Skoghalls centrum

Chefredaktör’n har letat djupt i sin gamla vykortssamling och hittat fler stadsdelar i Karlstad och på Hammarö som har genomgått stora förändringar. I serien Nu & Då, som återkommer varje månad i Xtra, tar chefredaktör’n denna gång en närmare titt på Skoghalls centrum.

När herr Eklunds piano tystnat för evigt så spelade maskinisten Lars Andreasson på långsam vinylskiva. Systemet döptes till Vitaphone, var skiva räckte till en 10 minutersrulle. Den spelades inifrån och ut och det där med synkroniseringen var lätt medelm Foto: Staffan Ander

Var det bättre förr, på Wermlandsbankens och Björks Herrekiperings tid? Många äldre tycker nog så. Det här vykortet är troligen från början av 1950-talet.

Borta är bank och biograf och Björks Herrekipering. Mycket annat har tagit över i korsningen Bruksgatan / Lillängsvägen i Skoghall. Välkommen är man!

Då, låga hus, promenadstigar, cyklister och lite vildvuxet grönt.
Det fanns under olika tidsepoker en biograf, en frisör (Axel Backström), Birger Stenbäcks Herrekipering, Stenbäcks Café och Stenbäcks Pappershandel.
Herrekipering blev lite senare Björks.
Här fanns fotograferna Klintendahl och Engelbrechtsson. Två tandläkare fanns, de hette Ragnar Sturegård och Wilhelm Ferm. Gösta Byström var droskägaren.
På Café Rosa-Lill gick det ibland lite hett till. Var man dum i sin trut, ja, då åkte man ut från Rosa-Lill.
Biografen, den populära, startades av Nils, ”Nisse” Wassén 19 september 1919. Innan ”Wassens bio” hade ambulerande filmförevisare begagnat sig av en salong i realskolan.
Under stumfilmsepoken spelades det piano. Herr Eklund tittade på vad som hände på duken och klinkade på så gott han kunde. Lite slarvigare när det bara var busungar i salongen, lite mer salongsfähigt när som bruksdisponenten eller annat fint folk satt i salongen eller i någon loge. Han blev med tiden en riktig hejare på att följa snabba hästar i galopp.
Biografen hade 150 sittplatser i salongen och 75 på läktaren. På läktaren fanns logerna, en utmärkt plats för lite nära och kära, sades det. Biografen hade hårda träbänkar.
Lars Andersson var maskinist under många år och har skaldat detta om ”sin” biograf:
Och på bio vi gick någon kväll till Wasséns.
Där vi trängdes i den smala entrén.
Vi på träbänkar satt så vår ända led kval.
Aldrig glömmer vi denna lokal.
Den 28 maj 1958 gick den sista föreställningen. Det blev, ”Robin Hoods son”.

Nu, i dag skyndar fotgängare över gatan. Det finns korvkiosker både här och där, men någon biograf finns inte kvar. Inte heller Wermlandsbanken, ens till namnet. Björks Herrekipering är borta. Parkeringsplatsen är stor, den skall rymma kunder till såväl Ica som Domus, Systembolaget, vårdcentralen och diverse butiker.
Där ”Wassens” biograf låg, finns nu bingo och Pizzeria Ceylon. Lokal för uthyrning och Vänsterpartiet följer på vägen. Banker finns det två stycken, men de är mest ”hål i väggen”. Godisaffär och diverse spel finns också längs vägen.

Text och foto: Staffan Ander
Källforskning: Michael Danielson

Publicerad: 2007-08-24 09:00

Uppdaterad: 2007-09-04 09:50

© Copyright     Skriv ut      Tipsa en vän   BOKMÄRK:   Facebook  |  Del.icio.us  |  Digg