En självförvållad matkris

18 april

Få torde ha undgått att matpriserna har stigit. Priset på mat i världen har gått upp kraftigt på bara ett år och utvecklingen ser inte ut att avstanna. Tvärtom så börjar vi närma oss en global matkris till följd av den matbrist som råder i världen trots rekordskördar.

Majs skördas för att bli etanolbränsle i Amerika.
 Foto: Dirk Lammers/AP

Det är de gamla marknadsekonomiska reglerna om tillgång och efterfrågan som styr matpriserna, men själva livsmedelsmarknaden är snedvriden på grund av den politiska klåfingrighet som råder alla nivåer. Och det har gjort att bristsituationen uppstått. Därför är den globala matkrisen självförvållad, men det innebär också att vi med politiska åtgärder kan förbättra situationen.

I huvudsak är det två krafter som driver på matkrisen. Den första är paradoxalt nog att många hart fått det bättre och tagit sig ur fattigdom. Allt fler kineser och indier har råd att äta mer, oftare och bättre – särskilt kött. Efterfrågan har ökat kraftigt. Den kines som för 20 år sedan åt 20 kilo kött per år äter i dag 50 kilo per år. Och för att producera ett kilo kött tas 8 kg spannmål i anspråk.
Tillgången på mat har av olika anledningar inte hållit jämna steg med den stigande efterfrågan, vilket fått priserna att stiga. Världsmarknadspriserna på stapelvaror som vete, majs och ris har mer än fördubblats på bara ett år. Stigande priser har lett till demonstrationer över hela världen. Ibland har de urartat till kravaller, som på Haiti och i Bangladesh. Och de riktigt fattiga i världen har inte kunnat äta lika mycket.

Den andra orsaken är den stora satsningen på biobränslen, främst etanolframställning. Spannmål har gått in i bränsletankarna istället för in i människors magar. Statliga subventioner, särskilt i Förenta Staterna, har drivit på den utvecklingen på grund av rädslan för global uppvärmning och för att minska oljeberoendet. Bara i Amerika går 20 procent av all majs till att destillera fram etanolbränsle. Det är stora åkerarealer i världen som numera inte används till att producera mat utan till bränsle.
Matkrisen har förvärrats av de protektionistiska åtgärder som många länder tagit till för att möta den. I länder som Ryssland, Ukraina, Indien, Argentina, Egypten och Vietnam har man infört priskontroll och exportavgifter, ibland till och med prisstopp och exportförbud. Men det förvärrar bara situationen då bönderna får ännu lägre motivation att odla jorden och investera mera. Och jordbruksproduktionen minskar ännu mer och världspriserna stiger ännu mer.

För att komma till rätta med matkrisen måste en rad åtgärder vidtas på den genomreglerade jordbruksmarknaden. Vi måste förstås ta bort alla pris- och exportkontrollmekanismer. Tullar och subventioner måste bort. Det innebär bland annat en rejäl översyn av EU:s famösa jordbruksstöd, där kraftiga subventioner gjort att fattigare länders jordbrukare inte har kunnat konkurrera med den rikare världen och därmed inte kunnat utveckla sitt jordbruk. Det innebär också att de bisarra etanolsubventionerna måste tas bort. Det är för övrigt inte ens säkert att etanolen medför minskade koldioxidutsläpp (om man nu oroar sig för dem). Det kan i själva verket vara precis tvärtom.
Vi måste också öppna marknaderna för de fattigare länderna så att de kan konkurrera på lika villkor med oss. Men också i de fattigare länderna måste man slopa handelshinder, och framförallt skapa lokalt gynnsamma förutsättningar för de egna bönderna att tryggt äga sin jord och därmed kunna investera. Infrastruktur och teknik måste också förbättras avsevärt. Detta kan vi i den rikare världen också hjälpa till med.

Publicerad: 2008-04-18 06:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?