När tangenterna trycks ner strömmar luft genom ledningarna under orgeln och vidare in i orgelrummet bakom, där ventiler öppnas och en liten bälg faller ihop. Foto: Karin Sidenvall

Han söker efter den rätta stämningen

HELG

Stör aldrig en orgelbyggare.
När Ernst-Henrich Burgmann inte fick prästen att tystna slängde han ner en hammare från läktaren.
– Stämningen är det känsligaste av alltihop, då vill jag vara ifred.

Orgelbyggaren Ernst-Henrich Burgmann har lagt ner hela sin själ och nio veckor på att få ljud i den gamla läktarorgeln i Mikaelikyrkan i Arvika Västra församling igen.  Foto: Karin Sidenvall

Stämningen är det känsligaste ögonblicket. Foto: Karin Sidenvall

I det stora orgelrummet finns över tusen pipor i olika storlekar och material som ger olika toner. Foto: Karin Sidenvall

Men i Mikaelikyrkan i Arvika Västra församling behövde hammaren aldrig kastas.
– Det kommer nån och tittar ibland och frågar hur det går. Men för det mesta har jag varit här ensam.
I nio veckor.
Så djupt sjunken var den gamla luftstyrda orgeln som bara stått där som en pampig kuliss sedan det sista ackordet togs nån gång på 70-talet.
Då beställdes en ny och mer teknisk orgel.
– Med mycket vassare ton, säger Ernst-Henrich Burgmann och smeker över tangenterna på den nyrenoverade orgeln på läktaren.

Nånting alldeles extra
Det känns lite storslaget. Som att få vara med om nånting alldeles extra, utöver det vanliga. Och det tänkte jag redan när jag steg in i kyrkan, och hörde dova C från läktaren, att dör jag nu så ska de spela på den gamla läktarorgeln.
Mäktigt.
Håret reser sig på armarna och det låter som basuner och trumpeter på en gång. Inte konstigt när piporna har benämningar som just basun, trumpet, oboe, blockflöjt, rörflöjt, zimbel – låter gnälligt – videpipa och gemshorn – låter som här kommer stora bocken Bruse.

Inte som Snövit
Själva orgeln ser väl ut som orglar gör mest – fast med en väldig massa ledningar som det går luft igenom in till piporna i det stora orgelrummet bakom.
Ernst-Henrich Burgmann, som är en mycket pedagogisk man, förklarar att det inte krävs lika mycket kraft i händerna för att spela på en lufttrycksstyrd – eller pneumatorisk orgel – som den här:
– När tangenten trycks ner strömmar luft ut och öppnar en ventil som får en bälg att falla ihop och ljud uppstår.
– Inte alls som när Snövit dansar med dvärgarna på julafton, rättar han.

Bälgar av fårtarm
Nåväl. Nu var orgeln gisten och bortglömd.
– 30 år, säger Ernst-Henrich Burgmann och ser lidande ut.
Han var svart som en sotare när han gjorde den ren.
– Och varenda liten bälg har jag bytt ut och smort in i vaselin och talk för att de ska hålla sig mjuka.
Det är 1 040 bälgar och de är gjorda i tunnaste fårtarm, cirka tre centimeter i diameter.
– Korvskinn, säger orgelbyggaren.
Han var den enda som kom till kyrkan när läraren, tillika kantorn, hade frågat om det fanns nån som ville hålla in knapparna när orgeln skulle stämmas.
Det var i Göttingen, orgelbyggandets vagga, i Tyskland. Och att han så småningom hamnade i Sverige berodde på att en orgelbyggarfirma i Lund annonserade efter folk i en tidning i just Gottingen.
– Då tog jag familjen med mig och flyttade dit.
Nu har han egen firma i Varberg.
– Men när kyrkan och staten gick skilda vägar blev det slut på jobben. Då var inte kyrkorna lika intresserade av att bygga och renovera orglar så jag fick säga upp personalen och börja köra buss. Och jag är legitimerad massör, säger han glatt.

En livsstil
Inte heller i Arvika var alla inom kyrkan särskilt överens om att renovera den gamla orgeln.
– Första gången var jag här 2002 och tittade. Sen blev det inget mer.
Men så sa länsstyrelsen och kantor Ulf Oldaeus på Antikvarieämbetet i Strockholm ifrån att orgeln är ett viktigt kulturarv i Mikaelikyrkan, som kanske är länets äldsta kyrka.
Och kyrkorådets ordförande Olof Lindh kunde äntligen få ringa och säga att ”nu börjar vi!”
Ernst-Henrich Burgmann säger att det är mer en livsstil än ett jobb.
– Och för att överleva som firma har jag inte alltid tagit ut någon lön.
Det syns att han trivs och är nöjd med vad han åstadkommit. När jag undrar hur han vet vad han ska göra svarar han att:
– Det är som i livet, att allt jag gör har följder.

Äldsta piporna finns kvar
Sedan spelar han gärna på den orgel han lärt känna, kanske lika väl som originalbyggarna.
På 1840-talet byggdes orgeln i sin första tappning av firma E.A. Sätterqvist i Örebro. Då var den tolvstämmig. Sedan begärdes en 22-stämmig som byggdes av firma Olof Hammarberg i Göteborg 1937-1938.
Men flera av de allra äldsta piporna finns kvar än i dag.
Och bara väntar på att få dåna ut i ett flerstämmigt crescendo.

Karin Sidenvall
0570-71 44 50 / karin.sidenvall@nwt.se

Publicerad: 2008-05-17 11:10

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?