 |
Textstorlek |
Uppdaterad 5 oktober 09:32
FREDRIK STRAGE PRESENTERAR
De 100 största rockögonblicken på Youtube
Musikjournalisten Fredrik Strage har äntligen hittat ett sätt att få betalt för alla de timmar som han annars skulle ha slösat bort på videosajten Youtube. För STHLM:s räkning presenteras här - onsdagar och fredagar - de 100 största rockögonblicken på Youtube, ett efter ett. Häng med redan från början!
• Vill du veta mer om listan?
• Följ listan via rss.
• Påverka listan! Ställ frågor, kritisera listan eller tipsa om dina favoritklipp. Tidigare frågor.
De 100 största rockögonblicken på Youtube
• Vill du veta mer om listan?
• Följ listan via rss.
• Påverka listan! Ställ frågor, kritisera listan eller tipsa om dina favoritklipp. Tidigare frågor.
Publicerad 5 oktober 09:32
# 91: Ramones spelar "The KKK took my baby away" i Måndagsbörsen
Jag hade mejlkontakt med Joey Ramone två år innan han dog i cancer. Han gick med på att bli intervjuad i tidningen Pop. Men när Andres Lokko åkt till New York var Joey så sjuk att han inte orkade träffa journalister.
I mitt första mejl till Joey Ramone skrev jag - både för att smicker funkar när man ber om intervjuer och för att jag var ett stort fan - att "The KKK took my baby away" var en av de bästa låtar som gjorts. "Wow, thanks!" svarade Joey. Då visste jag inte att just den låten hade en personlig betydelse för honom. Texten kändes bara knäpp: berättarjagets flickvän åker på semester till Los Angeles - men hon kommer inte fram, hon blir av någon outgrundlig anledning bortrövad av Ku Klux Klan och varken FBI eller presidenten kan rädda henne.
"The KKK took my baby away" kan uppfattas som en naivistisk antirasistlåt. För Joey handlade den om hjärtesorg. Han skrev den efter att hans flickvän Linda dumpat honom och blivit ihop med gitarristen Johnny Ramone - känd för sina konservativa åsikter. Medan Joey var en mjuk ex-hippie röstade Johnny på Richard Nixon. Därför jämförde Joey honom med Ku Klux Klan. Svartsjukebråket förvärrades när Johnny och Linda gifte sig. Ramones fortsatte att spela tillsammans, men sångaren och gitarristen pratade knappt med varandra. Johnny besökte inte ens Joey på hans dödsbädd.
I mars 2002, ett år efter att Joey avlidit, blev Ramones invalda i muséet The Rock and Roll Hall of Fame. "God bless president Bush and God bless America", sa Johnny i sitt tacktal. Två år senare dog han också i cancer och på begravningen sa hustrun Linda Cummings att hon var säker på att de två rivalerna slutit fred i himlen.
Det hade de inte gjort när Ramones spelade i SVT:s "Måndagsbörsen" 1981. Här lät Joey ilsket passionerad - som om det fortfarande fanns en chans att Ku Klux Klan skulle lämna tillbaka hans baby.
I mitt första mejl till Joey Ramone skrev jag - både för att smicker funkar när man ber om intervjuer och för att jag var ett stort fan - att "The KKK took my baby away" var en av de bästa låtar som gjorts. "Wow, thanks!" svarade Joey. Då visste jag inte att just den låten hade en personlig betydelse för honom. Texten kändes bara knäpp: berättarjagets flickvän åker på semester till Los Angeles - men hon kommer inte fram, hon blir av någon outgrundlig anledning bortrövad av Ku Klux Klan och varken FBI eller presidenten kan rädda henne.
"The KKK took my baby away" kan uppfattas som en naivistisk antirasistlåt. För Joey handlade den om hjärtesorg. Han skrev den efter att hans flickvän Linda dumpat honom och blivit ihop med gitarristen Johnny Ramone - känd för sina konservativa åsikter. Medan Joey var en mjuk ex-hippie röstade Johnny på Richard Nixon. Därför jämförde Joey honom med Ku Klux Klan. Svartsjukebråket förvärrades när Johnny och Linda gifte sig. Ramones fortsatte att spela tillsammans, men sångaren och gitarristen pratade knappt med varandra. Johnny besökte inte ens Joey på hans dödsbädd.
I mars 2002, ett år efter att Joey avlidit, blev Ramones invalda i muséet The Rock and Roll Hall of Fame. "God bless president Bush and God bless America", sa Johnny i sitt tacktal. Två år senare dog han också i cancer och på begravningen sa hustrun Linda Cummings att hon var säker på att de två rivalerna slutit fred i himlen.
Det hade de inte gjort när Ramones spelade i SVT:s "Måndagsbörsen" 1981. Här lät Joey ilsket passionerad - som om det fortfarande fanns en chans att Ku Klux Klan skulle lämna tillbaka hans baby.
Publicerad 2 oktober 17:24
# 92: Gaahl fjällvandrar och pratar om... Satan
Externa länkar
| • | # 92 a: A Headbanger's Journey |
| • | # 92 b: True Norwegian black metal |
| • | Se hela dokumentären "True Norwegian black metal" |
 | |
Nyligen släpptes den första black metal-komedin, "Legalize murder". Den var inte ett dugg rolig, av den enkla anledningen att det är hopplöst att parodiera något som redan är en parodi på sig självt. Den totala distanslösheten är ju ofta det som gör hårdrock underhållande. Plojbandet Spinal Tap blir exempelvis aldrig lika kul som de gravallvarliga barbarerna i Manowar. Och ingen manusförfattare i världen skulle kunna komma på lika absurda artistnamn som originalmedlemmarna hade i Gorgoroth. När det norska black metal-bandet bildades hette sångaren Hat, gitarristen Infernus och trummisen Goatpervertor.
Hat ersattes efter några år av Pest, som i sin tur lämnade över micken till Gaahl. Han heter egentligen Kristian (jobbigt förnamn om man är satanist) Espedal och förespråkar en sorts Nietzscheansk, ockult övermänniskofilosofi. Han föraktar fans som lyssnar på Gorgoroth eftersom de gillar musiken. Det viktiga är det sataniska budskapet.
2005 intervjuades Gaahl i dokumentären "Heavy metal: A headbanger's journey". I ett redan klassiskt klipp uttrycker han sitt stöd för kyrkbränningarna i början av nittiotalet. Gaahl framstår som mycket ondskefull, vilket är målet för de flesta black metal-musiker, men den inledande tystnaden - när han fått en fråga om vad som inspirerar honom - är humor i sin renaste form.
Lika bisarr är Gaahl-intervjun i dokumentären "True Norwegian black metal" som producenten Peter Beste och journalisten Ivar Berglin gjorde åt Vice Magazine. I den släpar Gaahl upp filmteamet på ett fjäll. Journalisterna fryser, svär och klagar medan Gaahl kämpar på mot toppen som en sann übermensch. "Blir det någonsin ensamt att vara en av få personer som tillhör eliten?" undrar journalisterna. Då blir Gaahl sur och gör en ondskefull konstpaus.
"Han sitter helt tyst och blickstilla i en evighet och bara... ja, hatar", mejlar Daniel Josefsson på metaltidningen Close-Up. "Man tror att Youtube hängt sig. Otroligt komiskt, samtidigt som det är så SJUKT mycket black metal att man bara ryser."
Hat ersattes efter några år av Pest, som i sin tur lämnade över micken till Gaahl. Han heter egentligen Kristian (jobbigt förnamn om man är satanist) Espedal och förespråkar en sorts Nietzscheansk, ockult övermänniskofilosofi. Han föraktar fans som lyssnar på Gorgoroth eftersom de gillar musiken. Det viktiga är det sataniska budskapet.
2005 intervjuades Gaahl i dokumentären "Heavy metal: A headbanger's journey". I ett redan klassiskt klipp uttrycker han sitt stöd för kyrkbränningarna i början av nittiotalet. Gaahl framstår som mycket ondskefull, vilket är målet för de flesta black metal-musiker, men den inledande tystnaden - när han fått en fråga om vad som inspirerar honom - är humor i sin renaste form.
Lika bisarr är Gaahl-intervjun i dokumentären "True Norwegian black metal" som producenten Peter Beste och journalisten Ivar Berglin gjorde åt Vice Magazine. I den släpar Gaahl upp filmteamet på ett fjäll. Journalisterna fryser, svär och klagar medan Gaahl kämpar på mot toppen som en sann übermensch. "Blir det någonsin ensamt att vara en av få personer som tillhör eliten?" undrar journalisterna. Då blir Gaahl sur och gör en ondskefull konstpaus.
"Han sitter helt tyst och blickstilla i en evighet och bara... ja, hatar", mejlar Daniel Josefsson på metaltidningen Close-Up. "Man tror att Youtube hängt sig. Otroligt komiskt, samtidigt som det är så SJUKT mycket black metal att man bara ryser."
Publicerad 27 september 15:35
# 93: Runaways rockar Japan
Det fanns rockband med endast kvinnliga medlemmar redan på sextiotalet (skaffa Ace Records utmärkta samling "Girls with guitars"). Men det första brudbandet som nådde en global publik var The Runaways från Los Angeles. De har ofta avfärdats som en cynisk produkt, hopkokad av managern Kim Fowley: ett gäng knappt byxmyndiga flickor som, klädda i tajta läderbrallor och spetsunderkläder, prydde sjuttiotalets pojkrumsväggar. Men The Runaways existerade redan innan de träffade Fowley. Och att de klarade sig utan honom bevisade sångerskan Cherrie Curie och gitarristerna Joan Jett och Lita Ford med sina solokarriärer.
1977 var The Runaways som störst. De turnerade i Japan där deras punkiga riff och förbjudna sex appeal gjorde dem så populära att det gavs ut mangaserier om bandet. Det första klippet visar en kort intervju med Cherrie Curie, inledd med ett långt programledarsnack på japanska. The Runaways står i bakgrunden och ser lagom "Lost in translation"-förvirrade ut.
Det andra klippet visar hur Runaways spelar sin största hit "Cherry bomb" i en annan japansk tv-show. Massor av låtar har skrivits om brådmogen sexualitet men få är så hotfulla som denna. "Hello daddy, hello mum, Im your ch-ch-ch-ch-ch-ch-cherry bomb", sjunger Curie som om hennes tonårshormoner var ett massförstörelsevapen.
Mer än tio år efter sin splittring blev Runaways i allmänhet, och Joan Jett i synnerhet, ikoner för den hardcorefeministiska riot grrrl-rörelsen. Sahara Hotnights gjorde sin egen lilla hyllning till bandet när de döpte sitt andra album till "Jennie bomb".
1977 var The Runaways som störst. De turnerade i Japan där deras punkiga riff och förbjudna sex appeal gjorde dem så populära att det gavs ut mangaserier om bandet. Det första klippet visar en kort intervju med Cherrie Curie, inledd med ett långt programledarsnack på japanska. The Runaways står i bakgrunden och ser lagom "Lost in translation"-förvirrade ut.
Det andra klippet visar hur Runaways spelar sin största hit "Cherry bomb" i en annan japansk tv-show. Massor av låtar har skrivits om brådmogen sexualitet men få är så hotfulla som denna. "Hello daddy, hello mum, Im your ch-ch-ch-ch-ch-ch-cherry bomb", sjunger Curie som om hennes tonårshormoner var ett massförstörelsevapen.
Mer än tio år efter sin splittring blev Runaways i allmänhet, och Joan Jett i synnerhet, ikoner för den hardcorefeministiska riot grrrl-rörelsen. Sahara Hotnights gjorde sin egen lilla hyllning till bandet när de döpte sitt andra album till "Jennie bomb".
Publicerad 25 september 15:22
# 94: Bowie vägrar klippa sig
När finansministern har hästsvans är det svårt att föreställa sig att långt hår på män någonsin varit kontroversiellt. Långhåriga killar hade det inte lika lätt på sextiotalet. Strax efter att The Beatles frisyrer orsakat ramaskri framträdde organisationen Society For The Prevention of Cruelty to Long Haired Men i brittisk tv den 12 november 1964. Föreningen hade startats av unga män som tröttnat på att trakasseras för sina yviga kalufser.
- Vem behandlar er illa? frågade programledaren.
- De flesta är toleranta men de senaste två åren har vi fått kommentarer som "älskling" och "ska jag bära din handväska?" kastade efter oss. Det måste få ett slut, svarade organisationens 17-årige grundare Davy Jones, som drygt ett år senare bytte efternamn till Bowie (för att inte bli hopblandad med sångaren i The Monkees).
Organisationen existerade inte utan var ett pr-trick iscensatt av Leslie Conn, David Bowies första manager som på det här viset såg till att den blivande stjärnan gjorde sin tv-debut. Conn anlitade även fans som demonstrerade utanför BBC med plakat i stil med "BE FAIR TO LONG HAIR" när en tv-producent krävt att The Manish Boys, Bowies grupp, skulle klippa sig för att få uppträda.
Att prydliga kostymer och hårhjälmar ansågs förkastligt visar hur radikalt det västerländska samhället förändrades under resten av decenniet. Sju år senare var Bowie tvungen att säga "I'm gay, and always have been", samt förvandla sig själv till en rymdvarelse, för att provocera lika mycket.
- Vem behandlar er illa? frågade programledaren.
- De flesta är toleranta men de senaste två åren har vi fått kommentarer som "älskling" och "ska jag bära din handväska?" kastade efter oss. Det måste få ett slut, svarade organisationens 17-årige grundare Davy Jones, som drygt ett år senare bytte efternamn till Bowie (för att inte bli hopblandad med sångaren i The Monkees).
Organisationen existerade inte utan var ett pr-trick iscensatt av Leslie Conn, David Bowies första manager som på det här viset såg till att den blivande stjärnan gjorde sin tv-debut. Conn anlitade även fans som demonstrerade utanför BBC med plakat i stil med "BE FAIR TO LONG HAIR" när en tv-producent krävt att The Manish Boys, Bowies grupp, skulle klippa sig för att få uppträda.
Att prydliga kostymer och hårhjälmar ansågs förkastligt visar hur radikalt det västerländska samhället förändrades under resten av decenniet. Sju år senare var Bowie tvungen att säga "I'm gay, and always have been", samt förvandla sig själv till en rymdvarelse, för att provocera lika mycket.
Uppdaterad 20 september 15:36
# 95: Bowie möter Arcade Fire
David Bowie råkade ut för två jobbiga saker under sin världsturné 2004: en slickepinne som ett norskt fan kastade i ögat på honom och en igenkorkad artär. Godisklubban fick honom att avbryta en låt och ryta: "You little fucker!" Blodproppen, som han senare beskrev som en mindre hjärtattack, tvingade honom att ställa in resten av turnén och lägga sig på operationsbordet. Fansen fruktade att Bowie, efter decennier av rökande, skulle dö eller åtminstone få rejält försämrad röst.
Det tog mer än ett år innan han ställde sig på scen igen. Då gjorde han det med kanadensiska The Arcade Fire, under en rockgala som tidningsförlaget Condé Nast arrangerade på Radio City Music Hall i New York. Jämfört med de artister som Bowie brukar omfamna är Arcade Fire väldigt traditionella. De gör varken triphop, drum'n'bass eller technometal utan bygger en akustisk vägg av fioler, gitarrer och orglar. När han intervjuades i Rolling Stone sa Bowie att han gillade Arcade Fires "ohämmade passion": "De smälter ihop allt från tidiga Motown, fransk chanson och Talking Heads till The Cure i ett kalejdoskopiskt och virrigt upplopp."
Inte ens de mest devota fansen hade kunnat föreställa sig hur bra Bowie och Arcade Fire skulle låta ihop den 8 september 2005. De spelade först "Five years", från hans Ziggy Stardust-skiva, och sedan "Wake up" från kanadensarnas debutalbum. När de nådde crescendot i den senare rockhymnen växte Arcade Fire till ett arenaband och Bowies hjärta bultade starkare än någonsin.
Det tog mer än ett år innan han ställde sig på scen igen. Då gjorde han det med kanadensiska The Arcade Fire, under en rockgala som tidningsförlaget Condé Nast arrangerade på Radio City Music Hall i New York. Jämfört med de artister som Bowie brukar omfamna är Arcade Fire väldigt traditionella. De gör varken triphop, drum'n'bass eller technometal utan bygger en akustisk vägg av fioler, gitarrer och orglar. När han intervjuades i Rolling Stone sa Bowie att han gillade Arcade Fires "ohämmade passion": "De smälter ihop allt från tidiga Motown, fransk chanson och Talking Heads till The Cure i ett kalejdoskopiskt och virrigt upplopp."
Inte ens de mest devota fansen hade kunnat föreställa sig hur bra Bowie och Arcade Fire skulle låta ihop den 8 september 2005. De spelade först "Five years", från hans Ziggy Stardust-skiva, och sedan "Wake up" från kanadensarnas debutalbum. När de nådde crescendot i den senare rockhymnen växte Arcade Fire till ett arenaband och Bowies hjärta bultade starkare än någonsin.
Publicerad 18 september 13:22
# 96: Ol’ Dirty Bastard & Kanye West förlorar
Ett visst mått av storhetsvansinne krävs av popstjärnor i allmänhet och rappare i synnerhet. De senare förväntas skriva rim efter rim om sin egen förträfflighet. Till slut börjar de tro på sitt eget skryt och då svider det lite extra när de inte vinner den där grammisen.
1998 blev Puff Daddy segrare i kategorin "bästa rapalbum" på den amerikanska Grammygalan. Wu-Tang Clan, som också nominerats, var missnöjda med juryns beslut. Hiphopkollektivets mest frispråkige medlem, Ol' Dirty Bastard (även känd som Osiris, Big Baby Jesus, Dirt McGirt, Joe Bananas och Russell Jones) klampade upp på scen och tog till orda. "I dag köpte jag en kostym för en massa pengar eftersom jag trodde att Wu-Tang skulle vinna", började han.
Sedan insåg Ol' Dirty att det skulle bli svårt att väcka publikens sympatier med ekonomiska argument (särskilt efter MTV-dokumentären där han åkte limousine för att hämta sitt socialbidrag). Kanske var det därför han vrålade: "Wu-Tang finns till för barnen! Vi undervisar barnen!" Han lämnade scenen utan att förklara på vilket sätt Wu-Tangs paranoida kungfu-marijuanarap var barnvänlig.
Ol' Dirty Bastards förvirring gjorde att han framstod som en älskvärd tokstolle snarare än en dålig förlorare. Kanye West blev däremot hiphopens John McEnroe (minus charmen) när han stormade scenen under 2006 års MTV European Music Awards. I en hybrisattack av episka dimensioner ifrågasatte rapstjärnan att Justice fick pris för bästa video. Hur kunde en anonym fransk houseduo vinna när han själv bränt en miljon dollar på en video med Pamela Anderson som statist? "Om jag inte vinner förlorar galan sin trovärdighet", dundrade Kanye West inför miljoner generade tittare.
1998 blev Puff Daddy segrare i kategorin "bästa rapalbum" på den amerikanska Grammygalan. Wu-Tang Clan, som också nominerats, var missnöjda med juryns beslut. Hiphopkollektivets mest frispråkige medlem, Ol' Dirty Bastard (även känd som Osiris, Big Baby Jesus, Dirt McGirt, Joe Bananas och Russell Jones) klampade upp på scen och tog till orda. "I dag köpte jag en kostym för en massa pengar eftersom jag trodde att Wu-Tang skulle vinna", började han.
Sedan insåg Ol' Dirty att det skulle bli svårt att väcka publikens sympatier med ekonomiska argument (särskilt efter MTV-dokumentären där han åkte limousine för att hämta sitt socialbidrag). Kanske var det därför han vrålade: "Wu-Tang finns till för barnen! Vi undervisar barnen!" Han lämnade scenen utan att förklara på vilket sätt Wu-Tangs paranoida kungfu-marijuanarap var barnvänlig.
Ol' Dirty Bastards förvirring gjorde att han framstod som en älskvärd tokstolle snarare än en dålig förlorare. Kanye West blev däremot hiphopens John McEnroe (minus charmen) när han stormade scenen under 2006 års MTV European Music Awards. I en hybrisattack av episka dimensioner ifrågasatte rapstjärnan att Justice fick pris för bästa video. Hur kunde en anonym fransk houseduo vinna när han själv bränt en miljon dollar på en video med Pamela Anderson som statist? "Om jag inte vinner förlorar galan sin trovärdighet", dundrade Kanye West inför miljoner generade tittare.
Uppdaterad 14 september 00:06
# 97: SPK säljer sig
Näst efter The Birthday Party, Nick Caves andra band, är SPK det skränigaste som någonsin kommit från Australien. Gruppen bildades av anställda på ett mentalsjukhus i Sidney. Efter att ha emigrerat till London spelade de in ett par album som blev klassiker inom industrigenren. "Information overload unit" och "Leichenschrei" innehöll klaustrofobisk och dissonant avantgardemusik - framförd på metallskrot.
SPK tog sitt namn från den tyska vänstergruppen Sozialistisches Patientenkollektiv, ett gäng marxistiska mentalpatienter som under ledning av sin doktor försökte använde sinnessjukdom som ett vapen i kampen mot kapitalismen. Australierna lät sig inspireras av tyskarnas förvirrade slagord: "Döda, döda, döda för inre frid! Bomba, bomba, bomba för mental hälsa! Terapi genom våld!" SPK gjorde obehagliga videor, fyllda med obduktionsbilder, och jämförde sin musik med terrorism.
Alla i bandet var dock inte lika subversiva. 1983 bestämde sig grundaren Graeme Revell för att SPK skulle bli mer kommersiellt. Till de gamla fansens fasa uppträdde bandet i tv-programmet "The tube" - med sin nya, discofunkiga singel "Metal dance". De hade eldkastare, vinkelslipar och plåtpercussion, precis som vanligt, men också melodier som gjorde att undergroundpressen anklagade Graeme Revell för att ha sålt sig.
Svängigt och slamrigt lät det i alla fall. Och sångerskan Sinan Leong hade den rätta apokalyptiska looken. Genom att synas i tv inspirerade SPK en ny generation oljudsmakare. Enligt musiktidningen NME fick Channel Four arga samtal från mammor vars barn sett programmet och börjat demolera deras bilar.
SPK tog sitt namn från den tyska vänstergruppen Sozialistisches Patientenkollektiv, ett gäng marxistiska mentalpatienter som under ledning av sin doktor försökte använde sinnessjukdom som ett vapen i kampen mot kapitalismen. Australierna lät sig inspireras av tyskarnas förvirrade slagord: "Döda, döda, döda för inre frid! Bomba, bomba, bomba för mental hälsa! Terapi genom våld!" SPK gjorde obehagliga videor, fyllda med obduktionsbilder, och jämförde sin musik med terrorism.
Alla i bandet var dock inte lika subversiva. 1983 bestämde sig grundaren Graeme Revell för att SPK skulle bli mer kommersiellt. Till de gamla fansens fasa uppträdde bandet i tv-programmet "The tube" - med sin nya, discofunkiga singel "Metal dance". De hade eldkastare, vinkelslipar och plåtpercussion, precis som vanligt, men också melodier som gjorde att undergroundpressen anklagade Graeme Revell för att ha sålt sig.
Svängigt och slamrigt lät det i alla fall. Och sångerskan Sinan Leong hade den rätta apokalyptiska looken. Genom att synas i tv inspirerade SPK en ny generation oljudsmakare. Enligt musiktidningen NME fick Channel Four arga samtal från mammor vars barn sett programmet och börjat demolera deras bilar.
Uppdaterad 12 september 00:46
# 98: Animal duellerar mot Buddy Rich
Hur ser man att trumpodiet är snett? Trummisen dreglar bara ur ena mungipan. Vad fick trummisen på sitt IQ-test? Saliv.
Trumslagare anses ofta vara mer korkade än andra musiker. Fördomarna skulle sannolikt vara färre om det inte vore för Animal i Mupparna - en bestialisk figur som format många människors bild av batterister. Animal spelar i gruppen Dr Teeth And The Electric Mayhem, ett funkigt och psykedeliskt sjuttiotalsband vars medlemmar ibland syns i den stora orkestern på Mupparnas teater.
Animal är så vild att de andra medlemmarna måste kedja fast honom vid trummorna. Det är svårt att uppfatta vad han säger. Ofta morrar han bara. När Jim Hensons dockserie började sändas på sjuttiotalet trodde många att Animal var baserad på Keith Moon, The Whos slagverkare som var känd för att spränga sina trummor. Henson berättade aldrig vem som inspirerat Animal, men hans första skisser till dockan påminde om Mick Fleetwood, den hårige trummisen i Fleetwood Mac.
I början av åttiotalet ställdes Animal inför sin största utmaning någonsin, en trumduell mot den legendariske storbandsstjärnan Buddy Rich. Det blev en hård och rytmisk kamp. Animal lät bättre än vanligt (vilket berodde på att hans beats slogs fram av den brittiske jazztrummisen Ronnie Verrell) men till slut knäcktes han av Buddy Richs perfekta smatter.
Att kasta baskaggen i huvudet på vinnaren kan tyckas primitivt men Animal var mer kultiverad än sitt rykte. I långfilmen "Mupparnas nya äventyr" uttrycker han oväntat sin kärlek till franska impressionistmålare genom att vråla: "Renoir! Renoir!"
Trumslagare anses ofta vara mer korkade än andra musiker. Fördomarna skulle sannolikt vara färre om det inte vore för Animal i Mupparna - en bestialisk figur som format många människors bild av batterister. Animal spelar i gruppen Dr Teeth And The Electric Mayhem, ett funkigt och psykedeliskt sjuttiotalsband vars medlemmar ibland syns i den stora orkestern på Mupparnas teater.
Animal är så vild att de andra medlemmarna måste kedja fast honom vid trummorna. Det är svårt att uppfatta vad han säger. Ofta morrar han bara. När Jim Hensons dockserie började sändas på sjuttiotalet trodde många att Animal var baserad på Keith Moon, The Whos slagverkare som var känd för att spränga sina trummor. Henson berättade aldrig vem som inspirerat Animal, men hans första skisser till dockan påminde om Mick Fleetwood, den hårige trummisen i Fleetwood Mac.
I början av åttiotalet ställdes Animal inför sin största utmaning någonsin, en trumduell mot den legendariske storbandsstjärnan Buddy Rich. Det blev en hård och rytmisk kamp. Animal lät bättre än vanligt (vilket berodde på att hans beats slogs fram av den brittiske jazztrummisen Ronnie Verrell) men till slut knäcktes han av Buddy Richs perfekta smatter.
Att kasta baskaggen i huvudet på vinnaren kan tyckas primitivt men Animal var mer kultiverad än sitt rykte. I långfilmen "Mupparnas nya äventyr" uttrycker han oväntat sin kärlek till franska impressionistmålare genom att vråla: "Renoir! Renoir!"
Uppdaterad 7 september 00:10
# 99: Björk & PJ Harvey tolkar Stones
Innan han övergick till att skriva insändare i svenska dagstidningar skrev Keith Richards låtar. Ett av hans gitarriff var så mäktigt att Newsweek kallade det "fem toner som skakade världen". Rolling Stones "(I cant get no) satisfaction" blev en av historiens mest sönderspelade låtar. Originalet går knappt att lyssna på i dag, men det finns massor av fina tolkningar, från Otis Reddings explosivt souliga cover och Cat Powers lågmälda dito till Devos och The Residents hispiga varianter.
Men den allra bästa versionen av "Satisfaction" framfördes 1994 på Brit Awards, den engelska grammisgalan. Björk var årets stjärnskott och blev erbjuden att sjunga duett med Meat Loaf. Hon tackade artigt nej med orden: "Ibland gillar man två saker, som choklad och lök, men man kanske inte ska använda dem i samma maträtt." Arrangören föreslog i stället en duett med David Bowie och Björk svarade: "Det är en stor ära, han är ett geni och allt, men jag är inte säker på att vi har så mycket att ge varandra i dag."
Isländskan frågade om hon inte kunde få sjunga duett med PJ Harvey, som fortfarande var relativt okänd. Det fick hon. Björks yviga ylande och Polly Jeans hårda röst lät vansinnigt bra ihop. Resultatet blev en skrapig, bluesig och suggestiv "Satisfaction" som har mer gemensamt med Stones förebilder Howlin Wolf och John Lee Hooker - som även Harvey avgudade - än med originalet.
Nittiotalistiska stilpoäng, också, för Pollys hjärtformade hårspännen och Björks ökenkängor.
Men den allra bästa versionen av "Satisfaction" framfördes 1994 på Brit Awards, den engelska grammisgalan. Björk var årets stjärnskott och blev erbjuden att sjunga duett med Meat Loaf. Hon tackade artigt nej med orden: "Ibland gillar man två saker, som choklad och lök, men man kanske inte ska använda dem i samma maträtt." Arrangören föreslog i stället en duett med David Bowie och Björk svarade: "Det är en stor ära, han är ett geni och allt, men jag är inte säker på att vi har så mycket att ge varandra i dag."
Isländskan frågade om hon inte kunde få sjunga duett med PJ Harvey, som fortfarande var relativt okänd. Det fick hon. Björks yviga ylande och Polly Jeans hårda röst lät vansinnigt bra ihop. Resultatet blev en skrapig, bluesig och suggestiv "Satisfaction" som har mer gemensamt med Stones förebilder Howlin Wolf och John Lee Hooker - som även Harvey avgudade - än med originalet.
Nittiotalistiska stilpoäng, också, för Pollys hjärtformade hårspännen och Björks ökenkängor.
Uppdaterad 7 september 00:01
# 100: Kurt Cobain får stryk
Att bråka med vakter är ett enkelt sätt för rockstjärnor att framstå som rebelliska. Kurt Cobain gjorde det på Trees Club i Dallas den 19 oktober 1991. Nirvana stod på randen till världsberömmelse och arrangören hade sålt alldeles för många biljetter till spelningen. Ljudet var dåligt, trots att klubben hyrt ny utrustning, och Kurt Cobain demonstrerade sitt missnöje genom att slå sönder ett mixerbord.
Vakterna blev sura och Cobain retade dem ytterligare när han gjorde en stagedive mitt i covern av Shocking Blues "Love buzz". En vakt försökte dra upp honom på scen igen. Cobain svarade med att dänga sin gitarr i huvudet på vakten som - ymnigt blödande - gick till motattack. Han fick in ett slag och en spark innan de andra Nirvana-medlemmarna övermannade honom.
Turner Scott van Blarcum, som vakten hette, såg ut som en bondtölp men var faktiskt rockstjärna. Han sjöng i lokala punkband och blev senare känd för sina skulpturer av djurben som användes som scendekorationer av rapparna Cypress Hill. Efter ett snabbt besök på akuten återvände Turner till Trees Club för att göra upp. Nirvana försökte fly men Turner hann ikapp dem och krossade - enligt Cobain-biografin "Heavier than heaven" - vindrutan på deras taxi med bara händerna.
Detta rockögonblick visar framför allt sammanhållningen i Nirvana. Se hur snabbt Dave Grohl och Krist Novoselic slänger ifrån sig instrumenten för att hjälpa sin bandkamrat. Bättre polare kan inte den som muckar gräl med säkerhetsvakter önska sig.
Vakterna blev sura och Cobain retade dem ytterligare när han gjorde en stagedive mitt i covern av Shocking Blues "Love buzz". En vakt försökte dra upp honom på scen igen. Cobain svarade med att dänga sin gitarr i huvudet på vakten som - ymnigt blödande - gick till motattack. Han fick in ett slag och en spark innan de andra Nirvana-medlemmarna övermannade honom.
Turner Scott van Blarcum, som vakten hette, såg ut som en bondtölp men var faktiskt rockstjärna. Han sjöng i lokala punkband och blev senare känd för sina skulpturer av djurben som användes som scendekorationer av rapparna Cypress Hill. Efter ett snabbt besök på akuten återvände Turner till Trees Club för att göra upp. Nirvana försökte fly men Turner hann ikapp dem och krossade - enligt Cobain-biografin "Heavier than heaven" - vindrutan på deras taxi med bara händerna.
Detta rockögonblick visar framför allt sammanhållningen i Nirvana. Se hur snabbt Dave Grohl och Krist Novoselic slänger ifrån sig instrumenten för att hjälpa sin bandkamrat. Bättre polare kan inte den som muckar gräl med säkerhetsvakter önska sig.
Sida:
1
- 05:56 Vietnam: Läget akut efter tyfon
- 05:52 Militärdiktaturer jagade Che Guevara
- 05:49 Misstänkt attentat mot videobutik
- 00:45 Parnevik tappade på sista rundan
- 21:46 Eriksson drar på handskarna igen
- 21:26 Hammarby chanslöst mot Kiel
- 19:34 Brassar sköt DIF mot guld
- 19:07 Skarp kritik mot Apotekets bolagsplaner
Nyhetsdygnet
- USA-polis dödade sex unga på fest
- Skivbolag affischerar olagligt
- "Che sa det han tänkte och gjorde det han sa"
- Många frågor i Rödeby dagen efter
- Miljonregn över Frösön i lotteri
- Chockavgiften åt upp hans första aktieaffär
- Diskussionsämnena gav Reinfeldt ett övertag
- "Han var en bra moderat och jag var en bra sosse"
- USA-polis dödade sex unga på fest
- Skivbolag affischerar olagligt
- "Che sa det han tänkte och gjorde det han sa"
- "Han var en bra moderat och jag var en bra sosse"
- Misshandlade 16-åringen död
- Många frågor i Rödeby dagen efter
- Diskussionsämnena gav Reinfeldt ett övertag
- Chockavgiften åt upp hans första aktieaffär
- 15-åring ihjälskjuten i Rödeby
- De 100 största rockögonblicken på Youtube
- Celticsupporter avstängd på livstid
- Restiden kortas med en halvtimme på nya E4
- Jones kan bli av med tio medaljer
- Sök recept i DN:s databas
- Chockavgiften åt upp hans första aktieaffär
- Misshandlade 16-åringen död
- Vägra bli en personlighetsprofil
- Västergötland kristnades tidigare än trott
- Ta tåget över Vilda Västerns vidder
- "Han var en bra moderat och jag var en bra sosse"
- Skivbolag affischerar olagligt
- "Che sa det han tänkte och gjorde det han sa"
- Skarp kritik mot Apotekets bolagsplaner
- Han målar sig till ett språk
- Ljudet- den glömda kryddan
- Bidrag till soluppvärmda hus väntas slå rekord i år
- Ta tåget över Vilda Västerns vidder
- Kanelsnäckor
- Tusenlappar kan sparas om man prutar på räntan
- Restiden kortas med en halvtimme på nya E4
- Protestantiska länder lyckas bäst
- "Risk att mammografi upphör inom några år"
- Kristian von Hornsleth: "Hornsleth Village Project Uganda"
- Sedelärande historia om eländet med skattelättnader.
- Tre kryss som lyfter din pension
- Grönt te minskar risk för diabetes
- Ljudet- den glömda kryddan
- Konsten att känna sig förfördelad.
- Moderna bilar allt sämre
- Kvinnoledda företag mest lönsamma
- Alex Schulman slutar blogga
- "Skatten för pensionärer ska sänkas retroaktivt"
- "Han var en bra moderat och jag var en bra sosse"
- 15-åring ihjälskjuten i Rödeby
- Regeringen försöker rädda Odell
- Hård revisorskritik mot bistånd
- S vill begränsa flyktingars borätt
- S vill höja skatten
- Röda tröjor för Burmas munkar
- Alex Schulman slutar blogga
- "Tuffare sjukpenningregler i vårt stora reformpaket"
- Ewa Björling ny handelsminister
- "Skatten för pensionärer ska sänkas retroaktivt"
- al-Qaida belönar mord på Lars Vilks
- Minst tre döda när Burmajuntan attackerade
- EU-topp vill förbjuda terrorord
- "Jättejätte bra!"
- "Överbudspolitik"
- Ribbing om bordsskick
- Sjukt bra!
- Spretig opposition?
- "Vi vill vara ansvarsfulla"
- Virtuell flygtur Nya Slussen
- Linus Klasen trollar på isen
- Sjukt bra!
- Framtiden är här
- "Underlig uppvisning i förvirring"
- Idolerna laddar
- "Överbudspolitik"
- Brors om s, v och mp:s budgetar
- Goda nyheter!
- Linus Klasen trollar på isen
Prenumerera på topplistorna
Få topplistorna via e-post varje fredag
Kornél om vakten som stal hans cykel
"Självklart lös både cykel och väktare med sin frånvaro nere i trappen. Det är klart han snodde den. Sjukt kränkande! Tänker anmäla det här och tjata hejvilt om kränket i minst en månad."
SUGEN PÅ FLER KRÖNIKOR?
Här hittar du alla våra krönikörer
SUGEN PÅ FLER KRÖNIKOR?
Här hittar du alla våra krönikörer
Min stockholmskväll
Hypokondriska Markus Krunegård i Laakso gillar sunkiga taxihak och Roppongis sushi. I dagarna släpps deras nya ep Västerbron.
Ulrikas blogg
"Showtime i dag: åklagaren vill häkta en före detta polis och hans sju
kompisar, några av dem gamla strippor, andra företagare i kategorin
diversehandel. Kan det bli mer kittlande?"
Följ alla våra bloggare!
Följ alla våra bloggare!
Anneli om tomatkross och SJ
"Då händer det som alltid händer när jag lagt något på stolen bredvid. På pin kiv sätter någon ner rumpan rakt mot påsen."
Dagens outfit
Ny vecka med fem nya outfits i samarbete med Feber.se. Omröstningen är igång! I dag: Sara
Rätt förra seklet
På fredag startar "Smak av svunnen tid", Hallwylska museets nya utställning om festmåltider från 1900-talets början.
Veckans poddradio
Johan Åkesson träffar artisten och producenten Professor Angel Dust i Barcelona. Han berättar om sina år i Stockholm, sitt samarbete med punklegenden Malcolm MacLaren och ger oss ett smakprov på sin kommande singel. DN:s poddradio, med ett nytt avsnitt varje vecka. Bara på DN.se.
Hej konsument!
Evas senaste fynd var en uppblåsbar jordglob. Pudeldräkt och slängkappa klarar hon sig utan.
Vill du bli dagens konsument? Var lyxkäkar du helst? Ditt sämsta/bästa köp? Fyll i din egen Hej konsument!
Vill du bli dagens konsument? Var lyxkäkar du helst? Ditt sämsta/bästa köp? Fyll i din egen Hej konsument!
Vem satte trenden?
STHLM:s modeskribent Lisa Corneliusson har kollat in sex tv-karaktärer som lämnat stilspår efter sig.
Märta om rollen som bloggare
"För min del finns det bara en liten, liten känsla gnagande känsla av obehag när man skrattat klart åt Alex Schulmans upptåg, och den handlar om ryggrad och botten."
Följ alla våra bloggare!
Följ alla våra bloggare!
Väder från SMHI
Hur blir vädret i Stockholmsregionen i dag? Ny prognos i webb-tv varje vardag.
Se webb-tv
Se webb-tv
Johan bloggar från vida världen
"Gårdagens sociala experiment – femton euro i entré och fri bar – kändes först mest tragiskt, och efter en kvart mindes jag vem jag var, inte en charterkille."
Till bloggen
Följ alla våra bloggare!
Följ alla våra bloggare!
Konsertrecensioner
DN ser konserterna i Stockholm! Läs vad våra kritiker tyckte om spelningen du missade, älskade eller inte gillade alls!
Snabbguide: Nya trängselskatten
Den 1 augusti kommer trängselskatten tillbaka. DN:s snabbguide sammanfattar det viktigaste du behöver känna till.
Kontakt
Stockholmschef:
Anders Frelin
Tel red: 08-738 21 76
E-post: stockholm@dn.se
På stan-chef:
Elin Sandström
Tel red: 08-738 23 15
E-post: pastan@dn.se
Redaktör STHLM:
Axel Björklund
Tel: 08-738 15 29
MER KONTAKT?
Stockholmsredaktionen
På stan-redaktionen
Anders Frelin
Tel red: 08-738 21 76
E-post: stockholm@dn.se
På stan-chef:
Elin Sandström
Tel red: 08-738 23 15
E-post: pastan@dn.se
Redaktör STHLM:
Axel Björklund
Tel: 08-738 15 29
MER KONTAKT?
Stockholmsredaktionen
På stan-redaktionen
Stockholmslagens sportresultat
Vill du veta hur det gick för ditt lag i elitserien i ishockey eller i innebandyn i division 3? Vi har alla lokala sportresultat i Stockholm.
Stockholmiana
Vilken är Stockholms äldsta restaurang/krog? Har det funnits en biograf på Folkungagatan 105? Har du frågor om staden, fråga Martin Stugart.
MÅNADENS RESA
TÄVLA
OM EN RESA MED SAS FÖR TVÅ TILL DUBAI
Prenumerera och skaffa DN-kortet! Det ger dig rabatter på teater, resor med mera.
Stressfritt i vacker natur
Hotellpatrullen gillar miljön på Yxtaholms slott och menyn är ambitiös.
Fler reportage
Tiger + iguana. Smidig interiör hos VW Tiguan.
Husköparskolan del 5:
Köp och sälj prylar på
Gå till Koll.se
Gå till Koll.se
Behöver du hjälp med..
- barnvaktning?- att måla om köket?
- flytt eller städ?
- datorn?
Hjälpen är nära!
mobil.dn.se
Nyheter i mobilen!
Vad minns du från året som gått?
