9 februari

God Morgon.

Ja, konstapeln, jag skall skaffa ny hatt!
Ty den gamla har, som herr konstapel så riktigt påpekade, tagit slut.
Så sade denne gode polisman till mig i en trafikkontroll på en tämlig enslig väg på Hammarön.
Körkort och lite till kollades också, men det var mer eller mindre en bisak.
Hatten höll inte för besiktningen. Den fick ett påpekande, utegångsförbud order om avställning och en skrotningsorder.
Men vad har en trafikpolis med min hatt att göra?
Vi tar det från början.
Det var en gång en en glasrondell. En sådan där dörrsluss som snurrar runt med gångtrafikanter. Den ökar tempot hos fotgängarna och håller kylan utsidan byggnaden. Innanför slussen väntar affärer, så det är bra om hon, eller han, har lite fart in i byggnaden. Sådan fart får man i en snurrande dörrsluss. Man riktigt slungas in i affärerna.
Vill det sig så blir man riktigt snurrig därinnanför hatten, mössan eller peruken och handlar mer än vad som från början var tänkt.
Nu vill jag inte påstå att det är därför som snurrdörrarna finns till. De har säkert sina miljövänliga skäl och gör sitt för att förhindra både uppvärmning och nedkylning av vår lilla Tellus.
Men snurrar gör de och de snurrar fort. Glas, glas, överallt. Plus en liten, pytteliten, glugg att vimsa sig ut igenom.
I en sådan snurrande dörr befann jag mig en vanlig vintervardag i år.
Med full fart trädde jag in i karusellen.
Med full fart gick jag rakt in i glasväggen.
Med full fart ramlade jag ur karusellen och hamnade på golvet.
Näsan den blev röd och blodig, hatten blev russinlik och for som ett bowlingklot runt i entréhallen.
En man, civil, rusade fram. Lyfte upp fallen chefredaktör, torkade av nosen på densamme och undrade hur det stod till.
Det står still, menade jag, ruskade av mig snurr och reste lätt darrigt på mig. Så snöt jag mig om blodig näsa, skruvade tuffsad hatt på hjässan och vacklade därifrån.
Mitt DNA fanns kvar i glassnurren i form av blodigt näsmärke. Och har ingenting hänt, så sitter det kvar än idag. Som ett minnesmärke över denna min irrfärd.
Det var denne man, nu trafikpolis, som granskade mitt körkort och som tyckte jag borde byta hatt.
Vi var överens om att snurrdörrar var farliga och borde varningskyltas på något vis.
Stora glasfönster märks med rovfåglar och katter så att inte små söta fåglar skall flyga sig vimsiga in i glasväggen.
Borde inte dessa glasslussar märkas med något väl synligt och avskräckande.
Typ bild på Gudrun Schyman.
Jag lovar, jag går inte i närkamp med glasvägg med bild på denna barska dam.
Jag lovar, snälla konstapeln, jag skall byta hatt.

Min hatt den har tre kanter,
tre kanter har min hatt
och har den ej tre kanter
Så är det ej min hatt

En god helg önskar jag alla och envar:


Chefredaktör´n

Publicerad: 2008-02-09 06:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?