Allt för kändisskapet

Molle Holmberg
Dokusåpa Ungdomskultur
Debutantförlaget

Molle Holmberg blev känd genom dokusåpan Baren. Men någon dans på rosor har knappas hans tillvaron varit efter programmets slut.
 Foto: Peter Lydén/SCANPIX

Molle Holmberg var en av de första dokusåpakändisarna i ”Baren”. Som spektakulär slacker med stort blont hår satte han småtjejernas hjärtan i brand. Snart var han ett eftertraktat namn som gästbartender på krogarna ute i landet. ”Artisteriet” som han själv kallar sin verksamhet inbegrep snart också en musikkarriär. Bland annat fick han göra en duett med Ann-Louise Hansson i Melodifestivalen. Han sysslar även med konst och debuterar nu med sin första bok, en ”självbiografisk roman”.

Man kan utan att överdriva säga att Holmberg har många strängar på sin lyra. Den gemensamma nämnaren är uppenbarligen viljan att synas. Om man inte väcker uppmärksamhet i media finns man inte, tycks vara den grundtes bokens ”Molle” lever efter. Omedvetet har han tillfullo svalt Jean Baudrillards teorier om att media blivit en hyperrealitet, verkligare än verkligheten. Det märkliga är annars just att ingenting i ”Molles” liv känns riktigt verkligt. Kärleken till den unga flickvännen ”Katten”, med måltider på slottet i närheten av villaförorten, har drag av saga över sig. Medverkan i ”Baren” och det efterföljande kändisskapet blir också en slags drömvärld. Den ena absurda situationen avlöser den andra. Han sover omgiven av bikinibrudar som en rockstjärna, någon ber om hans autograf för att i nästa sekund snyta sig i papperet han skrivit på, när han presenterar sig som ”Molle” blir han inte trodd, inte ens när han visar sitt leg.

Boken har förövrigt likheter med dokusåpans dramaturgi. Hemligheter om kändisar, som Jan Stenbeck och Hannah Graaf, avslöjas. Samtidigt finns romanformen spänd som ett skyddsnät därunder om något inte skulle visa sig stämma. Som ”roman” har dock Holmbergs alster en hel del brister. Fokusering och komposition knarrar. Långa utvikningar och anekdoter om bikinitjejer och turnéledare gör att berättelsen tappar intensitet och riktning. Språkligt och stilistiskt gnisslar det också betänkligt. Bättre blir boken sedd som samtidsdokument. Vad driver egentligen ”Molle” att så desperat söka kändisskapet?

Han är ointresserad av både gratissprit och groupies, vilket är vad som erbjuds en dokusåpakändis. Han älskar bara ”Katten” och förhållandet blir sämre av att han är ute på sina turnéer. Dessutom har han en paradoxal kluvenhet till det vanliga Svenssonlivet i en kärnfamilj. Å ena sidan framstår det som paria, ett osynligt och föga glamouröst liv i någon trist förort. Å andra sidan lockar tryggheten i det, och kärleken mellan dess medlemmar. ”Molle” slås av att många av de ungdomar han möter i dokusåpa- och krogsammanhang är trasiga före detta mobboffer eller otrygga skilsmässobarn. Egentligen vill de bara bli älskade. Kändisskapet är med andra ord en omväg. Trots insikten verkar ingenting kunna få ”Molle” själv att ge upp drömmen om kändisskapet. Inte ens att flickvännen till sist lämnar honom och att han faller ner i depressioner och självmordsplaner. Det finns något symboliskt och tragiskt i ”Molles” desperata strykande längs järnvägsspåren och de framrusande tågen på slutet. Vissa i vår narcissistiska kultur är beredda att gå extremt långt för att bli kända. Om det sen verkligen är ett uttryck för ”narcissism” är en annan femma. Kanske handlar det lika mycket om brist på mening i en sekulariserad värld där kärlekslösa och otrygga uppväxtmiljöer är lika mycket regel som undantag.

Fredrik Borneskans

Publicerad: 2008-05-03 08:50

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?