen - är sikten vid kurvor, gathörn och i rondeller. De tjocka stolparna vid framrutan är en utmaning vid farliga vänstersvängar.
Formgivningen då? Nog har
Seats designteam sneglat på Volvo
XC:s front. Men den mjuka och runda linjen i bilen gör den rätt tilltalande, och att döma av de nyfikna blickarna vi fick under provkörningen lär den nog pryda en del garageuppfarter i Sverige när den börjar säljas under senhösten.