Karlskogas egen Iron Man

KARLSKOGA

På dagarna är han en helt vanlig gymnasielärare.
På kvällarna drar han på sig joggingskorna och blir Karlskogas Iron Man.

– Jag måste hela tiden öka kickarna, säger Christer Berggren. Kickar som han får av att utsätta kroppen för hård träning.
 Foto: Jonas Klint

Christer Berggren ligger förmodligen just nu och crawlar i Kalmar sund. Eller pressar kroppen på sin racercykel. Eller svettas i jogginglinnet och kepsen. Det är de tre grenarna han har i tankarna nu. Siktet är inställt på Iron Man i Kalmar i augusti, och som en kick off på träningen inför den utmaningen är han på ett träningsläger i samma stad.
Lägret leds av Ted Ås, flerfaldig svensk mästare i triathlon med en avslutad Iron Man på Hawaii på meritlistan. Han har även det svenska rekordet på 8 timmar och 30 minuter. En osannolikt bra tid, med tanke på att han under den tiden har avverkat 3,8 kilometer simning, 18 mil cykling och ett helt marathon, det vill säga 4,2 mil löpning. Det är vad som krävs för att en triathlon ska få kallas Iron Man.
Christer Berggren är för de flesta Karlskogabor känd som gymnasielärare (företagsekonomi och datakunskap på Bergslagsskolan), politiker (gruppledare för folkpartiet i sju år) eller aktieexpert (ordförande i Aktiespararnas lokalförening). En i de flestas ögon högst intelligent och vettig person. Varför har det då slagit slint i skallen på honom så till den grad att han utsätter sin kropp för en påfrestning av det här slaget – utan att vara tvingad till det?
– Jag måste väl ha nån bokstavskombination, Aspergers syndrom eller liknande. Jag måste hela tiden öka kickarna, säger han med ett leende.
Han kallar sig elitmotionär, har alltid gillat konditionssporter. När han för några år sedan insåg att tiden och orken inte räckte till för alla politiska uppdrag, föreningsuppdrag och heltidsjobb gjorde han ett val. Han lade ner politiken. Att dra ner på träningen för att på så sätt få tid till det andra var aldrig ett alternativ.
– Jag mår så himla bra av det här, säger han.

Handlar om att må bra
Det är så han ser på hela den här grejen med Iron Man. Det handlar om att må bra, inte att bevisa något för någon annan eller att leva upp till något macho-ideal. Träning, även mycket hård träning, ger mer energi än den tar menar han. Så han gör det han mår bra av, och han gör det mer och mer.
– Jag vill hela tiden göra nya saker, få nya utmaningar.
Han vet ganska väl vad han ger sig in på. Han har bland annat avverkat en Sverigeklassiker, där Vansbrosimningen och Vätternrundan på cykel ingår. Han har även sprungit Stockholms marathon, trots att han enligt egen utsago inte var särskilt tränad vid tillfället. Han har alltså gjort ungefär vad som krävs vid en Iron Man, men uppdelat på olika dagar. Nu ska han göra allt i en följd. Någon vila emellan är inte att tala om. Växlingarna mellan grenarna påminner om ett depåstopp under en Formel 1-tävling. De bästa byter från simning till cykel på två minuter, och då har de fått av sig våtdräkten och på sig cykelkläderna och -skorna.
Deltagarna börjar med simning, går över till cykel och avslutar med löpning.
– Det kommer inte att vara speciellt kul på slutet. Då handlar det bara om överlevnad.

Spöken i skallen
Han har klart för sig vilken psykisk påfrestning tävlingen kommer att innebära.
– Det kommer mycket spöken i skallen. Man frågar sig varför man ska göra det. Det är något i kroppen som säger till en att bara lägga sig i gräset. Men om jag slutar då vet jag att jag kommer bli besviken. Om man fortsätter släpper det. De tunga perioderna kommer och går, det gäller att intala sig att det bara är något tillfälligt.
Är du mentalt stark?
– Ja, när det gäller fysisk uthållighet är jag det.
45-årige Christer Berggren betonar att han absolut inte är någon extrem renlevnadsmänniska. Han äter inte på något särskilt sätt, och han följer med när vännerna går ut tar en öl. Han är givetvis i excellent fysisk form, men med sina 84 kilo skulle han tjäna en del resultatmässigt på att vara smalare. Men han tänker inte på resultatet i första hand. Hans mål är att fullfölja.
Klarar han det kommer han att vara lycklig, men helt urblåst.
– Jag funderar helt ärligt på om jag kommer att behöva en rullstol efter målet. Jag menar, kommer jag att kunna röra mig? Det ska bli spännande att se!

Jonas Klint
jonas.klint@karlskogatidning.se / 0586-72 13 30

Publicerad: 2008-06-07 11:10

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?