Barbro Larsson hämtar mycket av sin drivkraft i naturen. Den fungerar som medicin för en stressad och jagad själ.Det tycker hon att fler borde upptäcka. Foto: ANDERS HANSON

Utbrända Barbro räddar andra

Helgintervju

Barbro Larsson gick helt upp i sitt jobb som lågstadielärare i Fagerås och gav sig inte tid över till så värst mycket annat. Trots att hon dessutom var ensamstående mamma med två tonårsbarn hemma. En dag brast alltihop.
Efter en lång sjukdomstid har hon kommit tillbaka och ger nu andra människor verktygen för att undvika den stresskollaps hon själv blev offer för.

Det är så här som stresskonsulten Barbro Larsson möter sina patienter för samtal som befrämjar hälsan, minskar den inre stressen och ökar självinsikten.

 Foto: ANDERS HANSON

Lev i nuet, tänk positiva tankar och skratta mycket är Barbros personliga mantra och det recept hon vill ge dig och mig för att vi ska komma till ro och må så bra som möjligt i en värld där hjulen snurrar allt fortare.
Att älta det som hänt eller oroa sig för framtiden stjäl mycket energi och är dessutom fullständigt meningslöst. Det är bara i nuet du kan leva!
Hon betonar att stress inte behöver vara skadlig. Den kan vara både stimulerande och lustfylld. Det är inte hur mycket du har att göra som är avgörande för om du blir sjuk. Det är först när du inte får någon tid till återhämtning som det är farligt.
Barbro har sadlat om ordentligt efter 25 år som lärare och på hennes visitkort står det numera stresskonsult. Hon coachar både män och kvinnor i alla åldrar och livssituationer – lotsar dem förbi de förrädiska blindskären.
Var det en hemsk arbetssituation som brände ut dig?
– Låt mig direkt säga att jag hade jättekul på jobbet och inte vantrivdes en enda dag. Jag var väldigt entusiastisk och tyckte det var kul att åka till skolan varje morgon. Men jag trodde att jag var oumbärlig och ställde därför alltid upp och gick in extra när det behövdes. Jag hade aldrig tid att stanna upp. På så vis bäddade jag själv för fortsättningen.
En dag rasade allt, vad var det som hände egentligen?
– Varningstecknen hade nog funnits där en längre tid. Jag var allt oftare irriterad och ville inte ha samtal med elever och andra lärare. Vid dagens slut brukade jag be om ursäkt för mitt beteende.
– Så en dag för sex år var jag med sonen till Uppsala för en enklare operation. Det var då det började. I väntrummet var det alldeles tyst. Och jag fick plötsligt hjärtklappning och andnöd.
Det var tur att Barbro åkte jumbolans med sonen.
– Jag hade aldrig klarat att köra bil i mitt tillstånd. Över en natt förändrades allt när vi kom hem. Jag kom inte ur sängen på morgonen. Det gick bara inte. All min livskraft var försvunnen. Inget spelade längre någon roll. Och då visste jag inte varför.
Det var först senare som hon fick klart för sig att utbrändheten slagit till med full kraft i en drivkraftsinfarkt och djup depression.
Det var en av dina kompisar som förstod att något var väldigt fel och larmade företagshälsovården?
– Ja, och jag blev sjukskriven korta perioder. Men av det blev jag bara nervös inför dagen när jag skulle börja jobba igen.
Barbro tyckte inte att hon fick varken ro eller förståelse för att när man tappat fotfästet tar det sin tid att komma tillbaka igen.
Hur känner du dig i dag?
– Nu är jag frisk men har fortfarande kroniska biverkningar. Jag har förlorat min simultanförmåga. Jag kan till exempel inte köra bil samtidigt som jag har ett viktigt samtal med passageraren.
– Och jag som haft massor av barn omkring mig hela dagarna i skolan är nu paradoxalt nog allergisk mot barn. Det får inte vara mer än ett åt gången.
Har du varit tillbaka på din arbetsplats i skolan?
– Ja, under ett halvår men stresssymtomen återkom och jag blev sjukskriven igen.
Hon gör en drastisk jämförelse med den tiden då hon gick tillbaka till det gamla jobbet:
– Det är som att gå ut i stallet på halvtid om du är allergisk mot hästar.
Företagshälsovården avrådde henne nu från att fortsätta som lärare, men hittade inget annat jobb.
Så det var då du bestämde dig för att satsa på något annat?
– Ja, jag började studera istället. Läste hälsopedagogik på universitetet och utbildade mig till stresskonsult.
Under den här tiden jobbade hon också en del på NWT:s radiotaltidning och på kvinnojouren i Filipstad där man än i dag hittar henne en dag i veckan.
För tre år sedan startade Barbro sin mottagning som stresskonsult i centrala Karlstad. Här finns också systern Berit Larsson som har näringsmedicinsk mottagning.
– Vi kompletterar varandra eftersom långvarig stress stör hormonproduktionen och dränerar kroppen på de ämnen som hjärnan behöver.
Barbro ser sina erfarenheter som en merit i behandlingen av andra. Och är inspirerad av sitt eget tillfrisknande.
Vad är din viktigaste erfarenhet av sjukdomen?
– Det är att det går och är nödvändigt att ändra på sig själv. Man behöver inte vara så duktig. Fundera över alla måsten. För det mesta är det du själv som sätter upp orealistiska mål. Tona ned kraven som du ställer på dig själv för att få uppskattning.
Barbro betonar att det är viktigt att vara uppmärksam på sig själv.
Du menar att vi blir vad vi tänker?
– Ja, tänker man ”elände”, ”tråkigt”, ”orkar inte” och ”mår dåligt” tillräckligt ofta och tillräckligt intensivt så är risken stor att man faktiskt inte orkar! Vår hjärna lyssnar nämligen på det vi tänker och ställer in sig på det, kroppen anpassar sig också och - voilà: du orkar inte!
Men hon går helt på tvärs mot många platsannonsers formuleringar. Dom som lyder typ ”...vi söker dig som kan ha många bollar i luften samtidigt och är stresstålig, positiv och outslitlig...”
– Vi är inga maskiner och att leva upp till de här kraven håller inte i ett längre perspektiv.
Du möter många människor som upplever en oerhörd stress inför semestern?
– Ja, då ska man umgås (med familjen som man knappt får ihop kring matbordet under resten av året), vännerna och släkten som kommer och hälsar på, kärleken ska blomma och barnen ska vara glada. Sommaren ska planeras. Tänk alla projekt som man ska utföra under sommaren, bygga klart, lägga stenplattor, måla hus och så vidare. Samtidigt som grillen ska gå varm.
Barbro menar att har man ett arbete handlar det ofta om prestationer och det synsättet tar man med sig till ledigheten.
– Du vill prestera, göra, det duger sällan att bara vara. Ändå är ju grundtanken med att vi har semester att vi ska vila oss.
Hon tycker också att vi svenskar fokuserar våra förväntningar alldeles för mycket på en solig och varm sommarsemester.
– Självklart kan man inte backa tillbaka och få en skitsommar att framstå som en bra sommar. Men man kan lära sig att utnyttja varje dag, oavsett väder, oavsett årstid, som om det är en betydelsefull dag värd att leva och njuta av.
– Om man bara ska leva och njuta under semestern/sommaren blir livet väldigt kort, då lever du bara kanske fem av 52 veckor på ett år. Vad gör du med resten av tiden? Går i längtans tider till nästa sommar? Är inte livet värt att levas resten av året? Du vet ju inte ens om du lever nästa sommar!
Hur ser du på de skärpta sjukskrivningsreglerna?
– Man kan fundera över hur framtiden kan komma att se ut för människor i stressade yrken eller som befinner sig i en eller annan kris. Människor som nu fått diagnosen utmattningssyndrom eller utmattningsdepression. Hela samhället kan komma att påverkas. Det blir som rysk roulette på operationsbordet eller i flygplanet. Är kirurgen eller piloten utbränd? Ofokuserad, trött, glömsk, irriterad...
Samtidigt ser Barbro förslaget som en möjlighet:
Att det kanske är det dags för många människor att sätta sig bakom ratten i sina egna liv i stället för att sitta passivt i baksätet och låta andra eller olika omständigheter styra!

Text: Thomas Nilsson
054-19 96 77 / thomas.nilsson@nwt.se (OBS! Ändra telnr i bildbylinen till det som står här dvs, 19 96 77)
Foto: Anders Hanson
054-19 97 84 / anders.hanson@nwt.se


FOTNOT: Läs mer på www.stressteamet.se, www.sjukvardsradgivningen.se, www.stressmottagningen.se, www.ceos.nu, www.smarta.nu
och www.suntliv.nu

Publicerad: 2007-11-17 06:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?