Filipstadskillar på plats i Afghanistan

FILIPSTAD

På nyheterna kan man titt som tätt se inslag från Afghanistan.
Filipstadskillarna Patrik, Kjell-Terje och Mikael följer istället utvecklingen på plats.
De ingår i den svenska styrkan som jobbar med alltifrån att förebygga bombdåd till att hjälpa skolbarn.

Patrik Norberg från Filipstad befinner sig i Afghanistan. Han ingår i den svenska styrkan där och ingår i en vakt- och eskortpluton.

Mikael Nyzell är granatgevärsskytt. Han är en av tre Filipstadskillar som nu tjänstgör i Afghanistan.

Patrik Norberg, Mikael Nyzell och Kjell-Terje Aspmo har varit på plats i Afghanistan sedan i november. De ingår i en Natoledd styrka, som jobbar på mandat av FN.
Dessförinnan var de i Stockholm och fick en tioveckorsutbildning.
De kommer att vara kvar till mitten av maj.
– Vi tre ligger på en vakt/eskort-pluton. Jag är ställföreträdande gruppchef. Mikael har befattningen granatgevärsskytt och bilförare och Kjell-Terje är kulspruteskytt och bilförare, berättar Patrik.
Killarna bor på Camp Northern lights, en camp som ligger i Mazar E Sharif i norra Afghanistan.
Dagarna fylls av uppgifter som att bevaka campen, dag som natt, och att eskortera och skydda både civila, exempelvis hjälporganisationer) och militära personer som i bepansrade fordon förs till möten, flygplatser med mera.

Möter människorna
De är också ute och patrullerar i och utanför staden. Dels är det viktigt att de visar upp att de finns där, dels ska de utföra uppdrag som att söka efter raketer och annat som kan utgöra ett hot både mot dem själva och landets invånare.
– När tid finns försöker vi så ofta det går att också göra så kallade socialpatrols. Ett exempel på en sådan är att vi har hjälpt en skola som undervisar cirka 4 000 elever i olika skift på en inhägnad skolgård på marken, i leran utan något direkt skydd från väder och vind med tält, skrivböcker, svarta tavlor med mera. Vid ett flertal tillfällen har vi också varit på möten med olika inflytelserika personer i området. Syftet med detta är att skapa en god relation med lokalbefolkningen som i sin tur gör att vi kan jobba säkrare, säger Patrik.

Inte rädd på plats
De gör också snabba utryckningar efter bland annat bombdåd.
– Min grupp har varit på ganska många larm och det har varit allt från beskjutningar till att säkra ett område efter att en IED, improvised explosive device, hittats. Tyvärr så är dom svåra att upptäcka och när dom då smällt av så blir det tyvärr en mycket tråkigare uppgift när man även får ta reda på efterföjderna av det.
• Ja, hur är läget i Afghanistan just nu egentligen – på tevenyheterna här hemma ser vi ju bara när det är oroligheter, bombdåd och sånt?
– Läget har förvärrats till viss del men det görs framsteg för att hålla säkerheten. Hittills så kan man konstatera att vi har haft mycket tur än så länge och det är bara att hålla tummarna för att vi forsätter att ha det tiden ut och även för dom som efterträder oss, säger han och berättar också att det här inte är hans första utomlandsuppdrag.
2002 var han i Kosovo och 2004-05 i Liberia. Att han nappade på att åka till Afghanistan hängde delvis ihop med att det var något annorlunda jämfört med de tidigare uppdragen-
– Jag under en tid tyckt att Afghanistan verkade intressant; det skiljer sig från vart jag varit tidigare. Tanken var också lite att det var sista chansen innan man skulle göra nåt annat med livet, något tryggare. Så när en officer jag haft under värnplikten ringde så kändes det bra och jag tackade ja.
• Apropå trygghet och bombdåd... Är ni aldrig rädda?
– Har faktiskt aldrig känt mig rädd. Man koncentrerar sig så mycket på sin uppgift att man inte blir rädd. Man är så inne i det att man inte känner av det när adrenalinet slår in. Det är nog mer att man känner sig trött efter att ha varit på helspänn under en tid, säger Patrik.

Svårt slappna av
Snarare är det ännu längre efteråt, till exempel när killarna är lediga och åker hem till Sverige, som andra sorters känslor kryper sig på.
– Då kommer det i kapp en och man har en orolighetskänsla inombords. Det är svårt att slappna av samtidigt som man blir väldigt trött. Men det ger sig med tiden. Just nu gäller det att inte slappna av sista tiden och se till att vi alla kommer hem oskadda, säger Patrik.
Väl hemma tänker han ha semester i ett par veckor, innan han börjar på sitt mera vanliga jobb igen på NCC.
Men det är inte omöjligt att det blir nya rapporter från oroshärdar ute i världen, trots det där med planerna på att göra något tryggare i framtiden.
– Jag kan nog tänka mig att åka igen. Men helst till något annat land och så beror det ju på vad man har för situation därhemma med familj och jobb när nästa tillfälle ges. Passar det så kan det nog bli fler gånger, säger han.

Lena Richardson

Publicerad: 2008-04-19 10:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?