Agnetha vågar satsa helhjärtat på smycken

KULTUR

Atenga. Visst låter det som ett stridsrop ur en saga, ett sista rop till dem som måste fatta mod och gå vidare för att överleva.
Agnetha Albinsson på Hammarö vågar, hon går. Nu blir hon konsthantverkare på heltid i egen ateljé.
Butiker och kunder står redan på kö.

Agnetha Albinsson gav sig själv ett år att fundera över sin framtid. Nu har hon bestämt sig och satsar helhjärtat på smycketillverkningen.
Foto: Gunilla Rung Klint [Förstora]

Mamma/pappa-barnsmyckena (till vänster) har många beställt av Agnetha Albinsson. Smycket till höger, av silverlera, tillhör också de mer stillsamma och stilrena i hennes ofta mer dramatiska produktion.
Foto: Gunilla Rung Klint [Förstora]

Symmetri är inget för Agnetha Albinsson. Hennes kedjor bryts alltid av stora ringar, stenar och berlocker.
Foto: Gunilla Rung Klint [Förstora]

Trots att Agnetha Albinsson aldrig gjort minsta ansats att marknadsföra sina handgjorda smycken bärs de av många människor i Sverige och Spanien.
– I går, när jag var på stan, såg jag tre personer med mina smycken. Personer jag inte känner. Vilken märklig känsla.
Hjärtan snärjda i tunna glittrande trådar har blivit hennes signatur. Och vid många mamma- och pappahjärtan hänger hennes tuffsnygga plattor med barnens namn.
Men hennes smycken präglas i allmänhet av en större dramatik. Kedjornas harmoni bryts alltid och plötsligt av jättelika länkar och kastar sig ut i rasslande stenar och anslående berlocker. I armbanden tumlar stenar med stora pärlor och berlocker.
Sedan hon upptäckte silverleran, så mjuk att arbeta med, har berlockerna antagit nya säregna former där en liten rosa sten kan glittra till mot en yta grov som mossbelupen sten.
Kunder har stor frihet och kan få smycken i sin egen färgskala.
– Jag får se smycket ändra karaktär i en färg som jag aldrig skulle ha valt själv. Det lär jag mig jättemycket av.
Men Agnetha Albinsson kan ta sig friheter själv också.
– Smycken är så personliga. Ibland kan jag känna att det där blir inte så fint på henne. Då ber jag att få byta ut delar av smycket.
Det personliga förstärks ofta med ett uttalat budskap.
– Som det här, säger Agnetha Albinsson och håller upp ett smycke där små bokstäver ristats på en tunn ring: ”följ din dröm...”
Hon bär gärna det smycket själv, inte minst i dessa dagar. För i tisdags lämnade Agnetha Albinsson Montessoriförskolan Solen, där hon varit lärare i 15 år, och gick rätt in i sin dröm. I höst blir hon konsthantverkare ”på riktigt” och flyttar verkstaden från tvättstugan till en egen ateljé med butik.
– Det känns otroligt häftigt att vara 45 år och ha en ny karriär.
Utbildning, jobb, barn, familj och hus tog sin tid, och Agnetha Albinsson trivdes med tillvaron.
Men den kom ändå, den där stunden i livet som kan förändra allt om man bara orkar, vill och säger ja.
Det hade bildats en liten förening i bekantskapskretsen, Föreningen för gladare mammor, och en kväll bokade medlemmarna in sig på en tretimmarskurs i smycketillverkning.
– Jag blev som besatt. Jag stod vid diskbänken hemma och gjorde smycke efter smycke. Jag kunde inte sluta.
Smyckena väckte uppmärksamhet från första stund. Systern i Göteborg ville ha och kompisarna.
Sedan började telefonen ringa. Systerns arbetskamrater på Östra sjukhuset ville köpa smycken, och kompisarnas kompisar och deras kompisar. När systern var ute och shoppade i Göteborg fick hon frågor om sina smycken, och inköpsansvariga på en butik som tillhör en av de stora klädkedjorna lät hälsa att hon ville köpa in dessa smycken så fort som möjligt.
Agnetha Albinsson startade ”Design Atenga” (Atenga – Agneta baklänges) och började – med stor tvekan ”för det var inte jag”– ordna homepartyn. Hon sålde allt hon hade och lite till.
– Det slutade alltid med att jag fick ta av mig mina egna smycken, och sälja dom också.
Hon fick återförsäljare runt om i Sverige, öppnade en hemsida och reste till Madrid flera gånger för att sälja där.
Nu har Värmlands konsthantverkare bjudit in henne som medlem, och ett tiotal butiker köar för att få sälja hennes smycken.
– Trots att jag inte marknadsfört mig än har jag fler beställningar än jag egentligen hinner med. Nu måste jag bestämma mig för hur mycket det här får växa, om jag ska fortsätta att göra allt hantverk själv eller om jag ska leja bort en del av det.