Reformationens tankar och riktningar av pastor Fredrik Dahlman

Under medeltidens slutskede var situationen mycket komplex för den katolska kyrkan. En av de primära orsakerna till att reformationen växte fram har vi sett uttryckt i rörelser som bland annat nationkyrklighet, occamism, wycliffism och humanism. Enhetskulturen var alltså i gungning och det var egentligen bara en tidsfråga innan det löst sammansatta systemet skulle splittras.

Under en längre tid hade kyrkan blivit djupt involverade i Västeuropas politiska liv. Som resultat av detta karaktäriseras tiden av intriger och politiska manipulationer samt av kyrkans växande makt och ekonomiska välstånd. Detta skulle i förlängningen innebära att kyrkan som andlig kraft urholkades, vilket manifesterades tydligt i exempelvis försäljning av förlåtelser och reliker. Jag anser att det faktum att dessa företeelser förekom, exponerar verkligen den korruption och orättfärdighet som kom att undan för undan underminerade kyrkans spirituella auktoritet och trovärdighet.

Redan på 1300-talet hade röster höjts från de fattigare lagren i samhället som ansåg sig lyda under ogynnsamma förordningar. Man ansåg att Gud avsåg att fattiga skulle skattelindras så att den kristna jämlikheten och friheten skulle kunna uppnås för alla. Denna typ av klyfta mellan människor var särskilt påtaglig inom kyrkan där avståndet var mycket stort mellan högre och lägre prästerskap. Reformationen med dess nya teologi bröt ned delar av detta strikt hierarkiska kyrkosystem och Luthers syn på evangeliet kan ses som en primär källa denna förändring som många inom och utanför kyrkan åstundade. I Luthers fotspår som i detta avseende grundas på det patriarkaliska tanken enligt Paulus kom kvinnan att få en för henne mer lämplig ställning i den sociala ordningen. På senare tid har röster av okunnighet höjts (ofta från s.k. feminister) om att reformationen i stor utsträckning skulle givit kvinnan en missgynnad position i samhället. Man nödgas vara medveten om att kvinnan och mannens roller baserades på de attribut Gud givit dem, samt den dom Gud människan i och med syndafallet. Att jämföra detta med misogyni är att röja sin egen brist på kunskap i ämnet.

Reformatorer som St. Francis, Peter Waldo, John Huss och John Wycliffe hade redan långt tidigare iakttagit problem som man intensivt stod upp emot, vilket ärvdes av humanisten Erasmus av Rotterdam, den främste reformkatoliken som inte sökte revoltera utan reformera den katolska kyrkan. Erasmus attackerade de moraliska missbruken inom kyrkan, krävde munkväsendets avskaffande och påpekade osedligheten med helgondyrkan. Dessa rörelser skildrar ett pågående begär inom kyrkan efter en reformering tiden innan det sägs att Luther under allahelgons natten 1517 naglat fast sina nittiofem teser på dörren till Wittenbergs kyrka. Detta har traditionellt blivit erkänt som reformationens startdatum, även fast man ändock borde kunna påstå att den egentligen började tidigare.

Det som i högsta grad skilde Martin Luther från tidigare reformatorer var att medan dessa attackerade korruptionen i det kyrkliga livet, så gick han direkt ner till rötterna av de teologiska problemen. Bland annat den perversa tilltron och fokuseringen på syndernas förlåtelse och nåden var något Luther åsyftade göra upp med. Luther, präst och professor vid Wittenbergs universitet beklagade djupt tanken om Guds fria gåva om nåd i ett komplext systemet av eftergivenhet och goda handlingar. I sina teser attackerade Luther detta system, eftersom att han ansåg att Påven under inga omständigheter hade auktoritet över skärselden, samt att helgonens förtjänster inte kan baseras i evangelierna. Därför skulle helgondyrkan inte förekomma i en veritabel kyrka. I detta ligger nyckeln till Luthers intressen för den etiska och teologiska reformeringen av kyrkan: Skrifterna är ensamma auktoritära (sola sciptura) och urskuldandet nås genom tron (sola fide), inte genom handlingar. Luther ansåg att den fromme inte skall fullgöra fullkomlig kärlek till Gud och sina medmänniskor, istället är det Gud som skänker människan denna i Kristus att erhållas i tro. Luther ifrågasatte med all rätt även prästens ställning som en slags förmedlare mellan människa och Gud, emedan att man ansåg att det endast finns en präst, Jesus Kristus och därför kan inte Påven eller prästerskapet göra anspråk på denna unika kontakt med Gud. Men reformationen var inte begränsad till endast trosföreställningar utan omslöt samtliga delar av samhället såsom sociala, politiska och ekonomiska enheter. Eftersom att Luther inte åstundade att direkt bryta med det katolska kyrkan, lät en konfrontation med påvemakten inte vänta på sig och 1521 ställdes han inför rätta och bannlystes därefter och vad som endast börjat som en intern reform hade nu kommit att bli en sektion i västerländsk kristenhet. En reformation som kom att generera i att den enhetliga kyrkan skulle klyvas i tre delar. Reformationen växte inom Tyskland och diversifierade sig nästan omedelbart. Andra reformerta rörelser uppstod oberoende av Luther, vilket är ännu ett tydligt exempel på hur enhetskulturen ruttnat inifrån och viljan att reformera bubblade överallt.

En annan form av protestantism är Kalvinism, namngiven efter Jean Calvin som efter att han konverterat till protestantismen flydde från Frankrike. Den Kalvinska reformationen är intressant främst för två saker. Främst för att Calvin publicerade den första utgåvan av Christianae religionis institutio 1536, den första omfångsrika, systematiska teologiska avhandlingen om reformrörelsen, samt att de medföljande Hugenottstriderna har en viktig historisk betydelse. Calvin menade i linje med Luther att frälsning kom an på tron. Gud gav uttryck åt sin allsmäktighet genom att vissa människor var predestinerade till fördömelse eller frälsning. Bibeln som enligt Calvin var en av Gud inspirerad regelrätt lagbok skulle styra människan, kyrkans och samhällets liv. Luther å andra sidan drev inte predistinationsläran lika hårt som Calvin utan ansåg istället att frälsningen var ämnad åt alla människor. Luthers predestinationslära var en frukt av hans frälsningslära, där människans vilja är helt underkastad Gud som har ensamrätt om aktiviteten gällande frälsningen.

Ulrich Zwingla som lät sig inspireras av Luther ansåg att bibeln i huvudsak var en lagbok som skulle normera kult, lära och liv. Zwingla som var verksam i Zürich eftersträvade ett evangeliskt enat Schweiz och i och med den zwinglianska reformationen göt man kyrkan och staten samman i en teokrati. Predikanterna var Guds språkrör som bestämde allt i staden, men var ändå precis som resterade del av kyrkan helt underordnad staten. Zwingla ansåg bl a att allt sker i enlighet med Guds vilja, dvs att Gud är alltings första orsak och ingenting sker utan att Gud valt att det ska hända. Vidare ansåg han till skillnad från sina reformerta gelikar runt om i Europa att ädla hedningar genom sin reson kan ha nått frälsande gudsinsikt. Zwingla ansåg att nattvarden egentligen endast var en symbolisk åminnelse av Jesus död och ett förkunnande av sin tro för dess mottagare.

Reformationen spred sig över de europeiska länderna och vid slutet av 1500-talet dominerade Luthers läror norra Europa. I Östeuropa fanns en än större grogrund för än mer radikala typer av Protestantismen beroende att kungarna ofta var svaga, medan adeln var starka samt att religiös pluralism länge existerat. Länder som Spanien och Italien kom att bli starka center för mot-reformation, vilket gjorde att Protestantismen aldrig fick något starkare fäste där. I England visade sig reformationens primära rötter i större grad vara politiska än religiösa. Henry VIII instiftade rasande över att Påven vägrat honom en skilsmässa den Anglikanska kyrkan, vars överhuvud skulle vara kungen. Denna omdaning av kyrkan kom att innebära ytterligare förändringar och reformationen i England var ett faktum. Europa fick alltså uppleva olika typer av reformationer som i stor grad anpassades till läget i det land den utvecklades, vilket gjorde att reformationen tog sig olika uttryck och skapade en mängd varianter som tyvärr är allt för många för att rymmas i en introduktion till reformationen.

Med facit i hand kan man lätt konstatera ett endast Luthers reformation lyckades full ut. Med Luther kom kristenheten att tvingas i en självransakan som ledde till en utveckling och en mer korrekt teologisk tolkning av bibelns och Guds syften. Tyvärr slog inte reformationen fullt ut i samtliga länder. Detta har medfört att vi än idag har kvar blasfemiska institutioner som ex. det förkastliga påvedömet, vilka istället för att driva teologin framåt tjänar som falsarium för kontakten mellan Gud och människa.