Staten föraktar kvinnan av pastor Pasi Ruusila

Att genom lagstiftning försöka förändra den mänskliga naturen är något avskyvärt och minst lika vedervärdigt som att genom genmanipulering försöka ändra hennes gener. Gud skapade människan till man och kvinna något som vi inte kan, och inte bör, förändra. Ändå försöker staten genom lagstiftning tvinga kvinnan ut från sin trygga miljö i hemmet, genom lagar och propaganda tvingas hon ut i arbetslivet. Via kvotering och diverse osunda diskrimineringslagar skall hon förvandlas till man och tävla på mannens villkor. Stackars kvinna!

Kvinnans plats i hemmet har att göra med syndafallet och arvssynden. Det var Eva, inte Satan, som förmådde mannen att äta av den förbjudna frukten och det är också därför som kvinnan måste ses som länken mellan Satan och världen. För kvinnan är såsom kyrkofadern Tertullianus sade: "[d]jävulens port, hon är inbjuderskan till det förbjudna trädet, hon är den första avfällingen från den gudomliga lagen […] Hon aktade icke för rov att fördärva mannen, Guds avbild. Och för hennes sveks skull måste till och med Guds Son dö."(1) Ordet feminin betyder ju dessutom en som har mindre tro (lat. fe - tro, minor - mindre) och det är där en stor del av problemet ligger. Nej, vi måste hålla oss till skriften: "Håll er vakna, stå fast i tron, var manliga och starka." (1 Kor. 16:13)

Det är lätt att låta sig luras av Satans fagra tal om kvinnlig frigörelse och jämlikhet, men vi måste vara medvetna om vem det är som viskar i vårat öra. Vi gör kvinnan en björntjänst om vi låter henne utsättas för de frestelser man ofta finner i arbetslivet. Är det inte bevisat att sexuella trakasserier ökar på arbetsplatser där majoriteten av de anställda är kvinnor? Glöm ej att kvinnans enda, men ack så viktiga, funktion är barnafödandet som dessvärre överför arvsyndens smitta till nästa generation som vore den en könssjukdom. Vi måste våga se sanningen i vitögat, kvinnan har genom sitt förräderi förpassats till den moraliska bakgården och bör också stanna där. Det är riktigt som Augustinus sade att "det är likgiltigt om det är i en hustru eller en moder det är alltjämt fresterskan Eva som vi måste vara på vår vakt emot i varje kvinna."(2) Kvinnan är mycket bittrare än döden, då denna endast förintar kroppen, medan synden, som kommer i världen genom kvinnan, dödar själen. Döden är visserligen en förskräcklig fiende till livet, men en öppen och ärlig, medan kvinnan är en hemlig och listig fiende.

Ni får inte missförstå mig - jag uppskattar kvinnor och har inget problem att samarbeta med dem, men jag tycker det är fel att den profana staten skall försöka att ändra den gudomliga ordningen. Kvinnan och mannen tillhör olika sfärer i den gudomliga Skapelsen, mannen skapades till Guds avbild medan kvinnan skapades av mannen revben för att lyda och underkasta sig honom. Blir det inte höjden av dubbelmoral om prästen som försöker tillrättavisa församlingen är av kvinnligt kön? Vill vi verklige fördriva Satan med Satan? Skall synden mota synden?

Vi män måste resa oss upp och slåss för kvinnans rätt till sin egen natur! Feminister och satanister kan icke tillåtas bestämma dagordning. Vi får inte låta dessa avgrundsdjupa grupperingar tillsammans med homosexmaffian och frimurarna förstöra den gudomliga ordningen. Familjen, med kvinnan som centrum, är en av Gud instiftad institution och måste bevaras för att samhället inte skall ruttna sönder inifrån. Låt oss hedra kvinnan genom att låta henne sköta det hon är skapade till, nämligen hemmet och barnen.

(1) Tertullianus, Om Kvinnodräkten 1:1 ur Corpus scriptorum ecclesiasticorum Latinorum 1895, [min översättning]
(2) Augustinus, brev 243, 10