22 september

God morgon

Det är mycket marknad nu. Eller ”mârten” som vi säger, vi som varit där.
Dagens ”mârten” påminner föga om de marknader jag ”anno dazumal” (en gång i tiden, för länge sedan, då nästan ingenting var farligt) olovandes, bevistade i grannskapet.
Där, i närheten av mitt barndomshem i Klara, Karlstad, såldes kreatur med handslag och brännvin.
Jag var helt förbjuden bese vad som där hände. Mina föräldrar tyckte nog att Våxnäs var en olämplig miljö för en blivande redaktör. Sålunda var jag tvungen att i hemlighet smyga runt stallarna, höra på det främmande nordvärmländska tungomålet och, lätt förfärat beskåda allt det exotiska. Farligt, farligt, sade mor, härligt, spännande, sade vi småpojkar.
Mârten av år 2007 ser inte så´n ut. Kålsoppan finns visserligen kvar, så ock det usla vädret. Men T-shirts, segt godis och diverse märkliga prylar fanns inte på min tid. Jo, brännvinet, har hängt med genom alla årtionden. Dunken har bytts ut mot utländsk flaska, men drängfyllan och spyorna är sig lika.
Men inget, jag lovar inget, är lik den marknad jag besökte för sådär ett kvarts sekel sedan. I Guatemala, i Chichicastenango. Bara namnet, Chichicastenango låter som musik, poesi och allt vad du vill.
För spaltutrymmets skull kallar vi staden från och med nu Chichi.
Där var jag på marknad. Jag åkte obekväm buss, små mayaindianer kom tassandes i långa köer längs järnvägsspåret. Det var det bekvämaste sättet för många ta sig fram. Bilar, bussar var också transportmedel. Många var helt belamrade av diverse varor, och stolar, bord och plankor till sitt försäljningsstånd.
Arbetet började kvällen innan marknadsdagen, något jag inte tyckte angick mig. Den tunna luften, Chichi ligger på nära 2 000 meters höjd, tar på en stackars nordbo. Förläggningen som erbjöds var, ett gammalt logement med omgärdande höga murar.
Jag sov gott, tuppen gol, solen började sin vandring, men från andra sidan muren hördes ingenting.
Det är visserligen gott för globetrötta redaktörer att sova, men ändå. Lata mayor borde väl starta sin marknad, någon gång.
Jag tassade upp, borstade tanden, klädde på mig kamera och rundande muren.
Där rådde febril verksamhet, mayaindianer av båda könen sprang runt varandra. Levande hönor bytte ägare, krukor, grisar i band, grönsaker. Allt var till salu, inget skulle returnera. Ett rökt grishuvud log intagande emot mig, soppor puttrade, bondbönor och halstrade marsvin fanns på menyn. Grisar, och spottande lamadjur, levererades med ledband. Allt annat, levande eller som stillsamt dött, stoppades i säck.
Där, i detta myllrande folkliv befann jag mig. Såg, men inte hörde, allt gick tyst och stilla till, som om indianerna fortfarande smög omkring i djungel. Som på jakt eller flykt. Man prutade, viskande. Hundarna skällde, gläffste.
Marknadsplatser brukar annars göra sig hörda, långt, långt i fjärran. Som ett antal sämre diskotek.
Men inte marknaden i Chichi, där var viskningarnas marknad.
Fram emot aftonen bjöds det på majsöl.
Den hade en bekant aura av mäsk.
Där förenades marknaden på Våxnäs, i Arvika, Årjäng, Filipstad och Chichicastenango.

En god marknad önskar jag alla och envar:


Chefredaktör´n
Box 28
65102 Karlstad
(Staffan.Ander@nwt.se)

Publicerad: 2007-09-22 08:56

Uppdaterad: 2007-09-29 15:04

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?