Tankar och frågor om masugnarna i Björneborg

DEBATT

I Nya Wermlands-Tidningen den 25 april 2008 har den orimliga hanteringen av de unika masugnarna i Björneborg beskrivits av docenten Svenolov Lindgren. Hans artikel ger anledning till följande tankar och frågor.

Det kulturhistoriska värdet av masugnarna i Björneborg har länge varit känt vid Värmlands museum i Karlstad. Inom länsstyrelsen i Karlstad har diskussioner förts – även med ägaren Scana Steel Björneborg AB – under mer än tjugo år om att bevara masugnarna som byggnadsminnesmärke. Kristinehamns kommun publicerade redan 1991 skriften ”Sevärt, värt att vårda – Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer” som även behandlar Björneborgs järnbruk.
Länsstyrelsen skall enligt Kulturminneslagen (4§ 3 kap.) fatta beslut om byggnadsminnesförklaring av byggnader och anläggningar som har kulturhistoriskt värde.
*Varför har ingen formell ansökan gjorts om att länsstyrelsen skall förklara masugnarna i Björneborg som byggnadsminne och varför har länsstyrelsen inte under mer än tjugo år tagit upp ärendet på eget initiativ?
*Varför har ännu inte efter mer än två decennier masugnarna i Björneborg förts upp på länsstyrelsens lista över byggnadsminnen i Värmland
*Har verkligen länsstyrelsen i Värmland fullgjort de skyldigheter som myndigheten åläggs i kulturminneslagen?

Masugnarna ägs av Scana Steel Björneborg AB och finns på fabriksområdet. De används inte sedan länge, men var tidigare viktiga för brukets utveckling. Ledningen för Scana verkar inte ha insett värdet av de unika masugnarna som kulturminne för framtida generationer. Länsstyrelsen har pengar för att bevilja bidrag för bevarandet av industriminnesmärken. Även andra medel finns tillgängliga för kulturminnesvård.
*Varför har ledningen för Scana inte ansökt om samhällets stöd för restaurering av masugnarna?
* Hur har byggnadsnämnden i Kristinehamn kunnat bevilja tillstånd för att riva masugnarna i Björneborg trots att deras historiska värde bland annat har beskrivits i det yttrande från enheten för kulturmiljövård vid Värmlands museum (antikvarie Mattias Libeck) till Scana Steel 2007-03-28 som tillhör miljö- och byggnadsnämndens i Kristinehamns protokoll 2007-12-11 § 273.

Av yttrandet framgår tydligt att ”utifrån ett lokalt perspektiv är masugnarna i Björneborg unika”, att ”samtidigt som de båda masugnarna i dag är att betrakta som unika är de väldigt typiska för sin tid” samt att ”masugnspiporna är viktiga landmärken för Björneborg, … skulle de försvinna, försvinner också en del av Björneborgs särart”.

Masugnarna beskrivs också på sidan 203 i skriften ”Sevärt, värt att vårda – Kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer” som Kristinehamns kommun själv publicerat.
*Kan inte förtroendevalda och företrädare för Kristinehamns kommun läsa ens skrivelser till kommunen och kommunens egna publikationer?
*Har den kommunala byggnadsnämnden – oavsett om det sker av ovilja, okunskap eller oförstånd – överhuvudtaget rätt att ödelägga och beröva framtida generationer ett kulturarv som ger kunskap om Sveriges tidiga tekniska utveckling?
Det skulle vara intressant att få svar från de berörda myndigheterna på dessa frågor!

Conny Rådesson

Publicerad: 2008-04-29 08:19

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?