Språklig mångfald får inte bli enfald

Björn Bihl

”I Sverige pratar vi svenska.” Det är ett enfaldigt uttryck för en mångfaldig verklighet. Visserligen gör den stora majoriteten av oss det. Därmed blir svenska det dominerande språket i Sverige. Genom sin roll som riksspråk har svenskan också den språkliga makten.
Men vi pratar inte bara svenska i Sverige. Man räknar med att det talas cirka 150 olika språk i landet. Eftersom dessa har betydligt färre talare än svenskan kallas de minoritetsspråk. Sedan är det en annan sak att de i vissa fall är avsevärt större mätt i antal talare utanför Sveriges gränser. Det är alltifrån kända språk som spanska, grekiska och turkiska till mer eller mindre okända som kurmanji (en kurdisk dialekt), turoyo (en syrisk dialekt) och wolof (ett språk som talas i västra Afrika).


Av de 150 språken har några enligt lag status som officiella minoritetsspråk: finska, meänkiele (tornedalsfinska), samiska, romani och jiddisch. Det har de fått genom att de har historisk hävd, dvs. att de har funnits mycket länge i Sverige. De andra minoritetsspråken är relativt sett nya. Officiell minoritetsspråksstatus innebär att talarna av dessa språk har vissa rättigheter i kontakten med det omgivande samhället, t.ex. har de rätt till samhällsservice och utbildning på språket.
Finska är ett finsk-ugriskt språk. Det innebär att finskan tillhör en annan språkfamilj än svenskan som ingår i de indo-europeiska språken. Finskan har inte påverkat svenskan i någon större utsträckning, men ord som pojke, pjäxa och hyvens har vi fått från vårt grannspråk i öster. Man räknar med ett par hundra tusen talare.
Tornedalsfinska eller meänkieli (vårt språk) som det heter officiellt. Det är egentligen en finsk dialekt med en mängd svenska lånord. Språket gjorde sig känt för den stora allmänheten genom Mikael Niemis Populärmusik från Vittula. I boken finns ord som knapsu (omanlig) och ummikko (den som inte talar meänkiele). Antalet talare av meänkiele uppgår till 50-60 000.


Samiska kallades tidigare lapska. Det är också ett finsk-ugriskt språk och därför släkt med finska och meänkiele. Samiska talas även i Norge, Finland och Ryssland. Det är inget enhetligt språk, utan man räknar med sex olika varianter varav tre finns i Sverige. Det är svårt att finna samiska lånord i svenskan, men två exempel är vaja (renko) och nåjd (samisk schaman). Antalet samisktalande är 15-20 000.
Romani eller romani chib (chib betyder språk) är ett samlingsnamn på romernas eller zigenarnas språk. Det är liksom svenskan ett indo-europeiskt språk. Det finns en del romaniord i svenskan men mest då som slang; macka, tjej och jycke är tre exempel. Det rör sig om 15-20 000 talare av romani i Sverige.
Jiddisch är ett germanskt språk eller närmare bestämt en mix av tyska och slaviska språk. Det är därför närmare släkt med svenskan än romani. De slaviska inslagen kan förklaras av att språket har sitt ursprung hos östeuropeiska judar. Det är näst intill omöjligt att hitta lånord från jiddisch i svenskan; ett exempel dock är nörd (tönt). Jiddisch har några tusen talare i Sverige.


Och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar ... Nej, så enkelt är det inte i verkligheten. 2003 hade vi EMU-val i Sverige. Informationen gick ut på en hel mängd olika språk. Av de fem minoritetsspråken var dock endast finskan representerad. Samerna reagerade men fick till svar att de kunde hålla tillgodo med svenska eller engelska. Så mycket för en tandlös lag.
Språklig mångfald får inte bli enfald.


Björn Bihl är universitetslektor på Karlstads universitet

Publicerad: 2007-05-19 08:00

Uppdaterad: 2007-05-22 15:38

  Tillbaka  |    Skriv ut!  |    Tipsa en vän  |  Bokmärk:   Del.icio.us      Digg

© Copyright nwt.se. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt.