För landslagstjejen Sofie är dansen allt

SÄFFLE

Med familjen och släkten i ryggen dansar sig Sofie Ericson fram genom livet. Nu packar hon väskan för att åka till Tjeckien och representera Sverige i VM i discodans. Det är fjärde gången hon drar på sig landslagsdräkten. Hur många 15-åringar kan säga att de gjort det?

Landslagsdräkten packas varsamt ned i resväskan. VM i discodans i Tjeckien väntar säffletjejen Sofie Ericson. Nästa vecka är det dags. Foto: Solveig Voyce

Sofie Ericson har högtflygande planer med sitt dansande. Nästa vecka tävlar hon i VM i discodans i Tjeckien och i framtiden hoppas hon kunna leva på sitt dansande. Foto: Solveig Voyce

Sofie Ericson står framför ett av livets första vägskäl. Snart tar hon ”grundenten” från grundskolan, och till hösten börjar hon gymnasiet.
– Nu när jag snart slutar grundskolan har jag faktiskt tänkt tillbaka en del, på allt jag varit med om, säger Sofie.
Sofie Ericson föddes i Örebro, men har bott i Säffle hela livet.
– Det var någonting fel på mitt blod när jag föddes, berättar Sofie. Det var något med att mamma hade positivt blod och jag hade negativt, eller någonting sådant.
Sofie är yngst i en systerskara på tre tjejer. Hon har vuxit upp i huset hon bor i nu, och beskriver sig själv som ett ganska lugnt barn.
– Jag tror att jag var ganska snäll i alla fall.
Hon gick i förskolan Illern och började sedan på Tingvallaskolan.
– Det jag kommer i håg från förskolan är ett rum som alla avdelningar hade gemensamt. Där fanns stora kuddar och annat kul, minns jag. Sedan kommer jag i håg Anita som var mattant på Illern, henne tyckte alla om. När jag började skolan tyckte jag att det var spännande med alla nya kompisar och ämnena i skolan. Jag har alltid tyckt om idrott i skolan. Jag tycker om vissa ämnen också, men det beror lite om man jobbar med något arbete jag varit intresserad av.

Har dansen i generna
Sundsborgsskolan har varit Sofies ”arbetsplats” de senaste åren. Känslorna är kluvna inför att börja gymnasiet.
– Det känns jättekonstigt. Jag tycker att det känns hemskt att en del ska flytta långt för att gå gymnasiet, det är riktigt jobbigt. De flesta kompisarna ska gå kvar här och jag hoppas att man kan behålla kontakten.
Sofie kommer att läsa gymnasiet i Karlstad.
– Jag har sökt till estetiska programmet med dansinriktning, säger hon. Jag har velat gå det hela tiden, och det ska bli riktigt kul att börja där. 
Att Sofie valt en utbildning där hon får utöva dans, kommer kanske inte som någon stor fet skräll för dem som känner henne.
– Jag har dansat sedan jag var sju år. Då började jag på DansCenter Sofia Westlund i Åmål.
Där har Sofie blivit kvar, och dansskolan är hennes ”andra hem”. Dansen finns i Sofies gener. I sitt släktträd har hon bland annat en svenskmästare i tiodans, för att nämna ett exempel. Systrarna har också snörat på sig dansskorna och som liten knatte provade Sofie på att dansa bugg på Yngves. Sedan dess har det varit dans för hela slanten.
– Jag började att dansa en kurs i disco/hiphop när jag var sju. Det rådde väl lite av en danstrend då. Alla började dansa men det var bara ett par som fortsatte.
Sofie var en av dem som valde att fortsätta att dansa. Showdans, disco och jazzbalett har hon hunnit avverka, och när hon såg en dansuppvisning small det till rejält i dansådran.
– När jag såg dessa andra dansa på scenen visste jag direkt att det är det här jag vill göra. Det var så stort för mig att se andra på en scen. Jag fick också dansa på scenen en gång och när jag började dansa disco började jag också tävla.
Det är discon som tar upp den mesta träningstiden, då Sofie tävlar i just discodans. Hon har på senare tid fått ett intresse för modern dans, och den varan blir det mycket mer av när hon börjar på gymnasiet.

Ha kul tillsammans
För några år sedan startade dansgruppen Invasion. Till en början var det fem tjejer som dansade tillsammans, nu är man sju. Dansgruppen har det gått bra för hela tiden, berättar Sofie, men nu när man tävlar i en högre åldersgrupp börjar det bli svårare.
– Jag minns när vi åkte till Kalmar och tävlade för första gången. Vi hade inte hunnit sy upp några kläder utan hade på oss vanliga sporttoppar och hotpants med lite orangea detaljer. Vi kom på pallen i B-klassen. Nu är konkurrensen mycket hårdare, när vi bytt åldersgrupp
Den största framgången för Invasion hittills kom i VM i september förra året.
– Oj, det är så många minnen därifrån men också många minnesluckor. Det var så stort att stå där som bronsmedaljörer. Jag tror att vi var gladare än de som kom etta och tvåa.
Ni tillbringar många och långa timmar i hop, blir ni aldrig osams?
– Jag måste säga att vi håller i hop och får det att funka. Vi har alla olika åsikter om mycket men det är ju en del av att vara i grupp. Jag tycker att det fungerar jättebra.
I VM i fjol tävlade säffle- och åmålstjejerna i både grupp, formation,singel och par. Sofie tävlade i singelklassen och hon beskriver upplevelsen som ett av de starkaste minnena från resan.
– Hela sverigeklacken hade samlats för att titta och heja fram mig vid omdansen om den sista platsen i finalen, och det var så himla mäktigt att höra hela klacken... Jag var nära att på att fälla en tår när jag stod där på golvet faktiskt. Nu är vi där snart igen, det är svårt att förstå.
I år tävlar tjejerna i Invasion i A-klassen över 16 år. Många av konkurrenterna är över 20 år, och konkurrensen är inte att leka med.
– Vi vet om att det kommer att bli riktigt tufft, men vi kör vårt race och har kul tillsammans.

Mycket slit
Nio pass i veckan dansar Sofie, i bland tio. På söndagar och ofta tisdagar är det dubbla pass som gäller.
– Jag har inte tid med annat än dansen, skrattar Sofie. I bland kan jag känna att ”nä, nu orkar jag inte mer”, men så står jag där på tävlingarna och bara älskar det. Då är varenda minut av träning värt det. Jag tränar även kondition och styrka, utan den träningen skulle det inte fungera. På tävlingarna dansar man i två minuter i gruppklassen, i singel totalt tre minuter och i par också i tre minuter. Det ligger mycket slit bakom de små stunderna av dans.
I VM som stundar nu, kommer Sofie att dansa singel och i grupp med Invasion, men också i parklassen tillsammans med Josefine Molinder, som även hon dansar i Invasion.
– Josefine och jag har dansat i hop sedan jag började i Åmål. Vi är bra kompisar utanför dansen också.
På Sofies meritlista inom dansen finns många segrar i Sverige i olika klasser, och hon har dragit på sig den blå-gula landslagsdräkten snart fyra gånger.
– Att man representerar Sverige förstår man inte förrän man är på mästerskapen. Det är stort, så stort att man inte förstår det. Det är en bra sammanhållning i landslaget. Det är kul, för man har fått kompisar i hela Sverige.

Rankad etta
Framtiden stavas även den dans.
– Jag vill jobba som danslärare. Det är ett intresse jag har, och jag älskar att instruera och lära ut till andra. Sedan skulle jag vilja bli professionell dansare. Efter gymnasiet skulle jag gärna vilja komma in på Balettakademien, vilket jag har drömt om väldigt länge. Balettakademien finns i Stockholm och Göteborg. Helst skulle jag vilja flytta till Göteborg men dansa modern dans, och den inriktningen finns i Stockholm. Men det är väldigt svårt att komma in, och kommer man in är det en tuff och riktigt hård utbildning.
Men först, VM i Tjeckien. Sofie och hennes danskompisar är ordentligt taggade inför mästerskapet.
– Vi är väldigt revanschsugna. Det har gått bra på de svenska tävlingarna, så vi går in för att göra vårt bästa och ha kul. För min egen del är jag riktigt laddad.
Sofie är rankad etta i sin singelklass i Sverige. Att hennes namn toppar en lista har hon fortfarande inte hunnit smälta.
– I de ranking-grundade tävlingarna i år har jag hamnat på pallen varje gång, säger hon. Men det blev ändå en chock när jag såg att jag var rankad etta. Det är helt overkligt.
Mycket har hänt på det året, som Sofie tränat inför mästerskapet i Tjeckien.
– Jag har fått mer självsäkerhet i dansandet. Jag vet hur jag ska bete mig och det känns som att jag har blivit starkare. Det är klart att jag är lite rädd för att misslyckas, jag vill ju slå dem som kom bättre än mig förra året. Målsättningen är att gå vidare minst en gång, det vill jag gärna göra. Jag ska göra mitt bästa och tänka på att ha kul.

Dansläger i sommar
På TV dansas det för fullt i program som Let's Dace, Floorfiller och So You Think You Can Dance. Sofie har sin förklaring till varför dansandet blivit så populärt.
– Dansen har alltid varit vid sidan av, och det har bara varit fotboll, friidrott, hockey eller någon annan idrott. Jag tror att folk har börjat inse hur grym man kan vara som dansare, och jag tror att intresset för dans kommer att fortsätta vara stort.
Vid sidan av dansen då? Vad händer då i Sofie Ericsons liv?
– Jag umgås med familj, vänner och pojkvännen Johan. De ser inte mycket av mig annars. Men jag har ett stort stöd för dansen i mina föräldrar, släkt och vänner. De stöttar och följer mig och är verkligen engagerade.
– Jag tycker mycket om att gå ut och gå med min Ipod. Jag trallar runt och går dit benen tar mig. Det är skönt, det får mig att slappna av och jag kan rensa tankarna. Hade jag inte dansat hade jag nog spelat fotboll. Innan jag började satsa mer på dansen spelade jag faktiskt fotboll i Sifhälla men slutade för ungefär två år sedan. Jag tror att jag är en sådan som måste hålla på med sport. Jag måste få röra på mig, jag är väldigt sprallig. Tävlingsbiten vill jag ha också.
Sommaren ska – självklart – dansas igenom.
– Jag ska på ett dansläger i Göteborg. Sedan blir det en del träning, lite semester på kusten och sommarjobb.
Sofie blickar framåt, mot en sommar och ett liv fyllt av dans.
– Dansen är mitt liv och mitt stora intresse. Det är så himla roligt. Det är svårt att förklara men när jag dansar, så är jag mig själv.

Solveig Voyce

Publicerad: 2008-05-24 11:13

Uppdaterad: 2008-05-26 16:44

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?