En smärtsam väntan

KRÖNIKA: MATS DAHLBERG

I väntrummet på sjukhusets akutmottagning spreds en allt djupare förstämning.
Det var lördag och delar av vårdkollektivet strejkade. Onormalt långa väntetider drabbade alla som inte togs in på bår.
Själv satt jag på en obekväm stol och led av en smärtsam åkomma. En som senare, efter fem timmars väntan, av en stressad läkare skulle beskrivas som ”beskedlig”.
I dessa konflikttider är kanske allt ”beskedligt”, bara inte sådant som utan omedelbar vårdinsats leder till att pärleporten knarrande öppnar sig och släpper ännu en uppgiven skattebetalare in i den eviga saligheten.

Bland det värsta med akutmottagningars väntrum är att stolarna blir hårdare ju längre man använder dem.
Samt detta med bristen på hjärnstimulans...
För det är inte alltid man kommer ihåg att ta med sig tidningar eller böcker till väntrummet.
Jag hade i och för sig gjort det, men hade också parkerat min bil på ”fel” p-plats, det vill säga att bilen stod långt bort från akutintaget. Även en snabb promenad – omöjligt i mitt tillstånd – hade tagit så lång tid att... ja, jag kunde ha riskerat att bli inropad och missat ”min tur”.
Därför satt jag kvar.

I bilens baksäte låg ett gammalt exemplar av Hemingways Att ha och inte ha i Thorsten Jonssons översättning.
Det är en roman man inte lägger ifrån sig i första taget.
Boken är perfekt som läsning i ett överfyllt väntrum där väntetiderna för närvarande närmar sig den tid det tar att läsa 245 sidor om smugglaren Harry Morgan.
Men boken låg som sagt i bilens baksäte, onåbar för mig.
Nåbar i den växande lördagsledan var däremot några föråldrade tidskrifter om mobiltelefoner. Samt ett slitet exemplar av Hemmets Veckotidning.

I vissa nödlägen kan även ett gammalt nummer av Hemmets Veckotidning ge tröst.
Medan jag slog bort tankarna på Hemingway i bilen försökte jag att koncentrera mig på veckotidningens huvudartikel: Ragnar Dahlberg – vi är inte släkt – intervjuar Christer Sjögren, som enligt artikelförfattaren bor ”i Tynäs”.
I Tynäs? Jag trodde man bodde på Tynäs.
Mina läsare märker att jag studerade det snälla hemma hos-reportaget med viss irritation.
Jag började märka ord.

Men det var i grunden inte irritation över min nästan-namnes verbala ryggdunkningar i idolens flotta hus på Tynäs.
Irritationen hängde ihop med sjukvårdens arroganta inställning till akutpatienters tankeverksamhet.
I väntrummen finns inte ens dagliga tidningar. Eller? Än mindre några böcker.

Till slut, när jag börjat närstudera en söndrig veckotidnings matrecept, tog jag fram pennan för att skriva ett utkast till en fråga ställd till landstingets ledning: Måste man ha också djävulskt tråkigt där man sitter i akutväntrummet och lider?
När jag kommit så långt i mitt djupsinniga tänkande ropades jag upp.
Tjugo minuter senare återförenades jag med Hemingway i bilen.
Sensmoral? Vid akutbesök: Glöm inte patientbrickan... och nåt att läsa!


Mats Dahlberg

Publicerad: 2008-05-08 09:59

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg    Vad är detta?