Vild-Hasse avbröt prästbanan för att bli korvhandlare

FAMILJ

Han är välkänd för marknadsbesökare runt om i landet; korvhandlare Vild-Hasse Bengtsson.
Mamma Gunhild hemma på Bengtgården i Vallerås by i Malungs socken ville att sonen skulle bli präst. Det var med tårar i ögonen hon för 30 år sedan konstaterade att han blev korvhandlare.

Hans mamma ville att han skulle bli präst. Men Vild-Hasse Bengtsson tycker att han har ett rikt yrkeliv som korvhandlare med hela landet som sin marknad.

 Foto: Göran Fernström

På Malungs marknad härom året. Vild-Hasse bjuder på sedvanligt vis marknadsbesökarna på smakbitar både av sin korv och sina egenhändigt skrivna ramsor. Foto: Göran Färnström

– Jag föddes samma dag som Adolf Hitler fyllde 50 år, den 20 april 1938, det tyckte farfar var ett dåligt omen, berättar Hasse.
Med både far och farfar som sågverksdirektörer syntes yrkesbanan var utstakad för lille Hans, eller Bengt Hans, eftersom han kommer från Bengtgården.
Mamma ville annat.
Hon skickade sin son till Uppsala för att studera teologi. Det gick bra i tre år, men då syntes de bibliska studierna för trånga för unge Hans.
– Jag rymde, det blev inte präst av mig, jag tog hyra på en transatlantic-båt och reste runt världen. I två år arbetade jag som sjöman. Jag mönstrade av på Kuba och fick skaka hand med Fidel Castro, berättar Hasse.
Han skulle delta i den kubanska revolutionen men fick ett elakt sår som inte ville läka och for hem.
– Det var inte någon kula som skadade mig, jag skar mig på en flaska.
Året var 1961, men Bengt Hans oroliga själ ville inte stanna på Bengtgården i Malung. Han sökte FN-tjänst och for till mellanöstern. När så krisen i Kongo var ett faktum, var Bengtsson en av de FN-soldater som skickades dit.
Bengt Hans kom hem efter dessa äventyrligheter och började arbeta i träbranschen som han förfäder, dessutom med försäljning. Att köpa och sälja kan vara en nedärvd talang. En av Hasses förfäder, Hans den digre startade diversehandel på Bengtgården.
Efter något år inom husbranschen gav han sig in på klassisk mark i Malung. Han blev skinnhandlare. Hasse fick den geniala idéen att importera skinnvaror från Bulgarien.
– Det fick ett mycket hastigt slut, min tolk kom en dag och sa åt mig att packa och åka direkt. Jag skulle absolut inte säga hej åt mina affärskontakter. En av dessa blev fängslad i samma veva, jag är inte säker på om han överlevde.
Att sälja korv blev en stundens ingivelse. 1968 var några unga män från Malung på väg till Sandgrund i Karlstad för att roa sig. De stannade till i Ekshärad där det var marknad. Bengtsson tyckte det verkade som knallarna hade kul.
– Jag funderade på om jag skulle satsa på knivar eller ballonger. Det blev korv, med den tanken att om jag inte fick sålt något, kunde jag äta upp korven själv. Men det gick bra jag fick fylla på lagret flera gånger. Då insåg jag att det var detta jag skulle ägna mig åt, sälja korv på marknader.
”På fäders korv skall framtid byggas” är en av Bengtssons slogans.
Han berättar att för 30 år sedan konstaterade Mamma Gunhild med tårar i ögonen att det blev korvhandlare av sonen.
– Tänk om mamma, ja, förresten pappa och farfar också, hade sett när jag fick skaka hand med kungen, han överlämnade en fin utmärkelse till mig i Jokkmokk.
När han startade sin karriär som korvhandlare hade han en sportbil, Mercedes 190 SL. Denna packade han full med korv och drog söderut. Första resan gick till Varberg, men eftersom han köpt upp alla pengar på korv, var han tvungen att sälja efter vägen för att få ihop till bensin.
– Jag knackade dörr för att sälja, i Stöllet var jag så nervös att jag prutade på korven från tio till nio kronor. I Utterbyn i Vägsjöfors kom det en ung vacker kvinna och öppnade. Tänk dig hennes besvikelse när hon öppnade dörren. Hon hade sett sportbilen innan hon öppnade, hon tittade på mig och hörde vad jag ville. ”En körvgubb” sa hon med stor besvikelse.
När han kom till Torsby parkerade han utanför Järnbolaget, all personal kom ut och handlade. Då förstod Hasse att det var bättre att besöka företag än att knacka dörr.
Sportbilen byttes mot en Volvo Duett, den bästa bil Volvo någonsin tillverkat. När den var för liten blev det en Mercedes buss. I dag är han tillbaka vid ratten på en Volvo, men nu är det en lastbil.
– Jag kör något över 6 000 mil om året, från Karesuando i norr till Vänersborg i söder. Det är några år sedan jag var på Kiviks marknad.
Den fasta punkten i tillvaron för Bengt Hans Bengtsson är Bengtgården i Vallerås by i Malungs socken. Där har den gamla ladan omvandlats till Vindarnas tempel, det är lite dragit som det bör vara i en lada. Där finns Vild Hasse när han är hemma och säljer till turister och andra som besöker gården.
Ibland finns Yvonne, kvinnan han förlovade sig med i början på 70-talet och fick två söner med på Bengtgården. Det blev inget giftermål eftersom Arvika marknad kom emellan.
I morgon, söndag, kommer det att vara öppet hus i Vindarnas tempel. Alla som vill är välkomna att besöka Hasse på 70-årsdagen.

Göran Färnström

0280-79 19 91 / goran.farnstrom@nwt.se

Publicerad: 2008-04-19 06:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?