Isbrytaren Oden, med hemmahamn i Landskrona, har gjort flera forskningsresor.

I forskningens tjänst

ARVIKA

Ute till havs under forskningsexpeditionerna lever forskarna sitt eget liv ombord på fartyget, avgränsade från omvärlden. Arbetar intensivt, umgås en del med varandra, tränar eller ser på bio. Det kan gå veckor utan land i sikte.

Laboratorieutrustning hade Anders Karlsson och hans kollega Erik Mattsson med sig på båten för att redan under resan kunna börja analysera proverna.

Delfiner kan man få se simmandes i närheten av fartyget.

Sen två och ett halvt år tillbaka forskar Anders Karlsson vid Institutionen för kemi på universitetet i Göteborg, inom området marin kemi, vilket tagit med honom ut på två forskningsexpeditioner.

Chalmers.
Sen två och ett halvt år tillbaka forskar Anders Karlsson vid Institutionen för kemi på universitetet i Göteborg, inom området marin kemi, vilket tagit med honom ut på två forskningsexpeditioner.

Anders Karlsson har varit med på två expeditioner. Den senaste i höstas, då han tillbringade sex veckor på isbrytaren Oden under resan till Punta Arenas i Sydamerika, cirka 8 000 sjömil från Arvika och från Göteborg, där han numera bor.
I en stor tegelbyggnad på Chalmers-området har han sin arbetsplats. Där ligger Institutionen för kemi som är en del av Göteborgs universitet, och där forskar han sen två och ett halvt år tillbaka. Efter fem år ska forskningsprojektet utmynna i en doktorsavhandling som berör ett område som varit mycket i fokus de senaste åren, klimatförändringarna. De flesta är i dag medvetna om att människan genom utsläpp av olika ämnen har påverkat jorden med global uppvärmning och tunnare ozonskikt som följd.
– Nedbrytning av ozon är framför allt kopplat till vår användning av freoner som kylmedium i kylskåp och som drivgas i sprayflaskor. Men det finns också en naturlig produktion av ämnen som kan ge samma effekt på ozonlagret.
Och det är såna, i det här fallet halogenerade organiska föreningar, halokarboner, som Anders Karlsson studerar inom forskningsprojektet tillsammans med ytterligare en doktorand och en projektledare.
– En del halokarboner är industriellt producerade som freoner, kloroform och perkloretylen. Sen finns det en väldigt stor naturlig produktion av framför allt bromerade och joderade halokarboner, från sjögräs, tång och microalger, och den vet vi inte så mycket om än. Det industrin producerar har vi lite koll på och kan begränsa som man gjort med freonerna. Den naturliga produktionen är svårare, den går ju inte att begränsa hur som helst.
Forskningen ska ge mer kunskap om hur den produktionen går till och vad som driver den, och hur den i sig påverkas av klimatförändringar.

Antarktis
För närvarande håller han som bäst på att bearbeta data från cirka 4 000 prover som analyserades under resan till Antarktis i höstas med expeditionen Swedarp Oden Southern Ocean. Ombord fanns ett 20-tal svenska och amerikanska forskare som hade i uppdrag att studera kemi och biologi i luft, hav, is och snö.
Anders Karlsson var med under expeditionens första del, då Oden tog sig från hemmahamnen i Landskrona till Punta Arenas i Chile, för fortsatt färd till Antarktis. Då klev han iland och tog flyget hem, och en kollega tog vid. Med två småbarn hemma är det svårt att vara borta alltför länge.
Från början var det inte självklart att han skulle inrikta sig på just marin kemi, när han började studera på universitetets kemistprogram. Först senare i utbildningen väljer man en huvudinriktning, och när han kom dit hade han bestämt sig.
–  Det är lätt att man fastnar på ett labb annars, det här känns lite mer verklighetsanknutet.
Han hade miljö som tillval när han gick naturvetenskapliga programmet på Solbergagymnasiet i Arvika. Han gick ut 1998, innan dess hade han liksom många andra elever, varit ute och analyserat vattnet i Kyrkviken.
– Sen har jag skalat upp det hela till världshaven. Huvuddelen av jordens yta täcks ju av hav och vårt liv på land är till stor del styrt av dess funktion. Mycket av det vi släpper ut hamnar där och inställningen att havet är så stort att det slukar allt har visat sig ohållbar, inte minst efter rapporter om ”sopkontinenter” i Stilla havet.
Provtagningarna startade strax efter att man lämnat Göteborg i höstas, där man bunkrat upp inför resan. På en forskningsexpedition är det viktigt att utnyttja tiden så mycket som möjligt, och mätningar gjordes dygnet runt. Dels i havets ytvatten, som fartyget pumpat upp, och dels i luften. Man stannade aldrig till som man måste göra när det ska tas prover på djupet. Med hjälp av vajrar kan utrustning sänkas ner ända till 5 000 meters djup. Stora flaskor sluts till på olika nivåer för att få upp prover på olika djup.
– Det är jobb nästan all vaken tid. Man måste passa på att samla in så mycket som möjligt under olika tider på dygnet, för att få dygnets alla variationer av de här ämnena.
Laboratorieutrustning hade de med sig för att redan på båten kunna börja analysera proverna. En hel del tid går också åt till att reparera känslig apparatur som skakar sönder av vibrationer eller krånglar av andra skäl.

Svalbard
Den förra expeditionen han deltog i gick till Nordpolen, Arktis, 2005, och då följde han med från Alaska till Svalbard, en norsk ögrupp i Norra ishavet. Inte bara i öppna havet, utan också i is existerar det mycket liv, och isalgerna kan också producera de ämnen han forskar om.
Under en expedition kan det gå veckor utan att man ser land. Bara havet.
– Man känner sig ganska isolerad, det är en rätt speciell känsla.
Sällskap har man dock av delfiner, sjöfåglar och flygfisk. Närmare Chile blev de också bekanta med pingviner. Ofta är det klart väder och en fantastisk stjärnhimmel.
Vanligtvis umgås man en del ombord. Gym finns för den som vill träna, bar och bio för den som vill koppla av.
Livet på Oden kan vara rätt hemtrevligt tycker Anders Karlsson.
– Det är rejäl mat ombord, och jag tror knappast det var samma rätt en enda gång under resan.
Förutom ärtsoppa och punsch som serverades varje torsdag.
Med datorns hjälp går det att kommunicera med resten av världen och höra av sig till dem där hemma. Satellittelefon finns också ombord.
Sjösjuk har han aldrig varit under resorna
– Det gungar hela tiden. Men när man varit ute ett tag vänjer man sig. Det är nästan värre när man går iland.
Och Anders Karlsson hoppas hinna med någon mer resa under det femåriga forskningsprojektet.
– Jag vill gärna följa upp det här.
Hoppet står till Vetenskapsrådet som godkänner ansökningar om medel.

Kerstin Herö
0570-71 44 14 / kerstin.hero@arvikanyheter.se

En flygfisk har landat på relingen.

Den förra expeditionen Anders Karlsson deltog i gick till Nordpolen, Arktis 2005.

Publicerad: 2008-04-14 07:25

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?