Vädret överraskar folk och koltrast

FUNDERINGAR FRÅN UDDEN

 Foto: Illustration: Birgitta Mandorf

Jag saknar isen.
För första gången på de tjugo år vi bott i vänerskärgården har isen lyst med sin frånvaro.
Utan is blir det ingen islossning och utan islossning blir det ingen vår... Islossningen är som en fanfar i kampen mellan vintern och vårens krafter. En fejd som kan hålla på i flera dagar. När isen går upp bryts vinterns tystnad och livet återvänder. Det dånar och smäller när sprickor slår upp långt ut och fortplantar sig inåt. Viken blir full av isflak i olika storlekar som slår mot varandra. Dova dunsar och ihåliga klanger blandas med spröda klirranden till en issymfoni. När isen smält till en grå sörja är det dags för våren att göra sitt intåg. Vintrarna tycks bara bli mildare och mildare och vad som blir resultatet av denna klimatförändring i framtiden både ute i världen och i ett närperspektiv funderar man oroligt på.
Bo Landins väldokumenterade och utomordentligt välgjorda tv-program Expedition Istid stämmer till eftertanke. Kanske kommer bilderna från våra långfärdsskridskoåkningar på Vänerns svarta blankis på väg mot nya skärgårdar och nya horisonter att bli unika i en framtid.
– Var det is på Vänern, undrar någons barnbarnsbarn häpet.
I går föll ett mjukt duggregn över en helt grön udde och koltrasten sjöng för första gången från sin höga grantopp. Hans melodiska flöjtande gör den som lyssnar mild till sinnes och redo att låta sig förföras av våren.
Visst har han rätt, ornitologen och författaren Erik Rosenberg. Koltrasthannen hör med sina musikaliska tonskapelser till de främsta bland Nordens fågelsångare.
En ”god” koltrast kan ha tio-tolv olika sångstrofer. Han kan också helt fräckt knycka strofer ur schlagers eller symfonier.
Rosenberg förfäktar till och med att det finns en plats i Värmland där koltrastarna sjunger i hambotakt!
Vädret tycks denna märkliga vinter vara nyckfullheten självt och nästa morgon blir både koltrasthannen och vi skärgårdsbor lika överraskade.
Vi vaknar mitt i ett vinterlandskap. Aldrig förut har jag varit med om att flera decimeter höga påskliljor i knopp mer eller mindre täcks av snö och att rosornas grenverk fått ett ispansar under natten. Ute i viken kurar en skrakhanne och en skrakhona på ett litet skär som är den enda snöfria plats de hittat.
Dagen därpå hörs en ny fåglalåt. Bofinkshannens roströda bröst lyser mot den vita snön. Han är punktlig som vanligt och hans snabba drillande, där tonerna trillar som pärlor, trotsar både snö och minusgrader.

Birgitta Mandorf

Publicerad: 2008-03-25 06:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?