BERITH: ”Det är vår i luften och det är bara att njuta”

NWT-LÖPARNA

2008-05-05:
Denna vecka har det varit ett härligt väder i stort sett varje kväll som jag varit ute. Även om det inte har varit strålande sol så känns det att det är vår i luften och det är bara att njuta av denna underbara årstid.
Veckans första pass genomfördes sent på tisdag kväll när maken kom hem från en tjänsteresa. Men jag hade inget val. Skulle jag hinna med fyra pass denna vecka så fanns det ingen återvändo. Jag mötte i stort sett Krister i dörren, ombytt och klar, redo för ett intervallpass. Ja, redo och redo, jag vet ju att passen med intervall är jobbiga. I början tyckte jag att koordinationspassen var jobbiga, men de är ju att betrakta som en dans på rosor i jämförelse med intervallpassen. Första två minuterna var hur jobbiga som helst och vilka lååååååånga minuter, i jämförelse med två minuters gång som kändes som 30 sekunder. Men redan omgång två kändes bättre och det var inte förrän femte och sista två minutrarna som det kändes som om jag inte skulle orka ta mig hem ens. Men vips så hade jag joggat 10 minuter och passet var över.
 Andra passet var även det ett intervallpass med ruscher på 30 sekunder var femte minut. Låter lätt i jämförelse med två minuter men tänk på att på detta pass var det ingen gåvila på två minuter. Nej, det var bara att fortsätta jogga efter ruschen. Kände mig lätt i benen när jag sprang ut och även om passet var jobbigt så kändes det bra.

Tredje passet för veckan. Uppvärmningen bestod av sju timmars trädgårdsskötsel vid kolonistugan. När jag på lördagskvällen kom hem vid halv sjutiden och satte mig på uteplatsen i solen, kände doften av grill, ljudet av vår så hade jag verkligen ingen lust att ge mig ut och springa. Även maken, som också var trött, tyckte att ett 60 minuters pass lät tufft efter dagens hårda pass i trädgården. Men…. jag hade inget val. Strax efter sju gav jag mig iväg och tänkte att jag springer 20 minuter, sedan går jag några minuter, springer 15, går etc. etc. Då kändes det mer överkomligt. När jag hade sprungit i 20 minuter så hade jag en lång utförssträcka framför mig, inte kunde jag gå då, och jag hade knappt kommit in i andra andning. Dessutom hade jag musik i öronen som distraherade mig. När jag kommit ned för backen glömde jag visst bort mig för sedan befann jag mig i en uppförsbacke men tänkte att här kan jag ju inte gå, jag springer upp för backen i alla fall. Och så höll det på. Jag hade små delmål hela passet och helt plötsligt var det bara 15 minuter hem och då tänkte jag att nu är det ändå för sent för att gå, lika bra att jogga hela sträckan. Gött! Bra jobbat än en gång!
Fjärde passet var ett enkelt pass för mig som är van att promenera varje dag. Det var ett 90 minuter långt power walk pass och det genomfördes på söndag förmiddag. Jag promenerade till kolonistugan, genom stan och runt Kroppkärrssjön innan jag kom fram. En härlig promenad i härligt väder. Efter det körde jag ytterligare ett sjutimmars pass i trädgården.
En bra vecka träningsmässigt. Det har känns relativt bra och enkelt de pass som genomförts. Intervallpassen är konditionsmässigt väldigt jobbiga men så skall det väl vara. Jag antar att också intervallpassen börjar ge utdelning men tanke på att jag fixade lördagens distanspass relativt enkelt trots att jag var trött i kroppen. Jag börjar allt mer också acceptera att bli trött och inte bli rädd för att bli trött på passen.


Berith

Publicerad: 2008-05-05 09:56

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?