Dolda konstskatter visas upp i ny basutställning

KULTUR

En hel del av det bästa inom värmländsk 1900-talskonst.
Det har nu plockats fram och bildar: Värmlands Museums nya konstbasutställning.

Porträttet av detta öde hus är av Rune Wall, konstnär från Kristinehamn. Foto: Mikael Lindblom

Ett centralt verk av Lena Cronqvist, ett av Värmlands Museums viktigare verk. Foto: Mikael Lindblom

En trio ur den yngre generationen bildskapare: Från vänster: målning av Tomas Christensen, fotocollage av Thron Ullberg samt en målning av Carina Bartoldson. Foto: Mikael Lindblom

Utställningen, som öppnas på lördag, bjuder på betydande verk av Lars Lerin och Karin Broos, Lena Cronqvist och Ingemar Lööf.
Samt många, många andra vilkas arbeten hittills har förvarats i museets lager.
Men det mest spektakulära finner man i en av Cyrillus-husets (den äldre museidelen) största salar.
Här är väggarna klädda med grafiska blad. Och här handlar det inte så mycket om värmländsk konst.
Här samsas spännande grafik av Joan Miro med ett av falugrafikern Bertil Bull Hedlunds bästa verk. Börje Veslens klassiska Ferlinproträtt får göra sällskap med ett träsnitt av Torsten Billman och Axel Fridells porträtt av Selma Lagerlöf.

Den nya konstbasutställningen består således inte av enbart den värmländska konsten.
Utställningen är ett delresultatet av en pågående inventering av museets totala konstinnehav, cirka 7 000 (!) verk. Många av dessa verk har förmodligen aldrig visats förr. Krav på det har rests i åratal. Först nu har länsmuseet så att säga kavlat upp skjortärmarna och arbetat sig igenom lagren.
Mycket av det som visas är arbeten av värmländska konstnärsikoner: Grafik av Lena Cronqvist, skulpturer av Liss Eriksson och Christian Eriksson, konsthantverk av den fina Hilma Persson-Hjelm, målerier av Stefan Johansson och därutöver en lång rad överraskningar.

– Vi har koncentrerat oss på 1900-talskonst från Värmland, säger konstchefen Bo Jonzon, själv en av de ledande bildskaparna, och denna gång har vi ingenting med av 1700-talskonsten och 1800-talet.
Själva ”avstampet” för denna icke kronologiskt uppbyggda utställning har tagits i Rackenkolon och kretsen kring syskonen Sahlström.
Det senare förklarar varför Ivan Aguéli finns med. Han var inte värmlänning.
Men var han inte inofficiellt förlorad med Anna Sahlström?
Många av konstverken är ganska sent gjorda förvärv. Det gäller till exempel den 30-årige Karl Lindwall och den några år äldre Carin Bartoldson.
I Cyrillus-huset finns också konsthantverk av yppersta klass – en glaspokal av Ragnar Klenell, keramik av Hilma Persson-Hjelm – och fotografi. Bland annat visas ett underbart självporträtt av fotografen Bertil Ludvigsson.

Några av värmlänningarna har fått större utrymme än andra.
Ett litet rum är fyllt av Bengt Olsons målningar – museet äger ett flertal – och även Jörgen Zetterquist ges stor uppmärksamhet.
– Det är speciellt roligt att få lyfta fram Jörgen Zetterquist, säger Bo Jonzon. Visserligen är Lars Lerin den klart lysande stjärnan men Jörgen Zetterquist har under lång tid spelat en viktig roll.
Därför ska han ha en central plats i utställningen, understryker museets konstchef.

Konstbasutställningen är inte statisk, den kommer att förändras, förnyas allt medan inventeringen leder till nya upptäckter.
Det betyder att konstnärer som möjligen saknas eller inte getts stort utrymme blir mer rikt representerade.
Museets enorma konstinnehav gör att utställningen på ett dynamiskt och spännande sätt lyfter fram konstnärer som – tyvärr – hamnat i skymundan. Eller kanske inte alls har visats på museet i modern tid.
Enligt Bo Jonzon är det närmast en plikt av museet att visa så mycket av konsten som möjligt.
– Det är en service gentemot publiken. Vi köper ju in konst med hjälp av skattemedel, konstaterar han.

Men inte enbart med hjälp av pengar ur Allmänhetens gemensamma tillgångar.
Under senare år har Värmlands Museum fått flera donationer (i pengar), som gjort det möjligt att köpa verk som förr var utom räckhåll på grund av bristande resurser.
Framför allt är det Rune och Marja Wiréns fond som lyckliggjort museet med pengar. Mycket pengar. Hundratusentals kronor.
– Som länsmuseum har vi det ekonomiskt väl förspänt, konstaterar Bo Jonzon belåtet.
För även om Värmlands Museum har tusentals konstverk i lager finns det mycket som borde köpas in.
Bo Jonzon håller med om att bland andra Robert Jäppinens konst bör finnas representerad på museet.
Att museet inte äger ett enda verk av den kontroversielle konstnären tycker han är ”märkligt”.

– Vi har ett mycket rikt konstliv i Värmland, tycker Bo Jonzon.
Det kan vara lätt att ibland vara ”hemmablind” och inte se just detta: Att värmländsk konst många gånger tillhör det bästa i åtminstone Sverige, kanske till och med i Norden.
Men Bo Jonzon – tidigare chef för Rackstadmuseet i Arvika – pekar också på det värmländska konsthantverket. Just Rackstadmuseet har stora samlingar av i huvudsak keramik från Arvikatrakten. Keramik som i en del fall (Hilma Persson-Hjelm är ett exempel) tillhör det bästa.
Ambitionen är dock att ta fram även konsthantverk från andra delar av Värmland. Glas från den Klenellska hyttan tillhör det som kommer att hamna på museet.

Ett relativt nytt fenomen för museet är fotografi eller ”fotokonst”. Bertil Ludvigsson är redan nämnd. En annan värmlänning som dessutom nått världsrykte är Anders Petersen. Dennes yngre kollega JH Engström bör också nämnas. Liksom bland flera andra Marie Hettwer.
Däremot saknar museet viktiga verk ur den videokonst som produceras.
– Det är egentligen synd och skam att vi inte har någonting av videokonstnären Gunvor Nelson i Kristinehamn, tycker Bo Jonzon.
Gunvor Nelson är en världskänd konstnär inom sin genre. Hon har ställts ut på stora museer, bland annat Moderna Museet i Stockholm, men saknas på länsmuseet i Karlstad.
Men förmodligen inte så länge till.

Den värmländska konsten bildar naturligtvis grunden för den nya basutställningen.
Ändå är det nog den trivsamt gyttriga och stora grafikväggen som kommer att överraska många.
Här hänger grafik som i–dag betingar enorma belopp på auktioner.
Men en gång i tiden gick det att köpa Miro och Egon Schiele, Chagall och Villon för överkomliga belopp.
Ja, någonstans i museets lager finns det även ett sannolikt autentiskt blad av Picasso.
Om äktheten kan fastslås, ja, då hamnar den spanske mästarens verk på länsmuseets vägg och behöver inte samla damm i ett lager.

Mats Dahlberg

Publicerad: 2008-06-07 07:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?