19 april

GOD MORGON.

Av Lars i Kujas boning finns ingenting kvar. Foto: Staffan Ander

Och här är dungen, där göken gol,
små töser sprungo här
med bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

Så står det på Frödingstenen. Stenen står vid en rastplats vid Alsterdalens mynning. E18 brusar där, göken hörs icke, några små tösor med bara fötter och trasiga kjolar syns icke.
Det är fel dunge på många sätt och vis. Dungen, stenen, tycker jag inte gör vår nationalskald rättvisa.
Gustaf Frödings barndom susade några kilometer upp i dalen. Stenen vägde sina modiga 12 ton och det blev för mycket. Gustaf Frödings sten fick, av praktiska skäl, stanna här, vid europavägskanten.
Christian Erikssons skapelse innehåller, förutom den inristade dikten,en uthuggen bild på Ett gammalt bergtroll och motiv ur skandaldikten En morgondröm.
En morgondröm innehöll för den tiden vågad erotisk text. Fröding blev åtalad för sedlighetsbrott. Han blev friad men ändå märkt av tumultet runt det hela.
Den tunga stenen skulle egentligen ha placerats vid Byn, där Gustaf Fröding upplevde sin unga lyckotid mellan åren 1861 och 1865. Han var då ett till fyra år gammal. Det är därifrån minnena från en lycklig barndom strömmar över skalden när han skapar sina Strövtåg i hembygden.
Vägen från Alstern mot Byn går via Gunnerud, där fanns en björkallé.

... Rosarö och lilja
och sorg är att skilja
en ros från sin rosendegren,
sommaren är så fager,
hela släkten drager
i sommarens ljusa sken
till gårds i hemallén.

Allén finns inte kvar. I Sunnanå bodde Landsvägsmaja. I en liten stuga vid Ringsåker fanns spelmannen Jon. Av Kuja finns blott en grusgrop kvar. Det var Lars och hans kärring som trodde på bättre dagar.

Och länsman kommer och länsman tar,
och Lars han sliter och Stina spar,
och fast han knappt äger skjortan kvar
så tror Lars i Kuja på bättre dar,
så ock Lars i Kujas kärring.

Gården Byn är privat, vi vill inte störa, men Trollbordet, sagostenen till vilken det ledde en underjordisk gång finns i närheten. Den gick från fantasiens Bergsslott. Där, i slottet, höll troll, älvor och gamla sagohjältar till.

Bergsslottets väldiga dörr
välver sig högt som förr
Däldens branter ha bildat
vägg i det gröna gemaket.

Där, vid Byn och vid Trollbordet, susar det i säven. Där kan man, om man vill, höra göken. När du sol och värme kommer, så är jag säker på att nattviolen visar sig.
Varför orkade ni inte forsla stenen hela vägen, hem till Byn?
Till Kung Liljekonvaljs dunge. Här hör stenen hemma, här kan man höra Gustaf Fröding, här kan man känna dofterna av dikterna. Det gör man inte till en brådskande trafik.

Kung Liljekonvalj av dungen,
Kung Liljekonvalj är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida världen
från Liljekonvaljernas huvudstad.

Jag tror bestämt jag flyttar stenen. Jag flyttar den hem.
Säg hjälper ni till? Vi stora och starka i anden och armen vill och kan klara av det.
Vi gör det en månskensafton då luften är fylld av tusende kryddor och allt är förtrollat.
Jag tror bestämt att ett gammalt bergtroll gör oss sällskap på färden.
Spelman Jon, Soldaten Stolt med sonen Karl-Johan, Lars i Kuja med sin kärring, alla kommer de med på färden.
De lovade så, vid trollstenen, en lördagseftermiddag i april.


En god helg önskar jag er alla.

Chefredaktör´n
Box 28
65102 Karlstad
(Staffan.Ander@NWT.se)

Publicerad: 2008-04-19 06:00

Uppdaterad: 2008-04-19 11:44

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?