Vi vill ha en aktiv landsbygdspolitik

DEBATT Sverige

Det är inte enbart de så kallade tillväxtregionerna som är viktiga för vårt lands utveckling. Också den som har sin verksamhet förlagd till Stureplan borde inse landsbygdens viktiga roll, skriver Ann-Kristine Johansson, Sinikka Bohlin och Carina Ohlsson.

Det är viktigt att vi politiker stöder utvecklingen på landsbygden och ser till att de som bor där har samma villkor för företagande och service som de som bor i tätorter, skriver Ann-Kristine Johansson, Sinikka Bohlin och Carina Ohlsson. Foto: Hasse Holmberg/Pressens Bild

Storstadsområdena sägs vara motorn för tillväxt och sysselsättning. Naturligtvis kan ingen förneka till exempel Stockholms betydelse. Men ofta är det som om man i debatten tappar bort att cirka 3 miljoner människor bor på landsbygden. De har en självklar rätt till bred service där de bor eller i de små tätorterna.
Men inte bara rätt. Det är inte enbart de så kallade tillväxtregionerna som är viktiga för vårt lands utveckling. Också den som har sin verksamhet förlagd till Stureplan borde inse landsbygdens viktiga roll. Skogen, jordbruket, malmen och vattenkraften finns inte i Stockholms innerstad.

Jordbruket har blivit en verklig framtidsbransch. Konsumenterna vill ha svenska närproducerade livsmedel med tydlig ursprungsmärkning så att vi kan göra aktiva val. Det produceras biobränsle och annan energi på den svenska landsbygden. Biologisk mångfald och öppna landskap är centrala i miljöpolitiken.
Sverige har i den växande turistnäringen en enorm tillgång i vacker och spännande och, inte minst, tillgänglig natur. Vår allemansrätt innebär också skyldigheter men det är ingen tvekan om att den är en tillgång när vi ska attrahera turister från andra länder där naturen inte alls är lika tillgänglig.
Det finns på landsbygden goda utvecklingsmöjligheter och många människor med initiativkraft och stort engagemang. Vad som nu sker inom jordbruket är ett exempel på att det traditionella stödet av allt att döma på sikt försvinner eller minskar kraftigt och ersätts med marknadslösningar.

Men det är viktigt att vi politiker stöder utvecklingen på landsbygden och ser till att de som bor där har samma villkor för företagande och service som de som bor i tätorter. Men den borgerliga regeringen är passiv. Vi ser tydliga tecken på att högkonjunkturen är över. Risken är stor att regeringen har försuttit chansen att dra nytta av de goda tiderna för att utveckla landsbygden. Man har levt i den bekväma föreställningen att de goda tiderna och marknadskrafterna ska fixa utvecklingen på landsbygden. Men så fungerat det ju inte. Det behövs politiska åtgärder.
Regeringen har förvisso vidtagit åtgärder men de har varit negativa för landsbygden. Några exempel:
Man avlövar landsbygden på service genom att försvaga arbetsförmedlingens kompetens i små kommuner och koncentrera personalen till några få orter i varje län. Försäkringskassan och Skatteverket tvingas minska sin personal i flera landsbygdskommuner.

Försämringen av a-kassan gör det svårare att vara mångsysslare och säsongsanställd. Rabatten på de sociala avgifterna för småföretagaren har tagits bort. Det drabbar bland annat den gröna näringen.
Borttagande av fastighetsskatten gynnar rika villaägare i Danderyd och Täby medan boende på landsbygden i visa fall till och med kan få höjd fastighetsskatt. Så var det med det vallöftet.
Också när det gäller myndigheterna centraliserar regeringen. Här kan Maud Olofsson och hennes kolleger verkligen inte skylla på någon annan. Myndigheternas organisation är något regeringen själv bestämmer över.
Många bensinmackar på landsbygden riskerar att försvinna. Det får mycket negativa effekter. Men näringsminister Maud Olofsson är passiv. Avskaffandet av Apotekets monopol öppnar dörrarna för multinationella storföretag. Vilket intresse har de för den svenska landsbygden?
Det är angeläget att investera i vägar och järnvägar i befolkningstäta regioner. Men risken är stor att det sker på landsbygdens bekostnad.

I Storbritannien finns så kallad rural proofing. Den innebär att man analyserar hur offentliga beslut påverkar landsbygdens utveckling. Processen ger möjlighet att varna för reformer som visar sig slå alltför hårt mot landsbygden. Det kanske vore något för Maud Olofsson och övriga i den borgerliga regeringen så att de rycks upp ur sin passivitet.
Många politikområden har en landsbygdsdimension. Därför behövs det en samordning mellan regeringskansli, departement, myndigheter och regionala och lokala aktörer. Inte minst de hotande sämre tiderna kräver handlingskraft och en aktiv landsbygdspolitik av den borgerliga regeringen. Vi är många som väntar.


Ann-Kristine Johansson

riksdagsledamot (s), Kil

Sinikka Bohlin

riksdagsledamot (s), Gävle

Carina Ohlsson

riksdagsledamot (s), Lidköping

Publicerad: 2008-06-19 06:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?