Kinesiska muren är 600 mil lång. Men den kan inte ses från månen, men är stor nog ändå. Den slingrar sig genom landskap, bestiger bergstoppar, och korsar vattendrag. På dess krön finns plats för ett 5-spann att köra från vakttorn till vakttorn. Foto: Staffan Ander

Shi Huangdi byggde muren – så ”rappade” Taube

Det är lördagsmorgon. Luften är kylig, det är tyst i den lilla parken i Beijing. Men ändå är den fylld med människor. De rör sig sakta i mjuka, nästan tveksamma rörelser. Några i grupp, andra mer för sig själva. Ingen säger något, alla är fullt koncentrerade på sina rörelser. De är gamla, unga och medelålders, en del är påpälsade, andra är klädda till idrott.

Jane säljer, ”kläder, klockor och andra alla möjliga saker. Allting är billigare än på andra ställen”. Så lovar hon på prydlig svenska. Ibland hinner hon med att få ett en svensk flagga. Kaffe och kinesisk konjak finns också i hennes lilla bod.  Foto: Staffan Ander

En gammal man med långt grått skägg, klädd i blå maouniform, dansar mjukt med ett svärd. Han har samlat en grupp omkring sig som följer hans rörelser, sakta och precist med träsvärdet i handen.
En liten större grupp utför gymnastik, taijqaun. Var del av kroppen skall delta, långsamt och metodiskt. En man säljer huvudmasage. Några yngre pojkar trixar med en fjäderboll. I skuggan sitter en barnvaktande mamma och läser morgontidningen.
Taijiquan är fysisk och psykisk träning. Lugn och koncentration är viktigast. Man andas som i meditation och är, trots att övningarna görs i grupp, totalt avstängd och isolerad.
Taijquan utvecklades under mingdynastin (1368-1644) och är ursprungligen en form av självförsvar. Den utvecklades bland annat av munkar.
Jag försöker deltaga i denna långsamma dans. Det går inte speciellt bra. Rörelserna som skall vara smidiga och bestämda följer inte riktigt gruppens mönster. Det som skall vara ”som en sammetsklädd järnhand” behöver övning och en mjukhet som min morgon inte innehåller.
Men jag är välkommen, ingen skrattar, eller ens ler, åt den klumpige västerlänningen.
Och, lite vederkvickad och avspänd känner jag mig, när vi äntrar bussen, för vidare färd mot den mest berömda av Kinas sevärdheter, Muren med ett mycket stort M.

Det var Shi Huangdi
Kungen av Qin,
som lät bygga den kinesiska muren
och lät bränna alla böcker i Kina.
Detta hände på Hannibals tid,
innan Jesus var född.

Så skaldade Evert Taube. Han framförde det i något som närmaste liknande rapp, innan man visste var det var.
Evert Taube var imponerad av Muren. Det blir man, det hjälper inte om man är rutinerad resenär.
Vid Badaling, åtta mil väst om Beijing, har bildats en murenindustri med affärer, restauranger och gatuförsäljare. Här kan man kliva på muren och promenera en bit. Jag valde motvind och 888 meters höjd. Jag gick sakta och framåtlutad, jag stannade och blickade ut mot en mur som försvann, likt en jätteorm, bortom blånande berg och kullar.
Muren, Wan li chang Cheng, är 6 000 kilometer lång. Det är mer än halva vägen mellan ekvatorn och nordpolen. Den är mer än åtta meter hög och den har 24 000 vakttorn med jämna mellanrum. Den började byggas för över 2 000 år sedan och var helt färdig på 1600-talet. Muren har byggts i etapper och sammanfogats. Den tjänade som försvar och som kommunikationsled. Det gick lätt att rida på och längs med den. Vid Badaling är muren sju meter bred.
Där, på 888 meters höjd, säljer unga gossar dricka till rövarpriser. Du kan också få köpa ett certifikat på att de varit just här. Ett sådant finnes också, lite dyrare, på marknivå. Du kan också bli fotograferad, på kamel, med muren som bakgrund.
Sakta återvänder jag, det är kallt och blåsigt på toppen. Kön rör sig sakta och mödosamt. Det tar på knäna luta sig nedför vägen.
Där väntade ”Lolexklockor” och ett café med kaffe och konjak. För säkerhets skull fanns där en upplysande skylt på svenska.
Aldrig får man vara i fred!
Shi Huangdi, som var en av murens byggherrar, begravdes tillsammans med sin armé 210 f kr. Armen bestod av tusen och åter tusen soldater i lera. 1974 upptäcktes ingången till terrakottarmén. Den, och muren, ingår i Unescos Världsarv.
Det var lördagsafton i Beijing. Det var dans och glam. På ett torg dansade man under bar himmel. Så gjorde jag. Ett litet varv. På pubarna serverades hårdrock och backar med öl. Dagens erbjudande var sex öl och en helflaska Whisky för 500 yuan. Många tyckte att sex öl var för lite.
Ganbei, sade man och skålade med allt som fortfarande rörde på sig. Ganbei betyder torrt glas och innebär botten upp och tomt glas. Ångor, rök och vrålmusik är en del av Kina. Muren och taiquan en annan.
Kina går en mycket spännande framtid till mötes.

Staffan Ander

Publicerad: 2007-03-15 06:00

Uppdaterad: 2007-07-31 10:27

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?