Jonas Eeks krigsdagbok

Svensk-finska församlingens ungdomspastor Jonas Eek är ju som ni säkert redan vet verksam som legosoldat i den israeliska armén. Han har gjort sig känd för sitt brinnande engagemang för att strida för den Goda Sakens skull och har genom åren skaffat sig en enorm stridserfarenhet, med både Bibeln och Uzi:n som vapen. Eeks erfarenheter är oändligt spännande och tack vare hans nitiska dagboksskrivande får vi andra en chans att ta del av hans oförtrutna arbete för Kristus. Vi har här valt att publicera ett axplock av alla de nedteckningar som han varje vecka skickar till församlingen. Dagböckerna kommer att fungera som underlag för Jonas Eek kommande bok, som troligtvis kommer att publiceras hösten 2004.

Tommi Bohlén
Församlingsbroder och förläggare, Justine bokförlag

Ramallah 3:e Thishri 2002 eller 5762 (judisk tideräkning)

Firandet av Sukkot börjar lida mot sitt slut. Vid varje checkpoint har mina judiska medkombattanter byggt små symboliska tabernakel för att trots det mycket spända läget kunna fira det judiska årets sista skördefest. Vid Lajuan-checkpointen byggdes tabernakel så stort att det rymde fyra övernattande. Det är just här i Lajuan jag tillbringat de sistlidna två veckorna. Jag har alltså även varit här under firandet av Jom Kippur, i vilken jag givetvis inte deltagit i men med sympati betraktat. Vår checkpoint, som ligger i stadens östra del, är i synnerhet under denna del av året, tämligen lågtrafikerad. Det är endast på morgonen och sent på eftermiddagen det är någon genomströmning att tala om.

Tristessen är påtaglig. Det har gått mer än tre veckor sedan en strid värd namnet utkämpades och lika länge sedan jag avlossade något skott. Ibland kan jag drömma mig tillbaka till marsoffensiven i Jenin. Den kittlande känslan som infinner sig i magtrakten, då man med en kraftfull spark forcerar dörren till de ogudaktigas läger. Allt sker med millimeterprecission, pulsen, adrenalinet, lukten av krut och blod, svett, den ljuva musiken av Guds bombplan som oförtrutet pulveriserar och förgör de otrognas tillhåll…dag och natt, dag och natt…

Sysslolösheten är förrädisk. Den förgör och förleder. I morgon ska jag tala med plutonschefen Levi Nissim så snart tillfälle ges. Om allt går som planerat befinner jag mig i stormens öga kanske redan till början av Kislev?!

Antal avlossade skott: 0

Dagens i huvudsak tränade muskelgrupper: pectoralis major, trapezius samt deltoid

Stycken memorerade ur Skriften:  Luk. 22:54-71, Ps. 57:1-6.

På Kristi väg,
Jonas Eek

Ramallah 10:e Thishri 2002 eller 5762 (judisk tideräkning)

Min pluton har fått förstärkning av ytterligare en utlänning, eller främlingslegionär som israelerna skämtsamt kallar oss. Jag fick i direkt uppdrag av Talem att se till att den nya fransmannen skulle känna sig välkommen i plutonen. Han visade sig heta Jaques och härstamma från en afrikansk protektorat. Klockan var strax efter två på eftermiddagen då han anlände till checkpointen med sin tunga packning innehållande alla, för strid och vila, nödvändiga persedlar. ”Jag har kommit för att tjäna Gud”, sade den store svarte mannen när han tryckte min hand. Med hans stadiga handslag fortfarande i mitt skärskådade jag honom, tills hans blick började flacka och slutligen fokuseras på marken framför honom.

Jaques visade sig ha en stor passion för schack, vilket verkligen gladde mig och redan efter en timmes vänskap skulle vi utkämpa vår första strid- denna gång som fiender och med hjärnorna som enda vapen. När man befinner sig i det läget att en strid skall utkämpas är det viktigt att vara väl förberedd. Den kinesiske filosofen Sun Tzu poängterade detta tydligt för nästan två tusen år sedan. Machiavelli likaså.

Vi satte oss ned med schackbrädet som det ljuvliga slagfält det skulle bli mellan oss. Här var vi nu, Jaques och jag i kamp med död och förintelse som väg mot ära och hjältemod. Jag tog en stund att betrakta den väldige svarte mannens ansikte. Jag kunde snabbt dra slutsatsen att han inte var någon vidare taktiker. Troligtvis drivs han snarare av spontanitet och naiv bekymmerslöshet. Jag beslutade att prova om mina iakttagelser var korrekta genom att inleda med en irrationell öppning. Jag var naturligtvis vit och hade således fördelen av första draget… Styrka mot svaghet, godhet mot ondska, vitt mot svart. 

1.f4 Detta öppningsdrag, som inte tillhör de allra vanligaste, hade jag ägnat en del både praktiska och teoretiska förberedelser och ofta använt. Jag betraktade Jaques för att skönja någon förändring i hans mimik. Om Jaques är en skicklig spelare borde hans ansikte visa förvåning över mitt drag. Om inte så låter han det bero och gör snabbt ett motdrag. Jag kunde nästan ta på min egen förväntan som låg som en tät dimma över schackbordet. Där! Plötsligt drog Jaques hastigt och knappt märkbart på munnen. Jag hade haft fel i min tidigare utvärdering av motståndaren. Ett s.k. extremblixtparti där motståndaren ställs i schackmatt inom loppet av två minuter var härmed uteslutet. Detta kunde bli en spännande kamp! Jaques svarade med 1...g6 vilket de flesta av mina motståndare brukade svara med, vilket ledde till Holländskt med ombytta färger. Bortsett från dragomkastning blir det så även i detta parti. 2.d3 Lg7 3.e4 c5 4.Sf3 Sc6 5.c3 d5 6.Sbd2 Så har då någonting liknande Holländskt med ombytta färger uppkommit. 6...e6 7.g3 Sge7 8.Lg2 Dc7 9.0-0 b6 10.Da4 0-0 11.Sh4 Min tanke är att stöta fram med f-bonden, en plan som Jaques förhindrar. 11...f5 12.exd5 exd5 13.Sdf3 Tb8 14.Ld2 h6 15.Tae1 b5 16.Dc2 Kh7 17.Le3 Dd6 18.d4 cxd4 19.Sxd4 Sg8? Jaques blir stressad av min oväntade framryckning vilket leder till ett feldrag, som kommer att visa sig avgörande i längden. Planen är att ge springaren en bättre placering via f6 på e4. Jaques har sannolikt sett att vit nu kan vinna en bonde men räknar med att han som ersättning ska få sina figurer väl utvecklade och ett bra spel på damflygeln. 20.Sxc6 Dxc6 21.Db3 Sf6 22.Lxa7 Tb7 23.Ld4 Se4 24.Td1 Le6 25.Sf3 Dc4 26.Dc2 Jag beslöt mig för att med detta drag offra min merbonde. Avsikten är att som ersättning kunna lägga beslag på den öppna a-linjen och spela fram tornen via denna. 26...Dxa2 27.Ta1 Dc4 28.Ta6 Te8 29.Tfa1 Tc7 30.Dd1 För att ta udden av ett eventuellt angrepp från svarts sida inlett med 30...b4. 30... 30...Tb7 31.Lf1 Dc8 32.Lxg7 Kxg7 33.Dd4+ Kh7 34.Ta7 Tee7 35.Lxb5 Min spelplan börjar ge avkastning. 35...Dc5 36.Ta8 Hotar matt på h8. 36...Tg7 Eller 36...Dxd4+ 37.Sxd4 och t ex 37... 37...Ld7 38.Lxd7 Texd7 39.T1a2 med en solid merbonde och klar fördel för vit. 37.Dxc5 Sxc5 38.Sd4 Ld7 39.Lxd7 Tgxd7 40.b4 Se4 41.Tc8 Tdc7 42.Taa8 Txc3? 42...Txc8 43.Txc8 Kg7 hade gjort bättre motstånd. 43.Th8+ Kg7 44.Se6+ Kf6 45.Ta6 Svarts kung befinner sig i ett mattnät. Genom list och en hel del oväntade drag har jag  i detta skede lurat in Jaques i lejonets gap! 45...Txb4 46.Sg5+ Sd6 Om 46...Kg7 , så 47.Th7+ varpå svarts kung måste gå till 8:e raden för att där bli matt. Och om 46...Ke7 , så 47.Th7+ Kd8 48.Ta8+ Tc8 49.Se6+ Ke8 50.Txc8# 47.Txd6+ Ke7 48.Te6+ Kd7 49.Th7+ Kd8 50.Txg6 Uppgivet. Svart blir matt, även om matten kan uppskjutas ett antal drag genom schackar mot vits kung, var det bara en tidsfråga till Jaques blev tvungen att kapitulera för mitt massiva angrepp på såväl höger- som vänsterflygeln. Jag märkte tidigt att Jaques varit beredd på att förlora, men att han gick in för att sälja sig dyrt.

Antal avlossade skott: 0

Dagens i huvudsak tränade muskelgrupper: trapezius, gluteus maximus

Stycken memorerade ur Skriften:  2 Kor. 12, Ps. 102:19-23.

I Gud och segerns namn,
Jonas Eek

Ramallah 20:e Tishri 2002 eller 5762 (judisk tideräkning)

Plutonchefen Nissim har inte heller idag givit mig något konkret besked huruvida jag tillåts förflyttas till ett mer högriskområde. Han och ställföreträdande plutonschefen Lipkin har de senaste dagarna noterat att jag vantrivs med sysslolösheten. Jag har gång på gång påpekat att jag är här för att strida och försvara Guds ära mot avgudadyrkare och angripare, inte att dribbla med palestinska olivförsäljare vid en gränspostering. Via några känningar har jag stor möjlighet att ansluta mig till thunder-styrkan ”Desert Claw” som mobiliseras mot ett eventuellt angrepp av Irak. Om allt går som planerat kommer jag att befinna mig i vid gränsen till Irak kanske redan i början av 2003! Men här i Ramallah är det tämligen lugnt. Det har dock varit en hel del stridigheter i centrala och södra delarna av staden. Då mängder av palestinier trotsar utegångsförbudet som pågått i långt över hundra dagar. Enligt en rapport ska endast ungefär 10-20 palestinier skottskadas dagligen i staden, vilket gör att man känner sig än mer otålig att komma in i händelsernas centrum.

Schackspelandet med Jaques har hamnat i stå. Han har ledsnat på alla förluster och pratar knappt med mig längre. Sacha, Yoram och kapten Pinchas är de enda i plutonen som verkligen lyssnar på mina samtal om Jesus. Kompaniets khazzah Isak Mordechai och rabbinen Daniel Jabotinsky verkar i det närmaste tycka det är jobbigt med min närvaro. De andra soldaterna verkar inte ens ta sin judendom på allvar längre, vilket verkligen bekymrar mig. Reformjudendomen i dess otrevligaste bemärkelse har verkligen slagit rot i Israel! Min hängivenhet för Kristus och Sanningen inger nog ett visst mått av dåligt samvete hos många av de israeliska soldaterna.

En annan sak som oroar mig är min stora viktminskning. Trots att jag äter stora mängder och tränar hårt, känner jag mig orkeslös och tycker mer och mer att jag börjar likna ett skelett på kroppen. Idag skulle jag gå på mitt pass klockan elva och hade därför gott om tid att styrketräna i det provisoriska gymmet som inrättats vid block B, en knappt tio minuters gångväg från mitt logement. Efter träningen vägde jag mig och döm av min förvåning när vågens digitala siffror endast visade 109 kilo! Jag har alltså på mindre än en månad tappat 28 kilo muskler! Inte konstigt man känner sig orkeslös. Gud ger mig dock styrka och jag ber flera gånger om dagen om att Han skall bönhöra mig och sända mig direkt in i krutröken.

Antal avlossade skott: 0

Dagens i huvudsak tränade muskelgrupper: flexor digitorum superficialis, flexor carpi radialis, brachioradoialis, biceps samt palmaris longus.

Stycken lästa och memorerade i Skriften:  2 Kor.

För Gud i evigheten,
Jonas Eek

Ramallah 27:a Tishri 2002 eller 5762 (judisk tideräkning)

Gud hör bön! Medan jag betraktade några potentiella stenkastare som sysslade med någon slags lek som går ut på att man på asfalten kritar ut ett antal kvadrater och med hjälp av balans och styrka skall försöka knuffa ut sina motspelare, kom kapten Aridor fram till mig med ett brev. Utan en min överräckte han brevet med orden, ”du ska iväg”. Med hjälp av Pinchas som översättare fick jag klart för mig att man beslutat förflytta mig och Jaques ifrån Lajuan-checkpointen till ett mindre förband med endast utländska frivilliga elitsoldater.

Under eftermiddagen kom det fram en ung kille till vår postering. Jag såg direkt att den spenslige pojken var svensk, eller åtminstone nordisk. Han skakade min hand och förklarade att han och hans flickvän rest till Israel för att verka som mänsklig sköldar. Jag satte mig ned och samtalade ett slag med pojken, om vikten att han gifter sig med sin flickvän för att inte leva synd i allmänhet, men varför det är angeläget att slå ner den palestinska infitadan i synnerhet. Varför pojken, som visade sig höra hemma i Örebro, hade åkt ned för att offra liv och lem bara för att försvara det onda kunde jag trots hans förvirrade förklaringsförsök inte förstå. Örebroaren var lång, mager och nervös och kliade sig ideligen på den sorgligt glesa skäggstubben. Men trots våra meningskiljaktigheter var det kul att prata svenska en stund. Det är inte mycket av den varan här om man så säger. Min fråga om hur det kom sig att alla vänsterorienterade fredsivrare är så vansinnigt bleka, undernärda och acne-angripna, tog den unge mannen som en förolämpning, vilket det inte var menat som. Jag sökte ju endast en biologisk förklaring. Efter en tid smög det sig dock in lite förtrolighet mellan oss och pojken frångick sin tidigare kategoriska vägran att avslöja sitt för- och efternamn. Jag tryckte hans hand när det var dags att skiljas och det var först då han insåg sitt misstag och blev riktig nervös när stirrade honom stint i ögonen och lovade att jag skulle ta itu med så snart jag kom hem till Sverige.

Antal avlossade skott: 0

Återhämtningsdag, ingen träning bortsett från ett kortare löpningspass.

Stycken läsa och memorerade i Skriften: 22 Matt.

I Kristus finns kraften,
Jonas Eek

Jabalaya 12:e Nisan 2003 eller 5763 (judisk tideräkning)

Äntligen en dag fylld av strid och omvändelse till sann kristendom! Kristi kärlek frodas och slår ut som prunkande blommor i den torra ökensanden! Jag och Jaques patrullerade längs en mindre å i närheten av Jabalya-lägret. Plötsligt noterade jag i vänster ögonvrå att ett antal fåglar hastigt lämnade ett lågt busksnår alldeles vid vattenkanten. Jag tecknade åt Jaques att han skulle avancera åt höger medan jag själv i så låg ställning jag förmådde sakta närmade mig buskaget. Efter några steg insåg jag att mina farhågor besannats. Någon hade gömt sig i snåret! Jag höjde mitt ständigt osäkrade vapen och riktade det mot buskaget. Jaques myndiga stämma fick de återstående fåglarna att lämna sina tillhåll bland snåren då han krävde identifiering. Med vapnen riktade mot det gemensamma målet stod vi sedan tysta och avvaktade. Omsluten av en ödesdiger tystnad, endast avbruten av mitt hjärtas rytmiska dunkande stod jag och betraktade det låga men drygt fem meter breda grenmuren.

Vi hade numera avancerat så vi stod vid varsin kortsida av buskaget. Försiktigt kikade jag över på andra sidan och fick syn på en skäggig arabisk man ungefär i samma ålder som jag själv. Hans beniga händer höll ett krampaktigt grepp om en kantstött Kalasjnikov. Blicken flackade fram och tillbaka och när den riktats mot min kortsida gav jag avanceringstecken till Jaques som smidigt hoppade fram med vapnet riktat mot fienden. Araben som blev överrumplad av Jaques hastiga framryckning hade inte en chans att värja sig mot min kraftiga spark över ländryggen. Med en duns föll han på mage och låg och kippade efter andan, när jag med hela min tyngd tryckte ned hans nacke på prokrustesbädden med mitt högra knä. Jaques sparkade undan hans vapen och tryckte pipan mot kombattantens bakhuvud. Efter några sekunder återfick han sin sinnesnärvaro och gjorde några tafatta försök att ta sig ur mitt järngrepp. Resolut lyfte jag upp honom och bar iväg honom mot åkanten. Araben fäktade livligt med sina smala armar när hans huvud pressades ned under vattenytan. Precis när hans krafter började avta drog jag upp huvudet igen och slet av honom hans kofia och slängde den i vattnet. Skräckslagen såg han sin palestinasjal flyta iväg framför ögonen innan hans huvud åter igen bryskt pressades ner under vattenytan. Och så höll det på ett bra tag, jag arbetade lugnt och metodiskt och slutade inte pressa ner huvudet på den allt svagare saracenen förrän hans lungor börjat fyllas med det dyiga åvattnet. Våldsamt kastades han tillbaka på stranden där han frustande och pustande hostade upp det brungrå sörjan. Efter ett par sekunder började hans blick att försvinna och svimmade av utmattning innan han brutalt väcktes till liv igen av stålhättan på Jaques kängor. När hans vettskrämda blick mötte min drabbades jag av en gränslös medkänsla och Kristi kärlek formligen genomträngde mitt inre när jag såg in i de skrämda bruna ögonen. Inte kunde jag bara skjuta denna soldat och lämna honom död på en sopbeströdd strandremsa?! Inte kunde jag låta denna stackars man gå ett öde i helvetet tillmötes?! Nej, den kristna kärleken tog överhand och försiktigt lyfte jag upp den ledlösa kroppen i famnen och vadade ut till mitten av ån. Jag tittade djupt in i mannens ögon och med min mildaste stämma frågade jag vrålande efter hans namn. Mannen som återfått sina krafter svarade med förvirrad stämma: ”Amir”.

Jag lyfte upp Amir över mitt huvud och stirrade upp i skyn och bad en kort bön om att Amir måste upptas i de godas skara innan jag försiktigt återigen sänkte mina armar. Med hans kropp fortfarande i min famn tog jag lite vatten i min kupade hand som jag försiktigt lät rinna över hans hjässa. ”Jag döper dig Amir i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn… I denna stund må du upptagas i den himmelska skaran och befrias från det muhammedanska mörkret och villfarelsen… Jag ber dig Jesus Kristus att förlåta denna syndare, vars synder tog på dig och dog för på Golgata. Jesus! Ännu en människa har vänt sitt ansikte mot dig! Återigen har Herren låtit sin blytunga näve krossat allahs ansikte!” Efter att jag räddat Amir från evig fördömelse genom det heligaste av alla sakrament, vadade jag åter in till stranden och lade försiktigt ned Amir, som satte sig upp och betraktade oss. ” Du är döpt! Du kommer inte att sluta i helvetet när du dör. Du är räddad!” Försiktigt nickade jag mot Jaques och som på en given signal höjde vi våra vapen och kramade avtryckarna.

Antal avlossade skott: 325

Dagens i huvudsak tränade muskelgrupper: lubrical, brachioradialis samt flexor digitorum superficials (då endast på den högra underarmen).

Stycken lästa och memorerade i Skriften: Gal. 3:27.