FRÅN EKSG-FÖRDRAGET TILL KONSTITUTIONEN >

Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom)

Tillkomst
Syfte
Tillämpningsområde
Struktur
Uppgifter
Institutioner
Euratomfördragets framtid
Hänvisningar

TILLKOMST

När Europeiska kol- och stålgemenskapen ( EKSG ) upprättades och inledde sin verksamhet i juli 1952 innebar detta den första stora ansatsen till europeisk överstatlighet. För första gången avstod sex medlemsstater i denna organisation en del av sin suveränitet till förmån för gemenskapen, dock inom ett begränsat område.
Denna första ansats till integration såg snart sina begränsningar när 1954 års Europeiska försvarsgemenskap misslyckades.
Samtidigt som man fruktade att det arbete som hade gjorts inom EKSG inte skulle leda vidare, försökte man vid Messinakonferensen i juni 1955 att återuppväcka tanken på en europeisk integration. Efter konferensen hölls en rad andra minister- och expertmöten. I början av 1956 tillsattes en förberedande kommitté med uppgift att utarbeta en rapport om upprättandet av en gemensam europeisk marknad. Kommittén sammanträdde i Bryssel under ledning av Belgiens dåvarande utrikesminister Paul-Henri Spaak. I april 1956 lämnade kommittén två utkast om de två möjligheter som staterna hade angett:

• Att upprätta en allmän gemensam marknad.
• Att upprätta en atomenergigemenskap.

Det var i Rom som de berömda Romfördragen undertecknades i mars 1957.
Genom det första fördraget upprättades en europeisk ekonomisk gemenskap ( EEG ) och genom det andra en europeisk atomenergigemenskap, mer känd under namnet Euratom.
Ratificeringen enligt de olika nationella rättsordningarna ställde inte till några problem och de två fördragen trädde i kraft den 1 januari 1958.

Detta faktablad gäller endast Euratomfördraget.

[ Till sidans början ]

SYFTE

För att råda bot på den allmänna bristen på traditionell energi under 1950-talet sökte de sex grundarstaterna (Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Tyskland) via kärnkraften ett sätt att bli oberoende på energiområdet. Eftersom investeringskostnaderna för kärnenergin inte kunde bäras av de enskilda medlemsstaterna var för sig, gick grundarländerna samman och upprättade Euratom.

Fördraget ska rent allmänt bidra till upprättandet och tillväxten av den europeiska kärnindustrin, till att garantera att alla medlemsstater kan dra nytta av utvecklingen på kärnenergiområdet och till att trygga försörjningen. Fördraget garanterar samtidigt en hög säkerhet för befolkningen och förhindrar att kärnmaterial i huvudsak för civilt bruk används för militära ändamål. Viktigt är att notera att Euratom har befogenheter bara när det gäller civil och fredlig användning av kärnenergi.

I ingressen anger de fördragsslutande parterna att de

"- inser att kärnenergin utgör en oumbärlig källa för att säkerställa produktionens utveckling och förnyelse och för att möjliggöra framsteg i arbetet för freden, …
- är beslutna att skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen, moderniserar tekniken och inom talrika andra områden bidrar till välstånd för deras folk,
- är angelägna att skapa sådana förhållanden i säkerhetshänseende att farorna för befolkningens liv och hälsa avlägsnas,
- önskar att andra länder deltar i detta arbete och att samarbete kommer till stånd med internationella organisationer som är sysselsatta med atomenergins fredliga utveckling ..."

[ Till sidans början ]

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Euratomfördraget syftar till att föra samman medlemsstaternas kärnindustri. Fördraget omfattar bara vissa aktörer (medlemsstaterna, fysiska personer och företag eller offentliga eller privata institutioner) som bedriver all eller delar av sin verksamhet inom ett område som omfattas av fördraget, dvs. följande: speciella klyvbara material, råmaterial och malmer ur vilka råmaterial utvinns.

[ Till sidans början ]

STRUKTUR

Euratomfördraget består av 225 artiklar disponerade i sex avdelningar som föregås av en ingress.

• Den första avdelningen anger atomenergigemenskapens sju uppgifter.
• Den andra avdelningen innehåller bestämmelser om att främja framsteg på kärnenergiområdet (främjande av forskning, informationsspridning, hälsoskydd, investeringar, gemensamma företag, försörjning, säkerhetskontroll, egendomsordning, den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet och yttre förbindelser).
• Den tredje avdelningen behandlar gemenskapens institutioner.
• Den fjärde avdelningen innehåller finansiella bestämmelser.
• Den femte och den sjätte avdelningen innehåller allmänna bestämmelser och bestämmelser om inledningsskedet (upprättande av institutionerna, bestämmelser om den inledande tillämpningen av fördraget och övergångsbestämmelser).

I fördraget ingår också fem bilagor med följande benämningar: områden för kärnenergiforskning enligt artikel 4 i fördraget, industrigrenar som avses i artikel 41 i fördraget, förmåner som kan beviljas gemensamma företag enligt artikel 48 i fördraget, listor över varor och produkter som omfattas av bestämmelserna i kapitel 9 om den gemensamma marknaden på kärnenergiområdet, inledande forsknings- och utbildningsprogram som avses i artikel 215 i fördraget.

Till fördraget är även följande två protokoll fogade: protokollet om tillämpningen av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen på de utomeuropeiska delarna av Konungariket Nederländerna och protokollet om stadgan för Europeiska atomenergigemenskapens domstol.

[ Till sidans början ]

UPPGIFTER

Enligt fördraget är Euratoms särskilda uppgifter följande:

• Att främja forskning och sprida teknisk kunskap
  Kommissionen ska uppmana medlemsstaterna samt personer och företag att meddela vilka kärnforskningsprogram de bedriver. Kommissionen ska regelbundet offentliggöra en lista över områden för kärnforskning som den anser är otillräckligt utforskade och upprätta ett gemensamt centrum för kärnforskning.
• Att fastställa och säkerställa tillämpningen av enhetliga säkerhetsnormer för befolkningens och arbetstagarnas hälsoskydd
  Varje medlemsstat ska anta bestämmelser i lagar och andra författningar som garanterar att grundnormerna i fördraget följs, inklusive åtgärder som gäller information och utbildning. Den lagstiftning som antas ska även omfatta medicinska tillämpningar, forskning, högsta tillåtna värden för radioaktiv kontamination av livsmedel samt skyddsåtgärder som ska vidtas i nödsituationer som medför risk för strålning.
  Varje medlemsstat är skyldig att till kommissionen lämna allmän information om alla planer på deponering av radioaktivt avfall. Kommissionens samtycke krävs också när sådana planer kan påverka andra medlemsstaters territorier.
• Att underlätta investeringar och få till stånd sådana viktiga anläggningar som behövs för utvecklingen av kärnenergin inom EU
  Kommissionen offentliggör regelbundet vägledande kärnkraftsprogram (PINC), t.ex. om produktionsmål för kärnenergi och om de investeringar som krävs för att målen ska kunna uppnås. Personer och företag inom de näringsgrenar som anges i bilaga II till fördraget är skyldiga att informera kommissionen om sina investeringsprojekt.
• Att tillförsäkra samtliga förbrukare inom EU en regelbunden och rättvis försörjning med malmer och kärnbränslen
  Försörjningen av malmer, råmaterial och speciella klyvbara material garanteras enligt principen om lika tillgång till resurser via en gemensam försörjningspolitik. Genom fördraget

- förbjuds alla förfaranden som syftar till att tillförsäkra vissa förbrukare en privilegierad ställning,

- inrättas en byrå som har optionsrätt på malmer, råmaterial och speciella klyvbara material som produceras inom medlemsstaternas territorier. Byrån har ensamrätt att ingå avtal om leverans av malmer, råmaterial eller speciella klyvbara material från länder inom eller utom gemenskapen.

Euratoms försörjningsbyrå är en juridisk person och har en självständig ekonomisk ställning. Den står under kommissionens tillsyn. Kommissionen ger byrån sina direktiv, har vetorätt mot byråns beslut och utser dess generaldirektör och biträdande generaldirektör.
Medlemsstaterna ska en gång om året lämna en rapport till kommissionen om utvecklingen när det gäller prospektering och produktion, sannolika tillgångar samt genomförda eller planerade investeringar i gruvor inom deras territorier.

• Att garantera att civilt kärnmaterial inte används för andra ändamål än civila (t.ex. militära)
  Genom Euratomfördraget infördes ett mycket omfattande och strikt kontrollsystem för att se till att civilt kärnmaterial inte används för andra ändamål än de civila som medlemsstaterna har angett. På detta område har EU ensamrätt, vilken utövas genom 300 inspektörer som ser till att Euratoms säkerhetskontroller tillämpas inom EU.

Kommissionen ska inom medlemsstaternas territorier försäkra sig om att

- malmer, råmaterial och speciella klyvbara material inte används för andra ändamål än de som förbrukarna har uppgett,

- föreskrifterna om försörjning iakttas, liksom alla särskilda åtaganden att säkerställa tillgången till de bästa tekniska medlen via en gemensam marknad för material, utrustning, etc.

Kommissionen kan sända ut inspektörer till medlemsstaternas territorier. Inspektörerna ska alltid få tillträde till alla platser och tillgång till all information och alla personer som genom sitt yrke arbetar med material, utrustning och anläggningar som omfattas av kontrollen.

Euratoms säkerhetskontroll kombineras med de garantier som utövas av Internationella atomenerigorganet - IAEA ( EN ) inom ramen för trepartsavtal som slutits mellan medlemsstaterna, gemenskapen och IAEA.

Om personer eller företag åsidosätter sina förpliktelser, får kommissionen tillgripa sanktioner mot dem. Sanktionernas spännvidd går från en enkel varning till ett helt eller partiellt återtagande av råmaterial eller speciella klyvbara material. Däremellan kan också särskilda förmåner (t.ex. finansiellt eller tekniskt bistånd) dras in eller företaget ställas under förvaltning av en person eller en grupp av personer.

• Att utöva gemenskapens äganderätt med avseende på speciella klyvbara material
• Att främja utvecklingen i fråga om fredlig användning av kärnenergi genom samarbete med tredjeländer och internationella organisationer
  IAEA är en oberoende organisation med säte i Wien (Österrike) som samarbetar med FN. Organisationen syfte är dels att främja en fredlig användning av kärnenergi, dels att se till att det stöd den ger inte utnyttjas för militära ändamål.

Kommissionen förhandlar fram och ingår avtal om samarbete på kärnenergiområdet med tredjeländer. Sådana avtal måste dock godkännas av rådet. Medlemsstaterna är skyldiga att informera kommissionen om sina planer på avtal eller konventioner med tredjeländer, internationella organisationer eller medborgare i tredjeländer. För närvarande har Euratom avtal med åtskilliga länder, t.ex. Förenta staterna, Australien och Kanada.

• Att bilda gemensamma företag
  Dessa företag bildas för specifika projekt som är av grundläggande betydelse för den europeiska kärnindustrins utveckling. Som exempel kan nämnas Joint European Torus (JET) när det gäller kärnfusion (företaget upplöstes 2000, men verksamheten drivs vidare inom ramen för European fusion development agreement - EFD. Ett annat exempel är framtidsprojektet ITER ( EN ), som t.o.m. sträcker sig utanför Europa.

[ Till sidans början ]

INSTITUTIONER

Institutionsuppbyggnaden enligt Euratomfördraget är i stora drag densamma som i EEG-fördraget. Den grundas på samma institutionella triangel: rådet, kommissionen och Europaparlamentet. Atomenergigemenskapens uppgifter utförs inte bara av Europaparlamentet, kommissionen och rådet, utan även av EG-domstolen och revisionsrätten. Varje institution agerar inom ramen för sina befogenheter i enlighet med fördraget. Rådet och kommissionen biträds av en ekonomisk och social kommitté, som har en rådgivande funktion.

EU-institutionerna ansvarar för genomförandet av fördraget och för Euratoms två egna organ: Euratoms försörjningsbyrå och Euratoms kontor för kärnämneskontroll (som granskar räkenskaperna och gör fysiska kontroller vid alla kärnanläggningar inom EU).

[ Till sidans början ]

EURATOMFÖRDRAGETS FRAMTID

I motsats till EG-fördraget har Euratomfördraget aldrig ändrats i någon större omfattning. Trots antagandet av fördraget om konstitutionen kommer Euratomfördraget fortfarande att vara i kraft. Europeiska atomenergigemenskapen har inte uppgått i unionen och är fortfarande en egen juridisk person, samtidigt som den delar institutioner med EU. I Fördraget om konstitutionen anges de nödvändiga ändringarna av Euratomfördraget i protokollet om ändring av Euratomfördraget, som är fogat till konstitutionen. Dessa ändringar utgörs bara av anpassningar till de nya regler som införs genom konstitutionen, bl.a. när det gäller institutionella och finansiella bestämmelser.

I en förklaring från fem medlemsstater - Tyskland, Irland, Ungern, Österrike och Sverige - framhålls det att de centrala bestämmelserna i Euratomfördraget inte har ändrats sedan det trädde i kraft och att de behöver uppdateras. De fem länderna stöder därför tanken på att en regeringskonferens bör sammankallas snarast möjligt för att se över fördraget.

[ Till sidans början ]

HÄNVISNINGAR

[ Till sidans början ]

Mer information finns på webbplatsen för GD Energi och transport ( EN ).

Euratomfördraget i sin helhet

Senast ändrat den 7 december 2004

Denna information är inte rättsligt bindande för Europeiska kommissionen, den syftar inte till att vara fullständig och innebär heller inte någon tolkning av fördraget.