Historien om Sebastian och pojkarna som ville till Valhall
av Rigmor Mårtensson

Sebastian är en ganska vanlig femtonårig kille som går i nionde klass. Bortsett från att han har problem hemma. Hans mamma går arbetslös och ägnar nästan all tid åt Sebastians två yngre syskon och pappan är nästan aldrig hemma. När pappan väl kommer hem är han nästan alltid berusad och klår både mamman och barnen. Sebastian känner att han inte vill vara hemma, samtidigt som han i sin skola har svårt att få riktiga lekkamrater. Att plugga har aldrig varit Sebastians starka sida och han har redan halkat efter de andra klasskamraterna. Han känner helt enkelt inte att han passar in någonstans, varken hemma eller i skolan.

En dag när Sebastian står och väntar på bussen för att åka till sin mormor som är svårt sjuk kommer det ett gäng med några år äldre killar som börjar prata med Sebastian. Han ser direkt att grabbarna ser lite underliga ut, eftersom att de har långt hår, skägg, svarta kläder och en massa konstiga tatueringar på armarna och halsarna.
- Tja, vi tror på Tor och Oden. Säger den längste av killarna.
- Vilka är de? Frågar Sebastian osäkert
- Dom är som Satan ungefär, ska du med på nåt kul?
- Ahh, kan jag väl. Svarar Sebastian även fast han inser att det inte står riktigt rätt till. Det är ju i alla fall roligare än att åka till mormor, tänker han.
Sebastian och gänget går iväg en bit innan Sebastian tar mod till sig och frågar:
- Vad är det vi ska göra?
- Snatta, fattar du väl?! Säger en av killarna. Sebastian ryggar tillbaka och känner att han absolut inte vill snatta någonting, men följer ändå med eftersom att om han säger nej, ska killarna antagligen bli arga och tycka att han är en fegis.

Alla killar går in i en matvarubutik i närheten. När de väl kommit in i butiker ser Sebastian att killarna börjar stoppa ölburkar och flera påsar med lakritsbåtar i fickorna. Sebastian som inte vet vad han ska ta sig till, stoppar i panik ned en påse hallonbåtar i jeans jackan innan gänget snabbt lämnar affären.
- Hallå där! Hör Sebastian någon ropa bakom honom
- F-n, svär någon i gänget och alla börjar springa.
Utanför butiken står två storväxta poliser som genast börjas springa efter gänget som hals över huvudet flyr över torg och gator. Efter en dryg halvtimmes jakt syns inte poliserna till längre och gänget som lyckats gömma sig på en bakgård börjar plocka upp sitt byte. Den längste av killarna som verkar vara ledare för gänget plockar fram ett helt paket med sex ölburkar och säkert sju påsar med lakritsbåtar. Var och en plockar upp stöldgodset och lägger det på ett bord och när det blir Sebastians tur, skrattar alla åt Sebastians ynkliga stöldgods.
- Du kan väl för f-n, inte ta hallonbåtar, dj-la idiot! Du måste sno något svart eftersom att det är ondskans och Odens färg fattar du väl?! Rött är ju en kristen färg!
    Sebastian skrattar med de andra, även fast han inte riktigt förstår vad dom menar. Den kvällen dricker gänget flera öl var och Sebastian blir berusad för första gången i sitt liv. Så berusad att han knappt kan stå på benen och medan han kräks hör han hur de andra grabbarna skrattar hånfullt åt honom. Även fast Sebastian inte riktigt trivs i gängets närvaro känner han ändå att det är bättre än att förödmjukas för att han har svårt i skolan, eller pappas hårda nävar som bildar blånader och stora varande sår på kroppen.

Nästa dag bryr sig Sebastian inte om att gå till skolan, utan ligger kvar i sängen och mår rent utsagt förfärligt av allt gift han drack dagen innan. När han fram mot eftermiddagen börjar känna sig lite bättre går han fram till spegeln i hallen och försöker föreställa sig själv med långt hår och skägg, någonting som han bestämmer sig för att spara ut. Skägget får vänta ett tag, eftersom att skäggväxten är så dålig, men långt svart hår vill han ändå ha. Han rotar fram ett par svart byxor och en svart tröja, innan har skriver "In the evil name of Oden" på sin ena underarm med en svart filtpenna. Det får duga som tatuering så länge, innan han fixat några riktiga.

Han beger sig till den plats han bestämt träff med gänget, som redan sitter där och röker cigaretter.
- Ta på dig den här! Säger en av killarna och kastar ett smycke till Sebastian. Det är ett halssmycke i tenn som föreställer en hammare.
- Vad är det för något? Frågar Sebastian och beundrar den fina gåvan.
- En Mjölnir, en hammare Tor använder för att dräpa kristna med, får han till svar.
Sebastian förstår egentligen inte varför Tor ska döda kristna. En dagmamma han haft när han var liten var kristen och mycket snäll. Men efter att han tagit på sig smycket och känt den vila mot bröstet tänker han, Wow, vad häftigt… Kristna är nog inte så bra ändå, Tor och Oden är mycket häftigare!

- Nu ska vi ha kul, säger ledaren och ler mystiskt.
- Ja…jag…vet inte om jag vill snatta något idag, stammar Sebastian fram och tänkte på det obehagliga som hänt dagen innan.
- Vi ska inte snatta heller, säger ledaren och öppnar försiktigt jackan. Sebastian går lite närmare och ser en liten söt kattunge försynt kika fram under jackan.
- Vilken söt kisse! Vad ska den heta? Ropar Sebastian engagerat.
- Heta? Så f-n att han ska heta något! Kom!

Gänget går iväg till en undanskymd plats där ledaren tar fram den lilla katten och trycker ned den mot motorhuven på en bil, samtidigt som han med andra handen fiskar upp en stor kniv som han trycker mot djurets hals. Kattungen skriker och biter med sina små tänder i förtvivlade försök att komma loss från det hårda greppet, men förgäves. Ledaren mumlar något Sebastian inte lyckas uppfatta innan han med ett hastigt snitt skär katten, som i vansinniga plågor skriker rakt ut.

- Är han inte död? Frågar någon.
- Äääh, säger ledaren och kastar ned katten på asfalten. Han tar sats och hoppar jämfota på den försvarslösa katten vars lilla huvud krossas med ett obehagligt knak under de grova kängorna. Ledaren tar upp den döda katten i svansen och slänger den i en soptunna innan de går därifrån.

Den natten kan Sebastian inte sova, han ligger bara och tänker på den lilla söta kissen och dess förtvivlade dödsskri ekar fortfarande i huvudet. Varför skulle dom döda katten? Vad hade den gjort? Han funderade över ledarens ord om att man måste göra så för att få komma till Valhall. Men vad ska man göra i Valhall? Det är väl inget roligt i att vara tillsammans i Valhall med en massa människor som dödar små försvarslösa djur?

Innan morgonsolen gått upp smyger Sebastian ut ur lägenheten och plockar upp den döda katten ur soptunnan och begraver den försiktigt i vid en rosenbuske. Han sitter kvar i över en halvtimme och tänker på den stackars lilla kissen som blev mördad bara för att några dumma killar ska komma till Valhall. Tyst och i djup sorg och skam över det som inträffat tvättade Sebastian bort den falska tatueringen i en vattenpöl innan han slutligen gick hem fast besluten om att han aldrig mer ska umgås med gänget. För vem vill egentligen komma till Valhall?!