”30 mil är inte så farligt”

En av Vätternrundans absolut äldsta åkare är Lennart Carlsson från Molkom.
Och han är säker på att det inte var sista gången han körde de 30 milen.
– Jag är ju bara 72 år, säger han och skrattar.

Läs också:

Vätternrundan -- så mycket mer än en fysisk utmaning

Lennart Carlsson från Molkom är en av Vätternrundans absolut äldsta deltagare. Det var femte gången han körde loppet och chansen är stor att han kommer tillbaka. ”Jag är ju bara 72 år”, skrattar han. Foto: Filip Kowalski

Men det var nära att han inte skulle kunna komma till start i år.
Två veckor före loppet, när han var ute och cyklade slog han armen i ett broräcke.
Men ett stort sår och tolv stygn hindrade honom inte från att cykla.
– Det var svullet och såg riktigt illa ut, så jag var lite orolig. Det blev inte mycket träning de sista 14 dagarna och sammanlagt hade jag 70 träningsmil i kroppen. Men som tur var blev armen bra tills det var dags att köra, förklarar han.

Regn och två grader
Redan klockan nio på kvällen stack Lennart iväg och hade inte hunnit många mil förrän han överraskades av en kraftig regnskur.
– Jag hade regnkläder med mig, men skuren kom så hastigt att jag inte hann stanna och klä på mig. Det var bara att cykla vidare, säger han.
Och med en temperatur på bara två grader blev det några kyliga mil innan han fick upp värmen ordentligt igen.
– Matstoppet i Jönköping var välkommet. Då piggnade man till lite, så man fick ork att ta sig upp till Hjo.
Precis som många andra cyklister anser Lennart att det är de fyra sista milen på loppet som är det absolut värsta.
– Det är inte bara det att man är trött. Där är det dessutom mycket uppför och ofta blåser det motvind när man rundar den norra punkten av Vättern, vid Askersund, förklarar han.

”Inte så farligt”
För många är Vätternrundan en väldigt stor utmaning.
Men inte för Lennart.
– Nej, 30 mil är inte så farligt.
Annat var det för ungefär 15 år sedan när Lennart cyklade ett lopp mellan Trondheim och Oslo. En resa på 56 mil – i en etapp.
– Det är det värsta jag varit med om. Det enda som bjöds på i depåstoppen var torrt bröd och vatten. Som tur var hade jag med mig några kilo frukt, det blev min räddning, berättar han.
Och den som varit i trakterna kring Trondheim vet att det är väldigt kuperat.
Ändå väntade den värsta utmaningen strax innan mål.
– När jag kom till skylten som berättade att det var tolv kilometer kvar av loppet kändes det bra. Då trodde jag att vi skulle cykla på gatorna inne i Olso. Men nej då, vi skulle upp till Holmenkollen och vända. Sju kilometer rakt uppför. Vad trött jag var, det absolut värsta jag gjort.
Men det var inget som avskräckte Lennart, som under åren deltagit i många olika lopp.
Förutom fem vätternrundor har det bland annat blivit 25 vasalopp och 15 maratonlopp på olika platser runt om i världen.
– Jag har till exempel sprungit på Kuba och på Hawaii. Så visst har man hunnit med en del under åren. Men jag hoppas kunna göra något mer lopp innan jag tvingas lägga av, skrattar han.

Annika Salling
054 - 19 96 22 / annika.salling@nwt.se

Publicerad: 2008-06-21 09:00

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?