Hundarna är totalt fokuserade på uppgiften. Nu är det bara trasan som gäller – och att komma först till den. Det går fort – en whippet kan springa i upp till 60 kilometer i timman. Foto: Anders Hanson

Jakten på trasan gör Dizel till ett vilddjur

WHIPPET: Hundarnas Dr Jekyll och Mr Hyde

Det rasslar till när burdörrarna öppnas.
Fyra smäckra hundar kastar sig ut i vild fart.
Jakten på Den Heliga Trasan har börjat – och kommer att sluta alldeles strax.

Läs också:

Kelgrisen som älskar att springa

Pricken springer ett träningslopp på egen hand. Då behövs ingen munkorg. Foto: Anders Hanson

”Den är min, den är min!” I målområdet står folk beredda för att ta isär hundarna. Det blir ofta slagsmål om trasan – därför är munkorg obligatorisk under loppen. Foto: Anders Hanson

Om Dizel vore människa skulle han förmodligen gå i träningsoverall och flipfloptofflor dagarna i ända.
Han gillar att ta det lugnt nämligen.
Ligga och mysa under täcket med husse och matte – toppen tycker han.
Men den coola, tillbakalutade attityden försvinner så fort Dizel kommer till Skutberget utanför Karlstad.
Där väntar nämligen 137 meter kortbana.
Och: Trasan!
Dizel älskar Trasan - bara älskar den.
– Han är helt traständ, säger husse, Håkan Persson.

Älskar att springa
Olika hundraser är specialister på olika saker: jaga, spåra, hämta.
Dizel är en whippet som är en vinthund – och den är specialist på att springa.
Så bara mys-under-täcket-dagar funkar inte.
Dizel och hans rasfränder måste helt enkelt också få spinna loss i vild galopp över vida fält för att vara lycklig.
Det är onsdag kväll och ute på Skutberget har ett gäng människor och ”vippar” samlats för att träna.
De är medlemmar i Karlstads whippetklubb som bildades 1992.
I dag har klubben ett 40-tal medlemmar – entusiaster som faktiskt reser från hela Värmland för att träna.
Många har två eller flera hundar.
– ”Vippar” är som jordnötter. Har man tagit en kan man inte sluta, säger någon och alla skrattar igenkännande.
Fast Gunilla och Olof Andersson från Kristinehamn har bara Fritz - än så länge.
– Men vi ska hämta en till på fredag. Han ska heta Jack, säger Gunilla.
Det är inte särskilt svårt att hitta till Karlstads whippetklubb. Sänk bara farten när du kör ut mot Bomstadsbaden, veva ned rutan och åk dit örat leder dig!
Springsugna whippetar låter.
Mycket.
På verandan till den lilla klubbstugan har man fin utsikt över den 137 meter långa banan.
I ena änden: de fyra startburarna.
I andra - en inhägnad grusgrop som fungerar som målgång.
På mitten, ett torn där startern sitter. Det är hon som sätter fart på trasan som får alla hundarna att bli sådär skogstokiga.

Helt vanligt lakan
Trasan, ja.
Vad är hemligheten med den egentligen? Någon god lukt kanske?
Behövs inte!
Den är bara en helt vanlig trasa, rester från något gammalt lakan.
Det enda den behöver göra är att röra sig snabbt – det är det en whippet och alla andra vinthundar går i gång på.
De här hundarna är ”ögonjägare”.
De springer efter det som rör sig – och dödar det.
Oavsett om det är en trasa eller en kanin.
Ja, en ”normal” whippethane väljer till och med trasan framför en läcker löptik.

SM i höst
De allra snabbaste hundarna avverkar den 137 meter långa banan på knappt tio sekunder.
Tio lyckliga sekunder! Just här och nu får hunden göra det den är skapt för. Springa, springa, springa.
• Varför just 137 meter?
– Det är 150 yards, whippet race är ju en engelsk sport, förklarar Dan Johansson, ordförande och en av dem som var med och startade klubben.
På en whiteboard på verandan har man satt upp hundarna som ska springa mot varandra.
– Vi försöker ha med nybörjare och mer rutinerade i samma lopp, säger Håkan Persson.
Inom whippet race finns ingen vadslagning och träningarna ute på Skutberget är inte bara hård träning.
Det finns gott om tid att fika och umgås också.
– Det här gör vi för att det är kul - både för oss och hundarna, säger Håkan Persson.
– Men det klart. Har man en vinthund vill man se den springa, säger Dan Johansson.
Och visst finns det inslag av allvar i den lättsamma träningen.
– Vi ska arrangera SM i augusti, berättar Håkan Persson.
Då räknar de med ett 100-tal anmälda.

Jakten kan börja
Han håller Dizel i ett stadigt grepp.
De är på väg mot startburarna och den finlemmade hunden kan uppbringa förvånansvärd styrka i sin seniga kropp när han vet vad som är på gång.
Några meter bort rycker Cocos i sitt koppel.
Matte, Ewa Wedin, som är sambo med Håkan Persson, får kämpa för att hålla kvar honom.
Dizel och Cocos är bästisar i vanliga fall – de bor ju ihop.
Men just nu är de arga konkurrenter.
Och om några sekunder kommer de att slåss för livet i sandgropen för att erövra trasan.
Nu är alla fyra hundarna och deras förare på plats bakom startburarna.
Tinnitusvarning för känsliga öron! Hundarna ylar rakt ut.
– Munkorg på! säger Håkan och förarna börjar trassla med de sprattlande hundarna.
– Koppel av!
Äntligen! Hundarna är inne i burarna, starten går.
Några slagsmål i banan blir det sällan – hundarnas fokus på trasjakt är totalt.
Snart höjer sig ett moln över grusgropen 137 meter längre bort. Ett enda virrvarr av kämpande hundar och människor som försöker hålla i sär dem.
Dizel vann och är glad som en OS-medaljör när han äntligen får sin belöning.
Nu är det bara han och Trasan.

Nicole de Bouczan
054-19 96 47 / nicole.de.bouczan@nwt.se

Publicerad: 2008-06-17 06:05

Uppdaterad: 2008-06-17 12:25

© Copyright nwt.se.     Skriv ut      Tipsa en vän     Rapportera fel

Rapportera fel i artikeln.

Ditt namn:

Din e-post:

Beskriv felet:

Din felrapport kommer att mejlas till webbredaktionen, .

BOKMÄRK:   Facebook  |   Pusha  |   Del.icio.us  |   Digg  |    Add This
Vad är detta?